Inför årsmötet den 26 april befinner sig svensk tennis i ett ovanligt laddat läge. Pengar, makt, värdegrund och legitimitet har vävts samman i en process som enligt Region Syds ordförande Carsten Svantesson kunde ha sett helt annorlunda ut. För första gången ställer Svantesson nu upp i en exklusiv intervju där han ger Baslinjen sin bild av ett skeende som både öppnat upp svensk tennis och samtidigt skapat sprickor som kan ta lång tid att läka.
Av: Linus Eriksson
Varför väljer du att ställa upp på en intervju nu?
För jag är inte längre låst vid processreglerna vi försökt hålla rätt så väl med att inte härja i media. Vi hade vårt sista möte igår med regionen med dragning för ombuden och därför känner jag mig nu fri att berätta hur jag ser på det. Men det här är viktigt – det är mina egna åsikter som privat individ jag kommer delge här, inte regionens.
Om vi inleder från början av allting – hur ser du på den här unika processen som varit?
Det här är väldigt komplicerat, men det började naturligtvis alldeles felaktigt, vilket jag tror alla inblandade är överens om oavsett var man står i ordförandefrågan idag. De mycket hårda och närmast oförskämda utspelen som kom från Christer Gardell förra sommaren, att vi haft en styrelse som är oduglig och att svensk tennis har misskötts i flera decennier, det är kanske inte den start man önskar sig i ett förändringsarbete.
Det satte agendan direkt. Tonläget blev hårdare än det behövde vara och det har genomsyrat hela processen. Pengarna som diskussionerna har kommit att handla om har också blivit ett slagträ. Istället för att se det som ett tillskott till svensk tennis, som något positivt och en grogrund till en förändring som jag tror många efterfrågar av flera skäl, så har det blivit polariserande.
Den här diskussionen hade kunnat föras på ett väsentligt bättre sätt. Då hade vi haft en helt annan och positivare process i dag. Det här ligger som en våt filt över alltihopa. Många tog sina positioner väldigt tidigt och bestämde sig för vad man tyckte, innan vi ens hunnit ha de nyanserade diskussionerna.
Angående kandidaterna så la Rosberg en ganska svag plan från början med en stark elitinriktning. Den har nu korrigerats till en mycket bredare plan. Jag tror Rosberg kan vara en bra ordförande och han gav ett genomtänkt intryck vid presentationen inför ombuden.
Robert Samuelsson har en annan profil och skulle vara mycket bra gentemot media, där han på ett utomordentligt sätt skulle kunna representera svensk tennis utåt, vilket är en viktig egenskap och något vi behöver.
Allt som allt tycker jag båda är mycket goda ordförandekandidater. Samuelsson har en tyngre tenniserfarenhet med sig, medan Ulf är stark kring strukturer. Oavsett vad tror jag vi kommer få en bra ordförande.
Huvudfrågan i processen har varit kopplingen mellan pengar och inflytande. Vi tar tjuren vid hornen direkt – hur ser du på den kopplingen?
Inledningsvis var det en korrekt slutsats att man byter pengar mot makt – hela styrelsen skulle avgå och Rosberg bli ordförande kopplat till pengarna. Det var vad som var kravet i början. Men det har nyanserats ganska mycket under resans gång.
Jag ställde själv frågan till Christer Gardell om det fortfarande är en förutsättning att Rosberg blir ordförande för att pengarna ska komma in. Då svarade han att ’nej, det är det inte’. Finns det en stark verksamhetsplan och en styrelse de har förtroende för, då kommer pengarna oavsett. Däremot la han till att han tycker Rosberg vore en bra kandidat.
Det har uttryckts som att man försöker köpa makten eller att vi går in i en kommersiell era i föreningslivet. Så enkelt är det inte enligt min uppfattning. Om vi tar stora fotbollsklubbar som Malmö FF, Djurgården eller Hammarby så är det medlemsägda föreningar med en tydlig kommersiell bas. Här befinner vi oss i ett gränsland där ideell föreningsverksamhet möter externa finansiella tillskott, och det väcker principiella frågor.
Samtidigt handlar det i det här fallet om personer som vill bidra ekonomiskt utan direkta ekonomiska incitament. De kommer inte tjäna pengar på det här, men det förändrar inte att själva konstruktionen aktualiserar en ideologisk diskussion om hur svensk idrott ska styras framåt och det är en diskussion jag tycker att vi behöver ta på allvar. Det här gör det komplicerat för RF kan jag tänka mig.
Hur har ni i region Syd hanterat processen gentemot era klubbar?
Vi har försökt vara så öppna som möjligt. Vi har bjudit in alla klubbar, haft flera möten och låtit båda kandidaterna komma och svara på frågor.
Samtidigt ska man ha respekt för att alla inte engagerar sig. Av våra 119 klubbar har cirka en tredjedel deltagit aktivt, runt 30–35 stycken klubbar. Många klubbar lever sitt eget liv, utan elitambitioner, och det måste vi också ha förståelse för. Vi kan tycka det är tråkigt att inte fler föreningar engagerat sig, men den stora mängden av Sveriges föreningar fokuserar på att ha trevliga verksamheter, utan elitfokus, under lång tid framöver för sina medlemmar och lever ett annat liv än det som de här frågorna i grunden har handlat om.
Det har riktats en del kritik mot att hela processen varit sluten. Att insynen varit liten i hur diskussioner har gått. Vad är din bild av det?
Jag har eftersträvat tydlighet i det här och vi i region Syd har valt att vara öppna. Men alla regioner har gjort sina egna val.
Jag tycker faktiskt inte att agerandet från flera av de andra regionerna varit särskilt professionellt, och det är förvånande. Vi får både Samuelsson och Rosberg att ställa upp och svara på frågor och flera av regionerna inte ens bjuder in sina ombud till träffen, det tycker jag är ytterst förvånande och jag är personligen inte alls nöjd med hur det här hanterats. Jag tror att man fattade ett beslut tidigt i vissa grupperingar och sen ville man inte ha någon diskussion.
Vad gör det med legitimiteten av hela valet?
Jag har svårt att agera domare i den frågan. Vi har valt att agera på ett sätt och jag vet andra som gjort samma. Och sen har vi några regioner som valt att agera på ett annat sätt. Om du ställer samma fråga till andra regioner som till mig tror jag de kommer svara att de varit lika öppna som oss, och vem är jag att kritisera det, jag har egentligen inte med det att göra. Men jag tycker kanske…om jag får göra en fånig passus så ska jag berätta en liten historia; Min far var för länge sedan ordförande i Skånes tennisdistrikt. Då gick kandidaterna upp och presenterade sig för de olika posterna på årsmötet. Sedan hade man en diskussion följt av röstning. Nu går det till på ett annat sätt, där man fixar och trixar i korridorer och bakom stängda dörrar före valet med ambitionen och målsättningen att valet ska genomföras konfliktfritt. Jag vet egentligen inte om den här tysta diplomatin är så bra.
Hur viktig är RF:s roll i hela den här ordförandeprocessen?
Den är oerhört viktig och helt avgörande givetvis! Jag tycker inte det är tennisens ansvar att avgöra vad som ligger inom idrottens värdegrund. Det är RF:s ansvar. Det är de som ska säga: det här stämmer med våra regler – eller det gör det inte. Den frågan måste delegeras uppåt.
Har ni fått den tydlighet ni efterfrågat från dem?
Nej, det har vi inte. Jag vill ha ett klargörande från RF hur de ställer sig, för jag tycker inte det är schysst att gå upp i ett val och be ombud att rösta i något som kan leda till allvarliga efterföljande sanktioner från RF. Jag har personligen skrivit till Anna Ivarsson på RF och bett om ett klargörande – dessutom var jag lite oförskämd och sa att jag till och med förväntar mig det. Det svar som kom tillbaka till tennisförbundet var dessvärre inte var glasklart utan innehöll en tolkningsdel som gör att osäkerheten återstår. Vi hade önskat mer tydlighet, för i praktiken innebär det här att vi går in i ett beslutsläge där vi fullt ut inte vet vilka konsekvenser utfallet av årsmötet kan få. Och det är en problematisk situation.
Vad innebär det i praktiken inför ett beslut?
Det innebär att ombuden riskerar att rösta i något där konsekvenserna inte är helt klarlagda på förhand. Min egen tolkning är att om Rosberg blir vald, då kommer RF behöva gå in och göra en granskning. Efter en sådan granskning kan det komma olika typer av sanktioner.
Vilka sanktioner pratar vi om?
Det kan vara allt från en varning – att man säger ’det här var inte så bra’ – till mer allvarliga konsekvenser. I värsta fall uteslutning från Riksidrottsförbundet, vilket givetvis vore en katastrof.
Det kan också handla om ekonomiska sanktioner, vilket i slutändan drabbar klubbarna.
Om det uppstår en situation efter årsmötet där utgången är juridiskt möjlig men går att ifrågasätta ur ett värdegrundsperspektiv – vad tror du det kan innebära för svensk tennis och rörelsen?
Jag tycker inte det är tennisens ansvar för att vara ärlig. Idrottens ärlighet och dess förkämpar ska vara RF. Det är deras ansvar att säga att allt stämmer med idrottens värdegrund – eller att det inte stämmer med vår värdegrund. Sen kan vi som individer ha personliga uppfattningar och det har vi rätt att ha. Men, vi måste delegera den här frågan uppåt för RF är ansvariga för den etik, moral och värdegrund svensk idrott ska byggas på. Då får vi föra debatten med dem om det – svensk tennis ska inte bära det ansvaret.
Om vi återkommer till pengafrågan och leker med scenariot att en annan finansman nästa år erbjuder 105 miljoner kronor för ordförandeposten?
Ja, varför auktionerar man inte ut posten och frågar om någon vill buda över 100 miljoner i år? Den frågan kommer vi aldrig ifrån eftersom inledningen i hela den här processen blev så konstig och polariserad direkt. Din fråga är hypotetisk men också väldigt relevant. Nu tror jag inte det finns så många andra finansiärer som skulle gå in och buda på svensk tennis, men som tankeexperiment är det roligt. Jag vill dock gärna återkomma till att det inte finns några ekonomiska incitament för Gardell och Rosberg med att gå in och med egna pengar stödja svensk tennis.
Hur ser du på arbetet valberedningen har gjort?
De har haft en väldigt svår uppgift. De har i praktiken tvingats försöka tolka hur RF skulle kunna agera.
Min bild är att huvuddelen av valberedningen landat i att man inte tror att RF kommer ingripa, och därför lagt sitt förslag, medan ordföranden gjort en annan bedömning att vi visst kommer bli granskade och därmed inte ställt sig bakom förslaget. Det visar hur komplex situationen är.
Petra Tedroff, ordförande för valberedningen, tvingades ställa sig utanför valberedningens förslag då hon ser det här mer ur ett ideologiskt perspektiv än pragmatiskt. Hon har i mina ögon all rätt att göra det utan att bli uthängd i media eller ifrågasatt som person, för det här är inga lätta frågor att hantera.
Vad är din bild av den av valberedningen föreslagna styrelsen, bortsett från ordförandeposten?
Det första Gardell sa var att hela styrelsen skulle avgå och Rosberg bli ordförande, och att de båda har track record av att sätta ihop starka styrelser. Nu har det inte gått till på det sättet, eftersom valberedningen arbetat så oberoende man kunnat göra utifrån förutsättningarna. De 100 miljonerna ligger kvar som en dov ton i bakgrunden, men jag måste säga att de föreslagna namnen på ledamöterna ser mycket starka ut. Och den är enligt allt jag hört inte avstämd varken med Rosberg eller Gardell. Det är en styrelse valberedningen haft väldiga besvär med att få ihop.
Den föreslagna styrelsen är helt ny – samtliga sju från den förra har varit att inte ställa upp för omval. Hur mycket tror du de inledande utspelen från Gardell har spelat in i deras beslut?
Jag tror först och främst inte att den här processen varit särskilt bra för de ideella krafterna inom svensk tennis. Jag har bott i ett antal länder, som Schweiz och USA, och jag ser inte motsvarigheten till vårt svenska idrottsliv någon annanstans. Våra föreningar är en enorm styrka som bygger på eldsjälar och ideella arbetare. Jag sa tidigare att jag tror Samuelsson vore utmärkt i arbetet med media och mot politiker och jag tycker politiken måste ta ett mycket större ansvar för idrotten. Föreningsidrotten är det största integrationsarbetet som finns i svensk tennis. Politiker måste förstå att det här behöver satsas på!
Du undvek frågan om de inledande utspelens potentiella påverkan på styrelsens avhopp…?
De inledande påhoppen – att människor är inkompetenta och har misskött svensk tennis i decennier – det påverkar såklart i deras beslut att inte ställa upp för omval. Självklart tappar man glädje och engagemang. Jag har förståelse för att många väljer att kliva av, så ja, jag tror det i högsta grad har påverkat. Med det sagt, inte pengarna och miljonerna, utan påhoppen genom media. Sen finns det Olof Lundh och andra journalister som uttryckt sig på andra sätt också. Om media varit lite mer nyanserad hade hela den här debatten kunnat framställas som ett förbund som vaknar upp där klubbar och regioner börjar engagera sig. Man hade kunnat porträttera det på ett annat sätt, för jag tycker det är frigörande att det pågår en öppen och frisk debatt!
Vad tänker du om den operativa personalen hos Svenska Tennisförbundet som potentiellt kan vara oroliga för en kommande utrensning på kansliet?
Ordet utrensning tror jag är alldeles för skarpt, men när man går in och tittar på vad som är bra och dåligt så kommer man titta på den operativa verksamheten – vad fungerar bra och vad fungerar mindre bra? Därefter föreslår man vilka förändringar som krävs för att driva verksamheten i utvald riktning. Sen om det innebär att någon får byta position eller så, ja, då får det vara på det sättet. Ska de vara oroliga? Nej, vi har personal där som gör ett mycket gott arbete! Men styrelsen ska gå in och styra och se till så deras intentioner uppfylls.
Alltså, det finns en stor skillnad på anställd personal och ideella personer. Ideella ska man behandla med försiktighet och respekt – respekt ska man också ha för anställd personal, men ibland får man lämna sin position om man inte passar för rollen längre. Så är det faktiskt.
Pengarna som ligger på bordet är alltså 100 miljoner kronor fördelade över 5 år. Hur mycket kommer de verkligen att påverka?
De här pengarna omkullkastade alla nyanserade och kloka diskussioner som debatten hade kunnat föra med sig. Och många fattade dessvärre sina beslut alldeles för tidigt om vilken sida de skulle komma att stå på.
’100 miljoner låter fantastiskt mycket och vi måste ha pengarna!’ – det är en reaktion som är lätt att förstå. Samtidigt har det skrivits att pengar köper makt och även om den bilden nyanserats så försvinner inte den principiella frågan. Först och främst – det är inte 100 miljoner kronor den nya styrelsen ska hantera, utan hela Svenska Tennisförbundets ekonomi de har att röra sig med. Hur man än vrider och vänder på det så kommer frågan om påverkan alltid finnas där i bakhuvudet.
Sedan ska vi veta, att innan pengarna kommer in ska finansiärerna tycka det är en bra styrelse som är kompetent nog. Sedan ska en verksamhetsplan läggas fram i samarbete med regionerna och därefter kan pengarna komma. Kanske till årsskiftet, gissningsvis, när man ska börja sätta planen till verket.
Men, vi ska inte lura oss själva. De här pengarna är små i ett internationellt perspektiv och konkurrensen inom elittennisen är enorm!Sannolikheten att få fram en världsspelare är väldigt liten – vi pratar promillenivå. De här pengarna vi pratar om här är, ursäkta uttrycket, en piss i Mississippi! Det är ingenting jämfört med vad andra länder rör sig med.
Det finns 2000-5000 akademier runtom i världen, fulla med pengar och med spelare som hoppas på att göra en tenniskarriär. Men med bättre resurser skulle vi kunna stötta klubbar i hela landet, även på mindre orter. Det är där återväxten finns.
Vi ska komma ihåg att svensk tennis inte är en fixstjärna eller en spelare på topp 100-listan i världen. Svensk tennis är inte heller som Malmö FF där man kan köpa och sälja spelare, utan en livssysselsättning som människor kan ha hela livet ut. Vårt uppdrag är att ta hand om det och sedan addera grenar ut som hjälper och jobbar med tävling och elit.
Oavsett utgång – vad hoppas du på efter årsmötet?
Jag hoppas att den nya styrelsen sätter sig ner och gör en ordentlig analys över vad som fungerar, vad som inte fungerar inte och bygger den nya verksamhetsplanen tillsammans med regioner och klubbar utefter Game Change 2030. Gör den ytterligare lite skarpare. Det finns mycket bra i Game Change som är ambitiöst och jag skulle bli förvånad om inte det mesta därifrån kommer finnas med i den nya planen också.
Det här har varit en tuff process, men det finns också något positivt i att svensk tennis faktiskt diskuterar, debatterar och engagerar sig mer än tidigare… I framtiden hoppas jag på än mer öppenhet – mindre av det här att man gör upp i korridorerna innan.
