När klubbarna i Syd gick ihop växte ett nytt träningssamarbete fram

Det började med en enkel fråga: räcker det verkligen att träna i sin egen klubb?
När svaret började ta form växte också något nytt fram. Under våren har spelare och tränare från Malmöregionen samlats för att skapa en miljö där fler möts, pressar varandra och driver utvecklingen framåt tillsammans.

Av: Linus Eriksson

Det börjar inte sällan i en typ av frustration. Inte nödvändigtvis över det som görs – utan över det som saknas. I Malmö finns det få tävlingsspelare i respektive åldersklass.

Mattias Svensson, chefstränare i Kronprinsens TK, beskriver hur verkligheten i Malmö stad med sina klubbar ser ut.

– En tränare på en konferens frågade för inte så länge sedan hur många killar födda 2012 från Malmöområdet som tävlingsspelar. Det visade sig att det fanns fem licensierade spelare i Malmö födda det året. Jag blev lite nyfiken hur det såg ut i andra ålderskullar och fann då att ingen åldersgrupp når upp över tio killar eller tjejer i samma ålder. Det är små kullar vad gäller tävlingsspelare, vilket gör att i alla fall jag drar slutsatsen att vi måste samarbeta klubbarna emellan och spelarna behöver även röra sig både upp och ner i ålderskullarna för att slippa träna med samma spelare varje gång. De här förutsättningarna gör att vi måste tänka nytt.

Utifrån detta har Svensson på senare tid börjat fundera på vad som behöver göras, inte bara i hans egen klubb, utan i regionen generellt, för att kunna tillgodose spelarnas behov.

– Det jag vill vi ska prata om är det jag börjat tänka på mer och mer – spelutveckling. Vilka utmaningar klubbar, tränare och spelare står inför och hur vi tar oss an det. Vi i Kronprinsen är en liten klubb men har börjat engagera oss mer och mer.

I Svenssons klubb Kronprinsen gör tränarna allt för att uppmuntra juniorerna att tävla. Hans upplevelse och rädsla är däremot att andra klubbar gör det för komplicerat och skapar lite för många steg för spelarna att gå igenom före de är redo att ”flyga fritt” och börja tävla. Svensson ser en risk i hur vissa strukturer inom tennisen byggs upp och att man i välmening skapar system som inte leder dit man vill. För att beskriva det använder han en klassisk liknelse:

– Myndigheterna i Indien hade problem med kobror och tänkte att om man belönar folk som samlar in kobror genom att dela ut pengar så löser vi det. Men folk såg då en affärsmodell i det här och började föda upp kobror som de sedan bytte in. När myndigheterna fick reda på det så stoppade man belöningarna, varvid kobrauppfödningen upphörde och kobrorna släpptes ut i det fria. Detta ledde alltså till att det fanns fler kobror än innan belöningarna började utdelas.

Insikten om bristenpå tävlingsspelare i Malmö blev startpunkten för något som senare skulle bli ett gemensamt projekt inom region Syd. Svensson och Tomas Biernacki, tränare i Malmö TK, hade brainstormat en del under hösten om hur deras klubbar kunde samarbeta bättre för att optimera träningarna för sina respektive spelare. I samband med Baslinjens och PTCA:s tränarkonferens i Stockholm under hösten tog man ett möte med region Syds regiontränare och därefter tog det fart på allvar. Det mötet blev startskottet. Biernacki berättar:

– Under mötet med regionen och närliggande klubbar kom vi tillsammans fram med ett förslag på en mer veckovis träning för de bästa 13-åringarna i region syd. Som ett komplement till den dagliga träningen.

Klubbarna som deltog på mötet var Vellinge TK, Kronprinsens TK, Skanör-Falsterbo TK, Malmö TK, Fair Play TK och Höllvikens TK. Responsen från samtliga klubbar var positiv redan från början, och förutsättningarna fanns på plats för att faktiskt genomföra det.

– Alla tyckte det var ett grymt initiativ. Vi bestämde att träningen skulle vara hos oss i Malmö där vi kunde lösa två banor på tisdagar, och att jag och Mattias skulle ställa upp som tränare. Då kunde vi köra igång direkt.

Från regionens sida fanns samma driv att få något att hända, men också ett helhetsperspektiv på satsningen. Johan Sjögren, regionchef i SvTF Syd, såg behovet av att samla resurserna och beskriver hur diskussionerna landade i en gemensam satsning på klubbarnas främsta tävlingsjuniorer.

– Vi enades om ett regionalt pilotprojekt för spelare födda 2013 där syftet var att ge spelarna ett komplement till den ordinarie klubbverksamheten och regionens övriga aktiviteter.

Själva upplägget blev koncentrerat men genomarbetat. Under sex tisdagar mellan januari och mars samlades spelarna för träning antingen 17.00-19.00 eller 19.00-21.00.

– Målen var inte bara att spelarna skulle sparra med varandra, säger Sjögren.
– Vi ville utveckla deras taktiska förmågor, inspirera till långsiktig utveckling och ge dem en förståelse för vad som krävs för att nå nästa nivå.

Den målsättningen har funnits som fokus på varje pass. Det handlar inte om att bara spela, utan om att träna med ett tydligt syfte.

– Fokus låg också på hög intensitet i träningen – ‘the effort you put in is the result you will be given’. Vi jobbade mycket med rörelsemönster, spelmönster, consistency under pressure och serve/retur, säger Biernacki.

Han betonar att variationen i hur man förmedlat och arbetat med fokusområdena varit stor.

– Vi har även haft teori med video och statistik. Givetvis en hel del poängspel också, men vi ville åt mer än bara sparring – vi ville hitta hur vi kan träna så effektivt som möjligt under två timmar.

Effekten syntes snabbt, inte minst i gruppdynamiken bland de tolv spelarna som har deltagit.

– Det har varit väldigt positivt bland spelarna och bra intensitet på träningarna. Killarna är väldigt sammansvetsade, säger Svensson.

Samtidigt lyfter han en annan aspekt som ofta underskattas – relationerna mellan tränare.

– Jag och Tomas har jobbat fyra timmar per gång, och det har varit värdefullt. Vi har lärt känna varandra mycket bättre under de här träningsdagarna. Fler sådana här samarbeten gör att man utvecklas även som tränare.

Samarbetet med 13-åringarna kan vara starten på något som kanske kan växa sig större så småningom. Att öppna upp, bjuda in och dela med sig, trots att klubbarna konkurrerar med varandra i samma region och i flera fall samma stad, har inte alltid varit självklart.

– Jag tror inte man ska vara rädd för konkurrens och samarbete, säger Svensson.
– Konkurrens är inte dåligt. Biernacki hade träning i Ystad en helg och frågade oss om vi hade några spelare som ville vara med, och ATL Lunds tränare Daniel Schalén var schyssta mot oss och lät en av våra spelare var med och träna hos dem när våra utebanor inte stod klara än. Jag ser inte det som ett hot, jag tror alla klubbar tjänar på att börja hjälpa varandra mer och inte vara rädda för att någon ska sno spelare från varandra.

I grunden handlar det om att skapa fler miljöer där spelarna får rätt stimulans. För i en region där underlaget är begränsat blir alternativen annars få.

– Det blir lätt ensamt annars. Våra spelare behöver fler tillfällen att samlas. När vi har läger eller träningar försöker vi vara öppna och bjuda in andra. Det gynnar våra spelare, men framför allt tävlingstennisen.

Rent praktiskt har projektet också visat att det finns ett sug efter den här typen av initiativ. När Svensson själv testade att öppna upp en helgträning utanför projektets ramar gick platserna snabbt.

– Jag bokade två banor i Hyllie och skickade ut att de som ville kunde anmäla sig. Platserna gick på 50 minuter. Det säger något om behovet och intresset för att träna extra med andra spelare än man vanligtvis kör med.

Pilotprojektet på vardagarna har genomförts med en klar rollfördelning. Klubbtränarna Svensson och Biernacki har stått för det dagliga arbetet på banan medan regionen har skapat förutsättningarna runt omkring.

– Klubbtränarna ställde upp ideellt medan vi stod för samordning, banor, bollar och regiontränare, säger Sjögren.
– Träningarna var avgiftsfria och klubbtränare var alltid välkomna att vara med.

Det har gjort att fler kunnat vara delaktiga, även utanför den fasta tränarstaben.

– Vi hade inhopp av andra tränare och Lars-Anders Wahlgren från regionen var med vid första och sista passet, säger Biernacki.

Nu handlar mycket om vad som händer härnäst. För även om projektet varit avgränsat i tid, finns flera naturliga vägar vidare.

– Man skulle kunna göra resor ihop eller träningar inför tävlingar, säger Svensson.
– När regionen samlar spelarna och kör intensivt, då händer det saker.

Beslut om en eventuell fortsättning tas i augusti. Men redan nu har något förändrats. Fler tränare pratar med varandra, fler spelare möts – och tröskeln för att göra saker tillsammans har blivit lägre.