Djokovic pratar – Sinner övertygar genom tystnaden

KRÖNIKA. Det är svårt att minnas två toppspelare som framstått så diametralt olika som Novak Djokovic och Jannik Sinner gör just nu. Efter att Djokovic försökt ta rollen som moralens röst i Piers Morgan-intervjun, kliver Sinner fram som hans totala motpol.

Efter Novak Djokovics uppmärksammade intervju med Piers Morgan blev skillnaden mellan honom och Jannik Sinner tydligare än någonsin. Den ene förklarar sig högt och ofta. Den andre säger ingenting och framstår ändå som den som har kontroll.

Jag kan inte minnas en situation där två toppspelare framstått som så olika som Novak Djokovic och Jannik Sinner gör just nu. Det blev extra tydligt efter Djokovics intervju med Piers Morgan där han pratade om Sinner på ett sätt som fick mig att höja på ögonbrynen. Morgan ställde de raka frågorna, men det var Djokovics svar som stack ut. Han försökte vara både moralens röst och sportens beskyddare samtidigt, trots att han själv är den spelare i toppen som varit inblandad i flest konflikter de senaste tio åren.

Det går inte att glömma allt som hände i Australien under pandemin. Ena dagen var Djokovic godkänd att spela, nästa stoppades han vid gränsen, sedan satt han i förhör, efter det kom överklaganden och till slut en deportation. Det var som om reglerna ändrades från timme till timme. När någon som genomlevt allt det, och dessutom varit i bråk med både publik, domare och media så många gånger, nu pratar om ansvar och transparens, då blir det svårt att inte känna att något skaver.

Och det är här Jannik Sinner kommer in som en total motpol. Den ”storm” han haft att hantera de senaste månaderna har handlat om allt ifrån spekulationer om skador och kritik för att han dragit sig ur turneringar, till ifrågasättanden i media och pikar från spelare. Ändå bemöter han allting på samma sätt: genom att inte hetsa upp sig och inte ge sig in i några offentliga ordkrig.

Det är nästan komiskt hur lite han behöver säga. För medan Djokovic använder intervjuer för att styra berättelsen, sätter Sinner sig över allt det genom att helt enkelt inte delta. Inga svar, inga utspel, inga egna kommentarer. Sinners lugn har något av Kofi Annans stilla pondus över sig. Det där sättet att vara närvarande utan att höja rösten, som om tystnaden i sig är ett argument.

Sinners tränare Darren Cahill lade också upp ett citat på Instagram som många tolkade som en kommentar till hela situationen. Han valde en rad av Bill Bullard:

“Opinion is really the lowest form of human knowledge. It requires no accountability, no understanding. The highest form of knowledge is empathy, for it requires us to suspend our egos and live in another’s world.”

Inget namn, ingen förklaring, bara ett citat som landade precis rätt i en tid då alla hade åsikter om Sinner och hans beslut.

Och mitt i allt detta dyker den perfekta Seinfeld-referensen upp. Scenen där Elaine förvånat frågar: “Newman plays tennis?” och Jerry svarar lugnt: “He’s fantastic.” Det är roligt eftersom svaret är så oväntat och helt utan känslomässig laddning. Lite så blir det när Djokovic pratar om Sinner. Han försöker kritisera honom, men i samma mening avslöjar han hur bra han egentligen tycker att Sinner är. Ett hot.

Det är just det som gör kontrasten så stark. Djokovic pratar mer än någonsin, men ju mer han pratar desto mindre trovärdig låter han. Sinner säger ingenting och framstår ändå som den starkaste av de två. Han låter spelet tala. Han låter lugnet tala. Han låter andra dra slutsatserna åt honom.

Och kanske är det just därför Djokovic fortsätter prata. För Sinner behöver inte.