Nominerade till Svenska Tennispriset i kategorin som årets coach för elitspelare var Magnus Ennerberg, Oliver Nilsson och Thomas Johansson.
Segrade gjorde Magnus Ennerberg, med motiveringen: Ansvarar för tre elitspelare på landslagsnivå som alla haft positiva rankingutvecklingar 2025: Erik Grevelius, Caijsa Hennemann och Lisa Zaar. En med dubbelfokus, en med singelfokus och en med både och. Att som coach visa upp den mångsidigheten att coacha både singel och dubbel, män och kvinnor samt ständigt förkovra sig som coach är imponerande.
Vi träffade Ennerberg för en segerintervju om att coacha just elitspelare.

Vilka egenskaper är viktiga för att vara en bra coach för elitspelare?
– Jag anser att först och främst handlar ju allt coachande om kontakten man har med spelaren. Bra kommunikation är grunden och att man tillsammans försöker skapa en vardag som gör att spelaren utvecklas. Som coach behöver man vara lyhörd, nyfiken samt ha ett helhetstänk. Man måste vara ok på att planera och tänka långsiktigt samtidigt som man måste vara otroligt flexibel i vardagen.
Ser du elitspelare som ditt specialområde nu?
– Jag har haft turen att få jobba med en stor variation av åldrar och nivåer av spelare under min tränartid vilket gjort att jag upplevt alla delar av tennistränaryrket. Jag uppskattar alla delar av tränaryrket då alla har sina olika utmaningar. Det är en lyx att få jobba med spelare som är på hög nivå och som brinner för sin utveckling till 100%. Jag vet inte om jag skulle kalla mig specialist inom just elitspelare men jag gör så gott jag kan i alla fall. Jag har tidigare jobbat mycket med spelare från 10-års åldern och sen följt dom under juniortiden vilket jag tycker är väldigt spännande också då man kan vara med och bygga grunderna i en spelare. Jag är fortfarande kvar i klubbens ordinarie verksamhet som Sportchef så jag försöker stötta tränarna som jobbar med nästa generation spelare och vara med på en del pass med dom. Jag har ansvar för 16-åriga Rebecca Malmström så jag är fortfarande kvar på juniorsidan som är väldigt inspirerande. Tack vare att jag får chansen att jobba och resa med spelare på seniornivå så får man väldigt bra inspiration till vilka saker vi ska prioritera i träningen med våra juniorer för att förbereda dom för seniortennisen.
I år har du coachat både herrspelare, damspelare, singelspelare och dubbelspelare framgångsrikt, precis som motiveringen för din nominering säger. Hur skiljer det sig att coacha herrar och damer?
– Först och främst tänker jag att jag tränar olika personer och varje person är unik. Därför måste jag hitta bästa möjliga sätt att hjälpa varje individ, oavsett kön. Sen generellt kan man ju säga att det finns statistiska skillnader mellan herrtennis och damtennis som gör att träningen bör göras på olika sätt men det viktigaste är att den är individanpassad.
Hur skiljer det sig att coacha singelspelare och dubbelspelare?
– Grundtänket när man jobbar med elitspelare är ju att hela tiden ställa frågan; vad behöver vi förbättra så att spelaren kan göra bättre prestationer så att den vinner fler matcher och nå nästa nivå? Svaret på den frågan kommer skilja sig väldigt mycket mellan singel och dubbel vilket gör att träningen också kommer skilja sig. Men grundfrågan om att hitta skillnaden som gör skillnaden är densamma. Jag tror otroligt mycket på att vara extremt specifik i träningen i denna ålder, det finns ingen anledning att stå och träna på saker som inte direkt är överförbart till matchbanan. Min känsla är att det ibland tränas alldeles för mycket på generella saker som inte kommer hjälpa spelarna att utveckla de saker de behöver förbättra i match. Poddavsnittet i ”Linus på baslinjen podcast” med Volleybollcoachen Anders Kristiansson var bland de bästa jag hört och när man ser hans track-rekord som coach med otroliga framgångar genom decennier både i volleyboll och nu beachvolleyboll med båda hans lag i VM-final så stärktes min tro ännu mer på att träningen måste göras så specifik som det bara går. Spelaren måste utmanas tekniskt, taktiskt, fysisk och mentalt på samma sätt som kommer hända i matchen och det måste finnas beslutsfattning och reaktionsmoment i princip hela tiden när vi tränar.
Nämn de tre viktigaste lärdomarna från året du gjort som coach?
– Först och främst hur viktigt det är att lyssna på andra och att vara ett team. Coach Kalle Norberg kom in i Academy of KLTK i maj och det har varit otroligt nyttigt för mig att få in en ny röst och nya ögon på spelarna jag sett i så många år. Johanna Larsson är ett viktigt bollplank för mig också kring damspelarna då hon alltid ger oss matnyttig feedback inför framtiden. I år tog jag även hjälp av Maria Strandlund Tomsvik som kom in och hjälpte mig vid några tillfällen för att ge mig nya perspektiv. Dubbelcoachen Boris Chernovs inspel var också viktiga då det gav oss specialistinformation på dubbelsidan. Jag tror man får bäst effekt när man har en ansvarig tränare som tar kaptensrollen kring spelare men att man är öppen för input från duktiga personer runt om för att hjälpa spelarna på bästa sätt.
Nummer två; Bättre kan bli bättre. Ibland kan man som coach omedvetet lägga mycket fokus på att lyfta spelares svaga sidor och tänka att spelarens vapen redan är bra. Men det finns alltid detaljer man kan förbättra även i spelarens styrkor så man får aldrig bli för nöjd utan hela tiden tänka hur man kan förbättra allt hos sin spelare. Sen kan man ju givetvis inte jobba med allt på en gång.
Och tredje – motgångar är språngbrädor. Alla spelare upplever motgångar, både små och stora. Tar man vara på dessa motgångar på rätt sätt så kan det ge positiv effekt. Därför är det viktigt som coach att vara uppmärksam vid motgångar hur man kan hjälpa spelaren, det är många som dunkar ryggen när spelaren vinner titlar men det är viktigare vad vi gör de veckorna det inte går som man vill.
Nämn de tre viktigaste lärdomarna vad gäller att coacha dubbelspelare du lärt dig i år?
– För över 20 år sedan fick jag äran att jobba med Peter Rejmer på sommarläger tillsammans med Erik Ullsten vilket var en viktig skola för mig som coach. Då visade Rejmer mig dubbelexperten Louis Cayers VHS-band för dubbelträning (yngre läsare får googla VHS-band) och sen dess har jag varit otroligt fascinerad över dubbelspelet. I klubben har vi alltid haft det som en del av vår spelarutbildning att lära spelarna grunderna i dubbelpositionering och rörelsemönster bland annat och försökt fånga upp nytt material från Cayer eller bröderna Bryan. Tack vare SVTF:s dubbelfond så fick vi möjlighet att i år ta in coachen Boris Chernov som jobbar med Harri Heliovaara. Han har gett oss en unik inblick i världstourens dubbelspel och hjälpt oss på flera plan i vår utveckling.
De tre viktigaste lärdomarna i år:
* Vara noga med att få med alla fyra roller i träningen, tidigare har vi lagt extremt mycket fokus på serve och retur-rollerna men har ökat inslagen av servarens partner och returtagarens partner i våra övningar.
* Vikten av att kunna vara aggressiv när motståndaren lobbar. Att vara snabb bak för att kunna smasha eller kunna spela drivevolley för baslinjespelaren är otroligt viktigt för att kunna behålla aggressiviteten.
* Vara flexibel kring tävlingsplaneringen. Det är ett extremt utmanande system med hur man kommer in i tävlingar så man måste vara redo för att ändra sina planer både 1, 2 och 3 gånger i sista sekunden.
Förra året vann du Svenska Tennispriset i kategorin ”Årets utbildare” och i år ”Årets coach för elitspelare” – vilken kategori siktar du på nästa år?
Jag tackar ödmjukast för priserna två år i rad, vi får se om det införs ”Årets frisyr” eller nåt liknande som man kanske kan kämpa hem nästa år?



Lämna ett svar