3 september, 2025

Olika länder, olika roller – Daniel Hammar i stor intervju om vad 30 års tränarerfarenhet har givit honom!

Redaktion

Han har spelat Elitserien för tre olika klubbar, coachat landslag i Mellanöstern och tränat juniorer i några av Sveriges största klubbar. Nu är Daniel Hammar en av Båstad Tennissällskaps mest erfarna tränare – och hans resa kantas av både svettiga Davis Cup-matcher i 50-gradig värme och sparringspel mot några av landets bästa juniorer. ”Målet är alltid att spelarna ska bli så bra att de slår mig”, säger Hammar med ett leende.

Av: Linus Eriksson

Åren på KLTK

När Daniel Hammar kom till Kungliga Lawn Tennis Klubben (KLTK) hade han redan över tio års erfarenhet som tränare i klubbar som Åkersberga TK, Trollbäckens TK, Mälarhöjdens IK och GLTK i Göteborg. Erfarenheterna från de olika miljöerna hade lärt honom att själva hantverket – att stå på banan och utveckla juniorer – i grunden är detsamma oavsett var man befinner sig. Men KLTK var ändå något särskilt. Här fanns ett ovanligt stort antal tävlingsjuniorer i förhållande till klubbens totala juniorbas, vilket ställde höga krav på både resurser och organisation.

– På KLTK hade vi ett stort gäng väldigt drivna spelare, och för att kunna ta hand om alla behövdes flera kompetenta tränare som kunde dela på ansvaret, berättar Daniel.

Klubben imponerade på honom inte bara genom antalet spelare utan också genom sin helhetsorganisation. Med generalsekreterare, tränare, vaktmästare, restaurang, gym och en förstklassig anläggning fungerade KLTK som ett väloljat maskineri. Samtidigt var Daniel noga med att påminna sig själv om en sak: ”En tennisbana är alltid en tennisbana, oavsett var man befinner sig.”

I det dagliga arbetet var värderingar och prioriteringar centrala. För Daniel handlade det om att alltid behandla alla spelare lika oavsett bakgrund, samtidigt som den individuella utvecklingen skulle få plats inom ramen för gruppträningen.

– Det är alltid en resursfråga, säger han. Hur mycket tid ska man lägga på enskilda spelare? Vem ska få individuell träning? På KLTK kunde vi fördela juniorerna mellan oss tränare på ett bra sätt, och personkemin spelade också en viktig roll i vilka tränare som hade huvudansvaret för olika spelare.

En stor del av hans egen utveckling under åren på KLTK kom från samarbetet med kollegorna. Rickard Billing, Magnus Ennerberg, Aftab Baig, René Lindberg, Joakim Blomgren och i slutet även Micke Ryberger blev alla viktiga personer i hans tränarliv.

– De var väldigt olika men samtidigt väldigt kunniga. Jag lärde mig massor av dem alla, säger Daniel.

Atmosfären i tränarteamet var en av nycklarna. Man lyssnade på varandra, hade respekt för varandras åsikter och hjälpte varandra att bli bättre.

– Jag tror verkligen att när tränarna trivs ihop, så märks det på juniorerna. Det smittar av sig på stämningen, konstaterar han.

För Daniel var tiden på KLTK ett kvitto på att bra kollegor gör stor skillnad – och att man alltid kan utvecklas genom att ta till sig det bästa av andras styrkor och idéer.

Spelstyrkan som verktyg

För Daniel Hammar tog kärleken till spelet aldrig slut när han lade ner sin egen elitsatsning. Tvärtom – övergången till tränarrollen gjorde att han kunde upptäcka en ny dimension i sin egen tennis.

– När jag slutade satsa som spelare blev det faktiskt roligare att spela. Jag utvecklades som tränare, men också som tennisspelare. Jag tror att jag var som bäst när jag var mellan 30 och 35 år, vilket alltså var ungefär tio år efter att jag slutade min egen satsning, berättar han.

Hans meritlista på seriespelnivå är lång. Redan 1999 gjorde han sin debut i Elitserien för Sollentuna TK, och därefter har han spelat för både GLTK och KLTK i många år. Senaste gången han representerade KLTK i Elitserien var 2016 – då som 40-åring.

Att själv hålla en hög nivå har gjort honom till en värdefull sparringpartner för klubbens bästa spelare. I otaliga träningspass med juniorer fick han gång på gång samma insikt: steget från junior- till seniorspel är stort och krävande.

– Den rutin jag har gör att jag kan neutralisera juniorernas höga tempo med en slice vid rätt läge, en serve/volley som kommer oväntat eller en tempoväxling som de inte är vana vid. Det är både lärorikt och ibland frustrerande för dem att förlora mot en ”gammal” coach, säger han med ett skratt.

Men hans mål har alltid varit tydligt: spelarna ska till slut bli så bra att de slår honom. Vägen dit ska dock vara tuff och utmanande – segern ska kännas förtjänad.

Något som särskilt slog honom under sparringen var hur avgörande serve och retur är på seniornivå.

– Det är den största skillnaden mellan juniorer och seniorer. Alla juniorer borde träna mer på serve och servereturer, säger Daniel bestämt.

Att själv kunna spela på en hög nivå ser han som en styrka för en tränare, även om han är noga med att påpeka att det inte är ett krav för att vara bra i yrket.

– Det viktiga är att du kan spela och placera bollar på ett sätt som utmanar och utvecklar spelaren. Annars är det bättre att använda sparringpartners, menar han.

Han betonar också vikten av anpassningsförmåga. När man sparrar med yngre juniorer gäller det att hitta rätt nivå – tillräckligt utmanande men inte övermäktig.

– Att bygga upp en spelares självförtroende handlar om att få dem att förstå värdet i att ge allt varje dag. Först då skapar man de bästa förutsättningarna för att lyckas, säger han.

Att kunna mata olika typer av bollar är en annan praktisk fördel.

– Om du vill att din spelare ska träna på returer, är det ju bra om du själv kan sätta en serve i rutan under ett ensampass. Det är inte avgörande för att vara en bra tränare, men det är definitivt en styrka, konstaterar Daniel.

Samtidigt skickar han en viktig passning till de före detta elitspelare som går direkt in i tränarrollen och tror att den egna spelstyrkan automatiskt gör dem till bra tränare.

– Jag hör ibland kommentarer om teknik som inte alls stämmer med modern träningsmetodik. Att vara duktig spelare är inte samma sak som att vara duktig tränare. Pedagogik och utbildning är minst lika viktiga delar, säger han bestämt.

För Daniel är slutsatsen klar: hans egen spelstyrka är ett värdefullt verktyg, men bara så länge det kombineras med kunskap, reflektion och en vilja att utvecklas även i tränarrollen.

Privattränare på KLTK – balansgång mellan elit och motion

Efter många år som tränare och sparringpartner för klubbens elitjuniorer fick Daniel Hammar möjlighet att prova en ny roll – som privattränare på KLTK. För många innebär det ett steg bort från eliten, men för Daniel blev det snarare en kombination av det bästa från två världar.

– Skillnaden var egentligen inte så stor som man kan tro, eftersom många av mina privattimmar fortfarande var med klubbens tävlingsjuniorer. Jag släppte alltså aldrig taget om det jag brinner mest för: att hjälpa unga spelare i deras utveckling, berättar han.

Samtidigt öppnades dörren till en helt annan sida av klubben – motionärerna. Det blev både roligt och lärorikt att spela med och lära känna medlemmar som inte hade tävlingsambitioner, men som brann för sporten på sitt sätt.

– Den tacksamhet man får efter ett pass med en glad motionär som kämpat hårt och lärt sig något nytt ger faktiskt samma energi som när en junior lyckas med något vi har tränat på länge, säger Daniel.

Bakgrunden till att han tog steget var främst privat. Med små barn hemma och många år av resor till tävlingar började familjelivet kännas svårkombinerat med den intensiva tränarvardagen.

– Jag är en optimist och tror verkligen att det går att vara en bra tennistränare och samtidigt ha ett fungerande familjeliv, men det är inte alltid lätt. Att vara borta på tävlingar under alla familjehögtider – Salk Open över jul och nyår, JSM under påsken, Båstad under midsommar – det är inte helt optimalt, säger han.

Under några år valde han därför en vardag med mer förutsägbara arbetstider, där han själv kunde styra över sitt schema. Det gav mer tid med familjen, utan att han helt lämnade sin passion för tränaryrket.

När Daniel arbetade privat med klubbens tävlingsjuniorer var upplägget ganska likt det ordinarie träningsarbetet i klubben – med samma fokus på teknik, taktik och sparring. Skillnaden låg i att träningen blev ännu mer individanpassad.

– Privatträningen gav mig möjlighet att arbeta väldigt specifikt med det spelaren behövde just då. Vi kunde bygga pass kring en särskild matchsituation, ett specifikt slag eller helt enkelt använda tiden för sparring på hög intensitet, berättar han.

Med vuxna motionärer blev arbetet däremot mer varierat.

– Vissa ville bara sparra och ha en svettig timme, andra ville jobba mycket med teknik eller lära sig ett nytt slag inför en kommande match. Det var väldigt olika, vilket gjorde jobbet roligt och utvecklande även för mig, säger Daniel.

Att arbeta med motionärer gav också nya insikter om vad som driver människor att spela tennis.

– Det kan vara lätt att som tränare fastna i tävlingsfokuset och hela tiden mäta utveckling i ranking eller resultat. Men när du tränar en motionär ser du en annan typ av glädje. Känslan när någon lyckas med ett nytt slag för första gången kan vara lika stark som när en junior vinner sin första match mot en svår motståndare, säger han.

Erfarenheten som privattränare blev därför ett värdefullt komplement i hans tränargärning. Han fick en påminnelse om att passionen för tennis kan ta sig många uttryck – och att tränarrollen handlar lika mycket om att skapa glädje som att utveckla prestation.

– För mig var det viktigt att även motionärerna skulle känna att de utvecklades, på sina egna villkor. Det gav energi och påminde mig om varför jag älskar att vara tränare, säger Daniel.

Tränare i Kuwait – två år som förbundskapten i en ny kultur

Efter flera år i Sverige dök en oväntad möjlighet upp för Daniel Hammar – ett tränarjobb i Mellanöstern.

– Jag sökte tjänsten efter rekommendation från min tidigare dubbelpartner Johan Örtegren, som hade jobbat där innan. Mellan 2010 och 2012 arbetade jag som förbundskapten för Kuwaits herr- och juniorlandslag efter att ha varit på KLTK i två år, berättar han.

Rollen innebar ett stort ansvar. Han höll i den dagliga träningen, gjorde laguttagningar och coachade vid tävlingar som Gulfmästerskapen, Davis Cup och ITF-turneringar. Det blev många resor till platser han annars aldrig skulle ha besökt – Förenade Arabemiraten, Qatar, Jordanien och Sri Lanka.

– Det var en häftig upplevelse att vara med Davis Cup-laget och möta länder som Myanmar och Vietnam. Vi arrangerade dessutom två ITF-tävlingar och två Futures på förbundets anläggning i Kuwait, vilket gav en speciell känsla av ”hemmamatcher”, säger Daniel.

Kuwait är ett litet land med totalt nio tennisklubbar. Juniornivån var därför generellt lägre än i Sverige, men herrlandslaget hade ett par riktigt bra spelare.

– Den bästa spelaren, Muhammad Ghareeb, var som högst rankad 330 på ATP-touren. Sedan fanns några andra herrspelare som hade spelat collegetennis i USA, berättar Daniel.

Förbundets mål var tydligt – Kuwait skulle befästa sin position som bästa land i Gulfregionen. Under Daniels tid lyckades laget vinna flera titlar, något han är stolt över.

En annan stor skillnad var statusen på tränaryrket.

– Som tränare hade jag en väldigt tydlig roll. Under tävlingar kunde jag fokusera helt på träning och coachning, eftersom förbundet alltid reste med managers som tog hand om logistik, mat och allt praktiskt. Det var en positiv erfarenhet som gjorde att jag kunde fördjupa mig mer i själva tennisutvecklingen, säger han.

Träningen bedrevs oftast kvällstid, mellan 17.00 och 20.00, eftersom dagarna var för heta.

– Men ibland blev det extrapass mitt på dagen med Ghareeb, och då fick man veta att man levde. Det kunde vara 40 grader varmt och gassande solsken. Rekordet var när jag landade från Davis Cup i Sri Lanka och termometern visade 51 grader på flygplatsen. Då blev det ingen träning, säger Daniel med ett skratt.

De två åren i Kuwait blev också en personlig resa.

– Jag fick lära mig en annan kultur och religion än jag var van vid. Det var en utmaning att förändra invanda rutiner, men jag försökte hitta vägar framåt. Första veckan reagerade jag på att träningen pausades i 20 minuter för bön. Efter ett tag hittade vi en lösning där jag fortsatte hålla i träningen själv medan mina kollegor bad, berättar han.

Det gav honom nya perspektiv på ledarskap och hur man kan anpassa sig till olika förutsättningar.

Om Daniel får ge ett tips till andra tränare som funderar på att jobba utomlands, är han tydlig:

– Ta chansen! Att uppleva andra kulturer och tennisnationer är inte bara spännande, utan också otroligt utvecklande både som tränare och människa. Du lär dig nya perspektiv, möter människor med andra erfarenheter och får idéer som kan inspirera dig för resten av karriären.

Båstad TS och RIG Båstad

Efter tiden i Kuwait återvände Hammar till KTLK, men har nu, efter flera år med olika roller i Sverige och utomlands, hittat hem i Båstad Tennissällskap. I Båstad tränar han idag klubbens tävlingsjuniorer och bidrar till verksamheten på Riksidrottsgymnasiet (RIG).

– Jag trivs väldigt bra med mitt arbete i Båstad TS. Jag tränar främst tävlingsjuniorer, men har även ett par vuxentimmar i veckan. Klubben har väldigt kompetenta tränare med Henrik Holm i spetsen, tillsammans med Axel Holm, Edwin Sjögren, Anton Persson och nytillskottet Albin Persson. Att få vara en del av det teamet är både roligt och inspirerande, berättar Daniel.

Att även vara delaktig i RIG-träningen är något han uppskattar.

– Det är stimulerande att jobba med gymnasiespelarna eftersom jag har mycket erfarenhet av elitjuniorer och elitspelare från tidigare jobb. Det är en miljö där spelarna är ambitiösa och målinriktade, vilket gör vardagen som tränare väldigt givande.

När spelarna når gymnasiet händer ofta mycket i deras liv – inte bara på tennisbanan.

– En vanlig utmaning är att många flyttar hemifrån för första gången. Plötsligt får de ett större eget ansvar för kost, sömn och rutiner, vilket påverkar hur de presterar på träning. Det är en viktig del av deras personliga utveckling, men utfallet varierar beroende på individens mognad och förutsättningar, säger Daniel.

Han menar att tränarens roll ibland blir bredare än bara det rent tennismässiga.

– I en perfekt värld hade vi kunnat fokusera helt på träning och matcher, men i praktiken behöver man ibland även stötta spelarna utanför banan. Vår ambition är alltid att hålla hög träningskvalitet varje dag – och förutsättningarna för det finns verkligen här, inte minst när många talangfulla och ambitiösa spelare samlas på ett ställe.

För Daniel är det speciellt att arbeta i en miljö med så stark tennistradition.

– Varje gång jag går ut på Drivan, numera Båstad Sportcentrum, känner jag av historien. Det är fint att få vara en del av en plats som har så stor betydelse för svensk tennis. Jag pendlar från Halmstad varje dag och ser alltid fram emot jobbet. Jag trivs verkligen med det jag gör, säger han.

Däremot är han osäker på om alla spelare känner samma sak.

– Jag tror inte att alla reflekterar över historien på samma sätt, men för mig är det en extra drivkraft.

När det gäller klubbens utvecklingsarbete menar Daniel att Båstad TS står inför samma utmaningar som många andra klubbar.

– Vi har väldigt bra träningsmöjligheter, både inomhus och utomhus, och ofta är vi bara två–tre spelare per bana på juniorträningarna. Det gör stor skillnad, säger han.

Resultaten har inte låtit vänta på sig.

– Vi har flera spelare som är aktuella för landslagsuttagningar, och i vintras vann vi SM-guld i F15. Det visar att vi kan konkurrera med större klubbar som Helsingborgs TK och Fair Play TK, trots att vi är en mindre klubb sett till antalet tävlingsjuniorer, säger Daniel stolt.

Samarbetet med RIG är också en stor styrka.

– Eftersom vi tränar på samma banor får vissa av våra juniorer möjlighet att sparra med RIG-spelarna. Det höjer nivån för alla.

En utmaning som återkommer är krockar mellan skoltider och träningstider.

– Vi önskar ibland att skolorna kunde vara mer flexibla för att ge talangfulla spelare möjlighet att träna mer på dagtid. Därför försöker vi hela tiden bygga ett bra samarbete med skolorna i Båstad, avslutar Daniel.

Att blicka tillbaka – och framåt

Efter snart tre decennier som tränare har Daniel Hammar samlat på sig erfarenheter från klubbar i Sverige och utlandet, och det finns mycket att vara stolt över.

– Jag är stolt över allt jag gjort på de klubbar där jag arbetat. Jag har alltid försökt göra ett bra jobb, oavsett var jag varit. Det är förstås extra roligt när juniorer jag tränat vinner SM, SALK Open eller gör bra ifrån sig internationellt – det har hänt på flera klubbar. Jag blir också glad när tidigare elever fortsätter att utvecklas. Då känner jag att jag har bidragit positivt till deras resa, berättar Daniel.

Tiden i Kuwait sticker också ut.

– Under åren där vann vi många titlar med både herrlaget och ungdomslagen, vilket jag är väldigt stolt över. Men mest av allt är jag nöjd med att jag alltid jobbat långsiktigt med juniorerna och försökt skapa en positiv, utvecklande träningsmiljö där spelarna tycker det är kul att träna.

När det gäller vilken typ av spelare han trivs bäst med, är svaret enkelt:

– Motiverade spelare med eget driv. Oavsett nivå eller ålder.

Hans tränarfilosofi har med åren blivit tydligare.

– Spelaren ska alltid vara i fokus. Jag tror på ett gediget och engagerat arbete. Resultaten kommer när man tränar med hög kvalitet varje dag. Som tränare måste man vara positiv, ge energi, ställa krav och ha ett långsiktigt perspektiv.

En sak har han lovat sig själv:

– Jag ska inte bli en bakåtsträvare som säger att ”det var bättre förr”. I stället vill jag utvecklas och tänka framåt. Vi är många inom svensk tennis som vill att Sverige ska lyckas bättre internationellt, och det gäller att hela tiden vara öppna för nya idéer och samarbeten.

Vad behöver svensk tennis mest just nu?

– Vi kan alltid bli bättre, särskilt när det gäller kunskapen hos ledare, tränare och föräldrar. Samarbete och nytänkande är viktigt, och jag tycker att det händer mycket positivt. Men vi måste fortsätta blicka framåt. Andra länder har utvecklats enormt sedan Sveriges storhetstid, och konkurrensen är mycket hårdare nu, säger Daniel.

Han lyfter fram unga talanger som Vega Bontin som exempel på positiva satsningar.

– Jag tränade Vega i tre år i Båstad. Hon har nu valt att satsa fullt ut med distansskola och flyttar utomlands, vilket jag tycker är positivt. Självklart kommer jag fortsätta stötta henne när hon är hemma, och hennes huvudtränare Heikki Reavaara gör ett fantastiskt jobb med henne. Det viktiga är att tänka långsiktigt – så får vi se var det leder om några år.

På frågan varför Sverige tappat i slagstyrka internationellt svarar Daniel att det finns många förklaringar.

– Framför allt tror jag att andra länder helt enkelt utvecklats mer sedan vi var som bäst. Vi måste hänga med i utvecklingen och sluta fastna i pratet om hur bra vi var förr. Sverige är ett litet land, men om Norge och Danmark kan få fram topp 100- och till och med topp 10-spelare, så kan vi också göra det, avslutar han.

Nio tränare/ledare som inspirerat Hammar mycket i sitt yrke:

Roger Stenqvist – Den första som ställde krav på mig som junior vilket jag behövde.

Kenneth Bergbom – Fantastisk mentor, ledare och människa.

Julius Demburg – Hög arbetsmoral och starkt driv.

Rickard Billing – Fin vän, bra coach, grymt driv och bryr sig mycket om sina spelare.

Magnus Ennerberg – Otroligt kunnig och bra på att skapa en härlig energi på banan.

Stefan Svensson – Fin vän, bra tränare och “go gubbe” med en förmåga att skapa en bra miljö runtomkring sig.

Mohammad Khaliq – Grym coach och tennisspelare från Pakistan (kollega i Kuwait)

Lasse Jönsson – Bra tränare som hjälpte mig mycket i Kuwait. Missar aldrig ett

grundslag.

Henrik Holm – Outtröttlig energi och löser eventuella problem blixtsnabbt.

Detta är en jämförelse i hur klubbarna såg ut när Daniel Hammar spelade/jobbade där. I KLTK arbetade han 2008-2022 med uppehåll för jobbet i Kuwait 2010-2012) Mycket har så klart hänt i dessa klubbar sedan dess:

Åkersberga TK (1998-2002)

Kultur & känsla: Mycket familjär stämning, en hemmaklubb där man kunde leva i hallen och på utomhusbanorna på sommaren.
Träningsmiljö: Stort fokus på spelglädje och matchspel.
Spelarnivå: Utveckling främst genom mängdspel, 5-setsmatcher på sommaren och lång speltid. Vi hade ett gäng duktiga juniorer när jag växte upp där.
Anläggning: Grusbanor som möjliggjorde långa speldagar, fri tillgång skapade en lekfull miljö.

2. Trollbäckens TK (2002-2003)

Kultur & känsla: Mer professionell och målinriktad miljö än i Åkersberga (då).
Träningsmiljö: Strukturerade pass med tydliga mål, coachad av Julius Demburg.
Spelarnivå: Mer metodisk utveckling än tidigare, men kort tid där för mig (ett år) begränsade djupet.
Anläggning: Fin hall och grusbanor som låg utspritt på två anläggningar.

3. Mälarhöjdens IK (2003-2006)

Kultur & känsla: En klubb som utvecklades stark på den tiden, särskilt på tävlingsjuniorsidan.
Träningsmiljö: Toppning av juniorverksamheten, samarbete mellan erfarna tränare (Julle Demburg och Rickard Billing).
Spelarnivå: Många duktiga juniorer, bl.a. Tobias Blomgren (#37 ITF juniorvärldsranking). Blev en av Stockholms bästa tävlingsjunior-klubbar.
Anläggning: Mysiga MIK-hallen + egna grusbanor utanför hallen nu. På min tid tränade vi utomhus vid Älvsjös 2 grusbanor.

4. GLTK (2006-2008)

Kultur & känsla: Stor klubb med hög nivå, jämförbar med KLTK, och en trivsam arbetsmiljö med Stefan Svensson som chefstränare.
Träningsmiljö: Elitfokus, arbete med flera topp-10-juniorer i Sverige.
Spelarnivå: Mycket hög nationell nivå på juniorerna.
Anläggning: Stor klubb med resurser, välkänd för sin betydelse i svensk tennis.

6. Båstad TS (2022-?)

Kultur & känsla: Ett härligt gäng tävlingsjuniorer som sporrar varandra. Mycket glädje och en familjär stämning i klubben. Finns verkligen möjlighet till hög kvalitet på träningarna med få spelare per bana.
Träningsmiljö: Stärks av samarbete med Tennisgymnasiet, vilket höjer kvaliteten på träningarna. Juniorerna kan se äldre duktiga spelare träna dagligen. Möjligheter till individuellt upplägg under ordinarie gruppträningar med få elever per bana.
Spelarnivå: Flera landslagsaktuella juniorer. Inte så stort antal tävlingsjuniorer där en del kan gynnas av elitmiljön från gymnasiet.
Anläggning: Mycket stark tillgång — Båstad är Sveriges tennishuvudstad och utomhusanläggningen är av högsta klass.

SENASTE ARTIKLARNA PÅ BASLINJEN: