Nominerade till Svenska Tennispriset i kategorin som årets coach för juniorspelare var Martin Öhrman, Johan Widenmark och René Lindberg.
Segrade gjorde René Lindberg med motiveringen: Från extra aktiviteter, till nya tävlingsformer samt inspirerande vardag är René en tränare som sätter barnen i centrum.
Medan svensk tennis har väntat på nya tävlingsformer som synkar med ROG-programmet har René tagit saken i egna händer och skapat egna tävlingssystem och gasar på framåt, både på vardagar och helger. Ledande, alltid ifrågasättande och med ett brinnande intresse för U10-tennis!
Vi träffade René Lindberg för en sergerintervju där vi pratade lite mer om att coacha just yngre spelare.
Vad är de viktigaste egenskaperna när man tränar yngre spelare, säg U10 eller U12?
– Det är klassiska ord och inget nytt, men man behöver vara engagerad. Engagerad är däremot ett ord som kan innefatta mycket. Jag tänker att ett engagemang för att jobba med spelarutveckling i de här åldrarna är viktigt…vilket är ett brett svar! Sen finns det givetvis många delar i området spelarutveckling.
Hur har du gjort för att lära dig det du kan idag?
– Mycket handlar om att vara nyfiken på hur andra jobbar. Det kan vara allt från tränare i Sverige till coacher utomlands. Samt vara öppen för ny forskning. Jag tror mycket på utbildning överlag – det är viktigt för mig att lära mig nya saker inom de här områdena. Jag skulle säga att jag under lång tid varit nyfiken på att ta reda på mer information om träning av yngre juniorer, och när jag fått reda på ny information eller nya tips så har jag testat det i praktiken. Först lärt mig det teoretiska – sedan prövat det i praktiken. Det är lätt hänt att läsa på men missa att använda sig av de teoretiska kunskaperna i verkligheten.
Varför har du valt att specialisera dig på träning av yngre barn?
– Från början ifrågasatte jag rätt mycket hur vi tränade yngre barn. Det kändes som det fanns många frågor hos mig, som jag ställde mig själv i hur vi skulle kunna göra saker på ett annorlunda sätt. Jag ifrågasätter ofta mig själv i hur jag jobbar – allt från den pedagogiska inlärningen till bollar och banor. Hur mycket ska jag pumpa upp den lila bollen? Vilken tyngd ska det vara i den? Nördade ner sig i smågrejer. Det går att skruva på väldigt många saker med yngre spelare för att träningen eller aktiviteter ska bli lite, lite bättre. Även i en klubbstruktur finns det så sjukt många delar man alltid kan förbättra. Det var det som var intressant för mig i början.
Hur seriös och allvarlig får träningen vara i U10?
– Jag tänker att man kan ha tre olika tränarhattar på sig. Man kan ha en polishatt, en clownhatt eller en doktorshatt. När man jobbar med yngre barn, men även med äldre, så måste man först se till att det är ordning och reda. Om man inte vill att det ska vara en fritidsgård måste man ha en polishatt på i början av terminen och när man lär känna barnen. Sen behöver man ha polishatten på när de ska lära sig förstå vad som gäller på träningen – någon behöver vara auktoritär och ledare. Men, man behöver också balansera med clownhatten på för att det ska vara roligt och fartfyllt– man behöver tjoa och tjimma ibland också. Och för att skapa utveckling och jobba moment behöver man även ta på sig doktorshatten. Alla hatten behövs, men i olika sammanhang och åldrar.
– Jag tog exemplet med hattarna av coachen och föreläsaren Mike Barrell, men han använde bartenderhatten som exempel istället för clown. Jag tänker dock att bartender är mer passande för lite äldre juniorer när det gäller att skapa mer av en relation och komma nära spelaren.
Vilka tränare och ledare har du själv hämtat mycket inspiration ifrån?
– I början av min tränarkarriär var det mycket tränare som själv jobbade med de här områdena i praktiken eller varit utbildade inom det. Några jag lyssnat på är just Mike Barrell, Mark Tennant och även Judy Murray som är duktig. Dejan Vukojicic är också en. Vissa är mer praktiska och vissa mer lagda åt det teoretiska hållet. Men har även tittat på andra klubbars strukturer och program, som HVS i Finland.
Är kvinnor bättre tränare än män med barn?
– Det kan ligga något i det. När jag var i Tjeckien på studiebesök så frågade jag tränaren där om det, för de hade väldigt mycket fler kvinnor som tränade yngre barn än män. De trodde de – de ansåg att kvinnor hade en annan känsla för barnen än män. Min upplevelse är att det bästa är en mix. Vissa barn dras till manliga tränare och vissa kvinnliga. Jag tror inte det primärt handlar om kön utan mer om personlighet – vissa har ett personlighetsdrag som är lite mjukare, vissa lite tuffare. Mixen är bra att ha på ledarsidan, även när det gäller ålder med vissa äldre tränare och en del yngre.
Hur ska vi locka fler tränare att vilja specialisera sig på yngre juniorer?
– Det första jag tänker på är att titeln borde betyda mer. Många tränare tror jag har bilden framför sig att man vill ta sig upp till chefstränarrollen eller bli ansvarig tränare för tävlingsgruppen – jag tror vi behöver skapa högre värde i att träna U10. Just nu är det inte så hög status på det. Det kanske har ändrat sig lite jämfört med när jag började, men tror fortfarande det finns mycket kvar att göra där.
Om du fick önska dig två förändringar vad gäller tävlingsformer för barn, vad önskar du dig då?
– Spela kortare tävlingar på 2-3 dagar med många, många matcher. En tävling ska spelas klart över en helg. Sen behöver det finnas fler tävlingar på orange nivå där matcherna är i form av gamespel. Det kan finnas tävlingar med kortare matcher också som spelas klart på en halv dag eller några timmar, men det behöver finnas alternativ med längre matcher för de som vill göra det.
Nästa år, vad vill du lära dig mer om då?
– Hur jag kan utveckla mitt ledarskap ännu mer. Framförallt funderar jag mycket kring föräldrafrågan som jag tror är superviktig. Det är en process, men jag vill att vi i klubben och jag ska involvera föräldrarna mer, utbilda dem bättre och få dem att hjälpa till ännu mer. Det kanske inte är riktigt svar på frågan, men det tror jag är viktigt framöver. Ett exempel: jag har i många, många års tid gjort klubbresor till Finland med spelarna där vi åkt båt över. I år blir första gången jag tar med mig föräldrar på resan, för jag vill ta chansen att ha en dialog och utbilda i hur vi tänker i situationer runt träning och tävling. Både konkret när vi är i tennishallen, men även skapa en tydligare kontakt och dialog på ledig tid, vid middagar och sådana mer avslappande tillfällen. Innan har jag hållit föräldrar på lite avstånd, nu tror jag mer och mer på att involvera och utbilda. Vi behöver deras hjälp. Jag kommer även starta gruppchattar med föräldrar för respektive nivå i kommunikativt och utbildningssyfte.
Lämna ett svar