Medan Sverige, Danmark och Finland under många år öppnat sina seriesystem för internationella spelare har Norge valt motsatt riktning. I norsk lagtennis är det i praktiken endast spelare med norsk adress, norskt medborgarskap eller fast anställning i klubben som får delta. Ett regelverk som nyligen diskuterades – men också försvarades – på Forbundstinget 2025. Frågan är vad Norge vinner, och vad norsk tennis riskerar att gå miste om, genom att stå ensamma i Norden med en helt stängd serie.
Av: Linus Eriksson
När Halden Tennisklubb inför Forbundstinget 2025 (Förbundsmöte*) lämnade in ett förslag om att se över regelverket för seriespel i tennis var bakgrunden tydlig. Klubbar i gränsregioner, med naturliga band till spelare i närliggande EU-länder, upplever dagens regler som begränsande. Spelare med stark klubbanknytning – men utan norsk folkbokföringsadress – stängs helt ute från seriespel i Norge.
Prenumerera för att få åtkomst
Börja prenumerera idag och läs mer av det här innehållet.
Baslinjen beskriver godt hvorfor dagens regler slår spesielt uheldig ut i grenseregioner. For oss handler dette ikke om “import” for sportslig gevinst, men om et helt reelt hverdagsmiljø: Halden og Strömstad har tett samarbeid, felles treningsmiljø og jevn flyt av spillere mellom klubbene. Når norske spillere kan spille i svensk seriespill, mens spillere med tydelig og stabil tilknytning til Halden stenges ute fra norsk seriespill, blir systemet skjevt i praksis.
Et konkret eksempel er spillere som jobber fast i Halden og deltar regelmessig i klubbens konkurransegruppe, men som bor 20–30 minutter unna på svensk side. Dette er spillere med reell klubbtilhørighet og daglig tilstedeværelse i miljøet – ikke “korttidsforsterkninger”.
I tillegg mener vi det er nødvendig å løfte et større spørsmål om bærekraft og nasjonal representasjon i eliteserietennis. Halden har et damelag som muligens nærmer seg eliteserien. For en liten klubb er det ikke realistisk å masseprodusere et helt eliteserielag gjennom egen juniorutvikling alene. Når internasjonal rekruttering er lukket, blir eneste praktiske løsning ofte å kjøpe/rekuttere etablerte norske spillere fra andre klubber. Det forsterker en allerede tydelig Oslo-dominans.
Hvordan ser NTF for seg at eliteserien skal bli en reelt nasjonal serie – med flere byer og regioner representert – dersom regelverket samtidig gjør det svært vanskelig for klubber utenfor de største miljøene å bygge og opprettholde konkurransedyktige lag over tid?
Vi mener løsningen ikke nødvendigvis er “åpne slusene”, men å finne kontrollerte mellomløsninger som ivaretar rettferdighet og klubbtilhørighet, samtidig som man legger til rette for aktivitet, utvikling og en mer nasjonalt forankret lagtennis.
Intressant. Jag har förstått att du själv är entusiastisk till utländska spelare i STL, är själv fundersam. Dock bättre idag när det finns lite begränsningar. När elitserien vanns av en klubb som i finalen hade en uppställning på 3-4 spelare där ingen spelat en enda match i grundserien och där ingen hade någon form av vardag eller koppling till klubben, tyckte nog många med mig att det kändes trist och att det inte på något sätt gynnade svensk tennis!? Nej, jag tror inte då att det skapade ngn som helst hausse och ökad uppmärksamhet när en avdankad slovak, en anonym dansk eller en 500-rankad tysk vann Lag-SM när klubbens tre bästa svenska spelare satt bredvid…
När elitserien ältades och diskuterades utan att nå ngn form av koncensus men då Sverige fortsatt hade bra ”föredettingar” som höll måttet, föreslog ngn att varje lag i elitserien skulle bestå av en veteran, en junior och en senior! Det här var när spelare som Järryd, Gusten, Larsson mfl ändå spelade och höll måttet. Idag kanske lite mossigt men junioridén kanske vore ngt att anamma? På damdidan sker det ändå men på herrsidan spelar väldigt få juniorer i elitserien men en bättre seniormatchskola finns väl inte och dessutom viktigt koppla spelaren till klubben som han representerar och får hjälp av året runt?
Linus svarar: Nja, sanning med modifikation. Jag är entusiastisk till så man har det nu, där alla lag får använda sig av två internationella spelare per match. Håller med om att fler inte blir bra, och definitivt inte färre heller.
Junioridén är kul, den låter inte fel. Däremot fungerar svenska serien så bra som den gör nu så jag hade definitivt inte rört den för närvarande, men idén är värd att lägga i bakfickan för eventuellt framtida bruk.