Trippelguldet som skrev historia – Helsingborgs TK:s osannolika maktdemonstration

Tre serier. Tre SM-guld. Samma klubb. Samma år. 2025 blev året då Helsingborgs Tennisklubb gjorde något som knappt borde vara möjligt längre. Flickor 15, Flickor 18 och Elitserien för damer – samtliga nationella serier vanns av HTK. Bakom framgångarna finns en långsiktig satsning, en tydlig vinnarkultur och ett tränarteam som vägrar kompromissa. Ansvarig tränare för de äldre tävlings- och elitspelarna, Heikki Raevaara, beskriver året som både extremt krävande – och fullständigt magiskt.

Av: Linus Eriksson

När Helsingborgs TK summerar 2025 är det med tre nya guld i prisskåpet. I april besegrades Fair Play TK med 3–2 i finalen av Svenska Juniorcupen för flickor 18. I december följde först guldet i Flickor 15-serien efter 3–1 mot KLTK – och därefter klubbens åttonde SM-guld på damsidan, även det efter finalseger mot KLTK med 3–1 i matcher.

Tre olika lag. Tre olika ålderskategorier. Samma vinnare.

– Det är klart att det är något otroligt. Det är inget man bara råkar göra. Det kräver en stabil miljö, breda trupper och ett tydligt tänk i hur vi jobbar, säger Heikki Raevaara.

Senaste guldet för damlaget i Elitserien kom 2018.

För två år sedan vann killarna 15-årsserien. Att ha breda trupper där en eller två kan vara borta är en nyckel till kontinuerlig framgång.

Extra anmärkningsvärt i år är att Victoria Lacki och Mimmie Büchler deltog i samtliga tre guldlag. Trots sina unga åldrar spelade de även varsin match i Elitserien – och båda vann.

– Jag kan inte minnas något liknande. Två spelare som är med och bidrar i alla tre serierna, på den här nivån, samma år. Det säger mycket om både deras kapacitet och om vår struktur, konstaterar Raevaara.

Lacki var dessutom direkt avgörande i flickor 18-serien och vann alla sina matcher där, medan Büchler spelade samtliga matcher i 15-årsserien och rensade i sin tur rent i den.

Helsingborgs TK har valt en eventuellt något annorlunda, men ändå tydlig väg när det gäller seriespel.

– Vi är inte med i så många serier. Det ska vara konkurrens för att ta plats i lagen. Och när vi väl spelar – då spelar vi alltid med bästa möjliga lag, oavsett ålder på spelarna. Vi går för att vinna, det hymlar vi inte om, vilket vi också är öppna och ärliga med mot spelarna.

Att våga vara tydlig med ambitionen har varit en nyckel.

– Om någon inte tar plats i äldre lag om två–tre år, då är det helt enkelt någon annan som är bättre just då. Det är konkurrens i alla lägen – och det är det som ger utveckling. Att en spelare varit med och bidragit till att vinna i 15- eller 18-årslaget i år innebär inte automatiskt att den kommer ta plats i ett äldre lag nästa eller näst-nästa år.

En av de starkaste framgångsfaktorerna både individuellt för spelarna under året men också i seriespelen är, enligt Raevaara, träningsmiljön – särskilt på tjejsidan.

– Vi har en stor och stark grupp. Tjejerna tränar mycket med killarna, och i yngre åldrar tror jag faktiskt att det gynnar tjejerna mer än killarna. Tempot, intensiteten och kraven som träningarna med killarna innebär är positiva för deras utveckling.

Samtidigt är konkurrensen stenhård internt.

– De är riktiga konkurrenter på banan – men vänner vid sidan av. Vi jobbar mycket med värderingar: hur vi beter oss mot varandra, hur vi pushar varandra. “Each one teach one”. En bra träning ska vara bra för alla.

I det arbetssättet är små detaljer både viktiga och kanske direkt avgörande.

– Vi ger varandra fist bumps när man sätter sig för vatten. Det handlar om respekt. Om vi märker tendenser till avundsjuka tar vi det direkt med inblandade, pratar om det och förklarar hur viktiga alla är för varandras utveckling.

Även om alla tre gulden värderas högt, råder det ingen tvekan om vilket som stack ut mest i Raevaaras ögon.

– Elitserien var den absolut skönaste. Inget snack om saken. Det är den största serien i Sverige och den som smäller högst.

Vägen dit var allt annat än självklar och inget han tog för givet när serien startade.

– I både 18-serien och Elitserien var vi lite underdogs. I 15 var vi favoriter – där var det bara guld som gällde. Men i Elitserien… vi har haft stolpe ut i två år. Förra året hade vi sex poäng i grundserien och gick ändå inte vidare. I år fick vi stolpe in istället.

Timing blev avgörande, precis som det så ofta är i serier med många jämna lag.

– Linea Bajraliu och Jacqueline Cabaj Awad, våra två mest rutinerade toppspelare, peakade i slutspelet. De spelade sin bästa tennis exakt när det gällde. Det är sånt som avgör.

Linea Bajraliu har tillhört HTK hela sitt liv och varit med och vunnit 18-årssserien två gånger om. Faktum är att Helsingborg har vunnit just den serien tre av de senaste fyra åren.

För en klubbtränare är hösten extrem med mycket arbete, matcher och tävlingar. Raevaara berättar hur han var sliten när Elitserien startade, men fick upp energin när det väl var igång.

– Det är resor, helger, juniorserier. Men matcherna ger energi. Det är något speciellt att komma nära laget under tio dagar och bygga upp det några veckor innan det börjar. Alla är i samma båt – det blir en jäkla stämning.

Under serierna är det givet att tränarna är med spelarna på matcherna, men Raevaara är en stark förespråkare för att vara med och se mycket matcher övriga delen av året också. Om man som tränare och verksamhet är seriösa med spelarnas satsningar.

– Det krävs faktiskt en tränare som är villig att vara resa 400 dagar om året med spelarna och sen är redo att vara hemma 200 dagar om året och jobba på träningsbanan också. Men vänta, det blir ju 600 dagar säger du då? Ja precis – men jag är BEREDD att vara iväg 400 dagar och hemma 200 dagar säger jag. Allt handlar om vad som behövs för spelarna.    

För att Helsingborg som klubb ska kunna fortsätta upprepa framgångarna kommande år tror Raevaara det behövs ”manpower” i tränarteamet för att kunna fortsätta jobba individuellt med spelarna. Blir det för många spelare på för få tränare hymlar han inte om att man kommer behöva rekommendera spelarna att söka andra miljöer.

– Alla tränare och spelare ska kunna jobba mot de mål dem och vi har satt upp. För att kunna göra det behöver vi ge spelarna de förutsättningar som krävs. Vi är inte 100% perfekta i Helsingborg idag, men vem är det? Vi strävar alltid efter att bli bättre.

Att klubben haft extra mycket framgångar på flick- och damsidan i år gör inte att han själv ser sig som en damtränare, även om det blivit mer jobb med tjejer än killar sista tiden.

– Men jag skulle inte vilja stämpla mig som en damtränare, haha.

Den här artikeln och intervjun var bestämd skulle handla om just seriespelsframgångarna i år. Men trots gulden är Raevaara i grunden tydlig med vad som står i centrum, egentligen.

– Det här är en fantastisk PR-grej för klubben och ett kvitto på att vi gör något rätt i akademidelen. Men vi måste fortsätta jobba. För oss är individuella karriärer minst lika viktiga som lagframgångar. Eller, ännu viktigare för att vara helt ärlig.

– Seriespelet är en morot och något kul, men varje spelare har sitt eget upplägg. Under lagperioderna förs de samman – annars jobbar vi väldigt individuellt med alla resten utav året.

Man pratar inte sällan om vinnarkulturer och att det något luddigt ”sitter i väggarna” i vissa föreningar. Skulle du säga att det finns en vinnarkultur i Helsingborg?

– Ja. Absolut. Jag har alltid känt det här. Vi har ett flow, en positiv spiral. När det går bra kan vi uppskatta det – men vi blir inte nöjda.

– Jag vill inte skryta och jag säger det inte för att vara stöddig, men jag har i 25 års tid känt att jag haft medvind. Men det har jag också jobbat för. Även de år vi inte vinner känner jag att vi är där och hugger och är väldigt nära.

Och frågan många ställer sig efter 2025:

Är Helsingborgs TK Sveriges bästa klubb?

– På damsidan i år? Ja, det går nog inte att säga emot. Resultatmässigt är vi nog bäst. Sen om vi är “bäst” i allt… det kan andra få avgöra.

Men historien från 2025 går inte att diskutera bort.

Tre serier. Tre guld.
Respekt.