Inför Svenska Juniorcupen är Baslinjens nya artikelserie där vi, med jämna mellanrum fram till slutspelet 27–29 mars, höjer tempen genom att möta nyckelspelare från både flick- och pojklagen. På just pojksidan riktar vi nu blicken mot regerande mästarlaget Mälarhöjdens IK Tennis och en av lagets bärande spelare – Fabian Engkvist, som med ett års mer mognad är redo att bära laget till ett nytt guld.
Av: Linus Eriksson
När vi når Fabian har han påbörjat en ny vecka under skolans vårtermin. Andra året på Riksidrottsgymnasiet i Båstad rullar på – och livet som tonåring boendes hemifrån har blivit rutin.
– Nu känner jag att jag är inne i det. Första året handlade mycket om att få ihop allt. Nu handlar det mer om att göra saker…ännu bättre!
Vi hörs för att prata slutspelet av Svenska Juniorcupen. Är Fabian en lagspelare?
– Jag skulle säga att jag till och med föredrar lagspel. Det är lite högre tryck och lite hetsigare. Jag gillar det. När man spelar själv står man i centrum hela tiden och har ingen på bänken. I lag har man stödet hela tiden – och man spelar för något större.
Just den dimensionen av team verkar passa honom.
– Jag sitter inte tyst på bänken. Jag försöker bidra med energi, skrika, vara där för de andra. Sen ska jag såklart försöka vinna mina matcher också, det är ju kanske det absolut bästa sättet man kan bidra till laget på, när allt kommer omkring.
Mälarhöjdens IK Tennis går in i slutspelet som regerande mästare. Förra året stod de högst upp – i år är målet tydligt.
– Målet är att vinna igen. Vi har ett bra lag och jag tycker vi har bra chanser att försvara titeln. Lagbygget är vissa delar detsamma som i fjol, med några förändringar.
– Patrik Munkhammar är för gammal i år, så han är inte med, men jag och Victor Rydén är kvar. Vi båda skulle jag säga har utvecklats och är bättre spelare i år. Victor hade lite problem med körtelfeber i början av året, men nu är han tillbaka.
Vad är det som gör att MIK till ett starkt lagbygge?
– Vi förbereder oss bra. Vi listar ofta ut hur motståndarna kommer att ställa upp och kan anpassa oss efter det. Och så känner vi varandra väldigt bra – vi har bra laganda.
För egen del upplever Fabian att det hänt mycket det senaste året.
– Jag har blivit starkare mentalt. Jag viker inte ner mig inte lika lätt och blir inte längre lika arg. Jag har försökt jobba med det där.
Berätta mer om det arbetet?
– Jag har insett att det inte är värt att slösa energi på en boll som redan är över. Då kan jag lika gärna släppa den direkt. Jag blir fortfarande lite småförbannad ibland, men inte alls på samma sätt. Det känns mycket bättre nu – och jag tror det har spelat in i resultaten jag haft det sista året.
Även serven och fysiken har tagit positiva steg framåt.
– Serven har gått framåt och konditionen är bättre. Jag känner mig stabilare och som en bättre spelare överlag helt enkelt.
Erfarenheter av att ha spelat internationella tävlingar under flera års tid har bidragit i mognadsprocessen vad gäller det mentala spelet.
– På ITF:erna hade jag velat prestera lite bättre och klättra mer på rankingen. Men det är framförallt nyttiga matcher att få spelare. Många av de internationella spelarna ger inte upp lika lätt. I vissa svenska tävlingar kan man känna att motståndaren viker sig om man vinner första set. Det händer inte lika ofta där ute. Och de bästa missar mindre – de vårdar bollen bättre.
Fabian har ett tydligt mål med sin tennis efter gymnasiet:
– Målet är USA. Jag vill kombinera tennis och studier. Stannar jag i Sverige känns det som att jag inte tar vara på all tennis jag lagt ner så mycket tid på, eftersom det kommer bli svårt att hålla igång satsningen då.
Han har redan börjat sondera terrängen vad gäller skolor i USA.
– Jag kollar på division 1-skolor, gärna någonstans där det är varmt. Inför det vill jag fortsätta spela ITF:er och förbättra min UTR.
Att flytta hemifrån inför gymnasiet tror han har varit en nyttig förberedelse för ett eventuellt amerikaäventyr. Och för högstadiejuniorer som funderar på att flytta inför gymnasiet har han några råd.
– Man måste vara redo för att det är svajigt i början. Disk, tvätt, planera tävlingar, hålla kontakt med skolan. Det är inte morsan som fixar allt längre. Men jag tror den här lärdomen underlättar om jag flyttar till USA sen – att jag har redan varit hemifrån.
Fabians förebild heter Novak Djokovic. Han älskar Novaks kämparglöd, men att det blev just han som får agera förebild hade Fabian inte så mycket att säga till om…
– Morsan är halvserb, så jag måste nästan hålla på honom. Men jag gillar hans backhand skarpt. Det är nog den delen jag identifierar mig mest med.
När slutspelet i Ystad nu närmar sig pekar han ut två lag som tydliga utmanare till guldet.
– Kungliga och Ullevi är starka. Det finns flera bra lag såklart, men vi vann i fjol och vet vad som krävs.
Regerande mästare. Ett år äldre. Ett år mognare. Och med en spelare som lärt sig att lägga energin där den faktiskt gör skillnad.
Fotnot: Deltagande lag i slutspelet på pojksidan är GLTK, Helsingborgs TK, KLTK, Mälarhöjdens IK Tennis, Stora Wäsby TK, Ullevi TK och Ystad TK (arrangör).
