Boktitel: String theory – Wallace on tennis
Författare: David Foster Wallace
Utgiven: 2006
Tipsad av: Siddhartha Sebastian Larsson
Roll: Tennistränare IS Göta, Helsingborg
Vilken bok vill du tipsa om och vad handlar den om?
Jag vill gärna tipsa om ”String theory” (den finns ej översatt tyvärr). Det är inte bara en ”sportbok”, utan utforskar mer, via tennisen: konst, disciplin, psykologi och kanske främst – vad det innebär att försöka bli bäst i världen på nåt. Boken är ett försök att visa hur tennis, i sin ytterst form, egentligen är en modell för mänsklig ambition och kamp.
Varför valde du just den här boken?
Jag valde den eftersom jag själv är intresserad av att skriva, läsa, och ja, konst. Tennis är ju poesi i rörelse. Den visar hur tennis är så mycket mer än en sport – tennis är livet självt. Tennis är väl den vackraste och mest krävande sporten som finns.
Vilka personer tänker du boken är intressant för och vad i boken är relevant för dessa?
Den här boken är intressant för alla yngre spelare, gamla spelare, men även tennisföräldrar som försöker förstå varför deras barn är så hooked på just tennis. I boken försöker författaren, Wallace, analysera hur spelare tränar, tänker och lever – och hur sporten kräver både extrem mental och fysisk precision. Wallace var själv en lovande junior i tennis i USA, men blev istället en grym författare. I vissa stycken diskuterar han hur det känns att vara nästan elit, men inte riktigt bra nog för proffsnivå. I andra stycken diskuterar den lilla, lilla skillnaden mellan top 10 och topp 100. I ett annat kapitel visar han hur kommersialisering (dagens Dubai, Qatar?) förändrar upplevelsen av sporten.
Var det någon idé, tanke eller passage i boken som du verkligen fastnade för?
Jag fastande särskilt för det sista kapitlet där han beskriver sitt favorit Federer-moment. Han beskriver schweizarens spel som ”övernaturligt vackert” och hur vissa idrottare når en nivå där sport blir en konstform.
Har boken påverkat hur du tänker eller agerar i din roll inom tennisen eller utanför den?
Boken har påverkat mig på många plan. Boken, precis som min egen tennisresa, har lärt mig vikten av disciplin och repetition, om perfektionism, psykologisk press, och skillnaden mellan talang och genialitet.
Övrigt värt att tillägga?
Det sorgliga i allt det här är för övrigt att Wallace tog sitt eget liv den 12 september 2008 i sitt hem i California, USA. Han blev 46 år gammal.
Vem vill du skicka vidare stafettpinnen till för nästa månads boktips, och varför just den personen?
Jag skickar vidare stafettpinnen till Anna Metso i Kungälvs tennisklubb (för det va längesen vi hördes!).
