Han valde bort akademifotboll på för att satsa på tennis. På bara några år har 15-årige Maximus Demburg gått från att vara långt ifrån Sverigetoppen till att idag höra till landets bästa i sin ålder. På RQT i Stora Wäsby trivs han i gemenskapen och tränar stenhårt. Plus, där ingår också en speciell ingrediens: pappa Julius är en av tränarna, vilket gör att träningarna aldrig blir tråkiga.
Av: Linus Eriksson
När man ser Maximus Demburg idag – fokuserad, snabb i rörelsen och med blicken stadigt inställd på världstoppen – är det lätt att tänka att tennis alltid varit hans självklara väg. Men sanningen är en annan.
– Jag började med fotboll när jag var fyra år och körde på ända tills jag var tretton. Jag testade hockey och till och med bandy också, som var populärt i Lidköping men det fastnade aldrig riktigt. Fotbollen var störst.
Flytten från Lidköping till Stockholm när han var elva år handlade faktiskt från början om just fotboll. Han kom in på en fotbollsakademi i Nacka, men snabbt började dock tennisen ta mer och mer plats. När han var tolv år började han på den nystartade tennisakademin RQT, vilket intensifierade tennisspåret.
– Jag körde tre pass fotboll och tre pass tennis i veckan. Till slut kände jag att jag ville bli riktigt bra på något, och då fick fotbollen stå åt sidan. Jag kan sakna den ibland, särskilt när jag kollar matcher. Och så har jag blivit bajare – det är svårt att undvika att det blir så eftersom farsan är det, säger Maximus och skrattar.
Klivet in på RQT:s akademi i Stora Wäsby visade sig snabbt bli lyckat – det var en miljö som passade honom perfekt.
– Jag trivs väldigt bra. Det bästa är gemenskapen med kompisarna och programmet. Alla pushar varandra. Det är klart det var lite mer konkurrens i början mellan oss runt samma ålder, men nu är vi alla som tränar här riktigt bra vänner utanför banan. Det spelar inte så stor roll vem som vinner en match, man får ändå gratulationer och stöttning efteråt från varandra.
För Maximus har utvecklingen sedan dess varit tydlig.
– När jag började var jag inte i närheten av Sverigetoppen. Idag ligger jag runt fem i Sverige. Jag tror det är för att jag tränat mycket, hårt och haft ett bra program. Det är många dagar man helst skulle vilja ligga kvar i sängen, men då gäller det att bara köra.
En del som inte går att blunda för i Maximus vardag är att pappa Julius är en av hans tränare. Det har sina fördelar – och vissa utmaningar.
– Han är jävligt bra och rolig som tränare, men ibland blir det lite tjafs. Vi kan diskutera om vem som har rätt, och det händer att vi ibland avsluta träningen tidigare om. Sen löser vi det hemma på kvällen.
Han berättar också om hur fystränaren Johan Widenmark ibland får kliva in och bromsa lite.
– Pappa vill gärna köra hårt hela tiden, men Johan kan säga att vi behöver göra andra saker också. Det bidrar till en bra balans.
Även om ingen tvekar på varken Maximus eller Julius intresse för för sporten tennis berättar Maximus en rolig incident som kan få en att undra lite…
– Förra året var vi och såg på US Open i New York. Vi hade biljetter till kvällssessionen när Novak Djokovic skulle spela. Dammatchen före dem hade dragit ut på tiden så det blev rätt sent när Djokovic gick in. Jag, morsan och mina systrar var riktigt exalterade medan tenniscoachen bredvid oss somnade när Djokovic lirade!
Om dagarna fylls med tennis försöker de undvika tennissnack hemma. Då blir det faktiskt mer fokus på systrarnas ridning. Summa summarum har Maximus inget emot att ibland bli igenkänd för sitt efternamn.
– Det är roligt också, för många känner till pappa. Ibland händer det att det kommer fram personer till mig och hälsar och vet vem jag är, men jag har inte en aning om vem de är, säger Maximus.
En annan viktig person i hans utveckling är Thomas Enqvist, som fungerar som mentor på RQT.
– Jag känner honom bra och när han är med blir det alltid ett bra drag. Han lär mig nya saker varje gång – både mentalt och tekniskt för att få bättre träff på bollen. Jag blir alltid taggad när han är med.
I sommar har Maximus börjat spela internationella tävlingar på ITF-touren. I Jönköping tog han sina första poäng och nått sin första kvartsfinal i Sandefjord. Det är just i Sandefjord, över en lunch nere i hamnen, som den här pratstunden äger rum. Maximus har på förmiddagen spelat klart kvartsfinalen som den här gången inte gick hans väg, men har redan siktet inställt på dubbelkvartsfinalen några timmar senare.
De senaste månaderna har överlag varit positiva för honom, då han även vann Next Gen Cup i Stockholmsregionen och kvalificerade sig för Sverigefinalen i Båstad.
– Det är riktigt roligt att få vinna kvalspelet i Stockholm, det blev ett lyft för min tennis. Då firade vi med middag ute på kvällen med familjen. Även att vinna mina första ITF-poäng i Jönköping var kul.
Att spela ITF:er mot killar ibland tre år äldre har inneburit en tempohöjning i spelet.
– Det går mycket snabbare. Man måste vara redo och röra sig in i banan på ett helt annat sätt än jag är van vid sen tidigare.
Men det är bara att vänja sig vid tempot om han ska nå sina mål och drömmar, som är stora och tydliga.
– Målet är att bli topp 100 i världen. Drömmen är att vinna Roland Garros och Wimbledon. Nadal har alltid varit min förebild eftersom jag själv älskar att spela på grus. Han var bra på allting – kroppsspråk, fokus, allt. Men jag gillar också Alcaraz väldigt mycket – hans glädje på banan försöker jag ta efter. Det känns som att Alcaraz och Sinner kommer dominera i många år framöver.
Förutom att spela själv gillar han att se på tennis. När Alcaraz spelar berättar Maximus hur han analyserar spanjorens spel, medan han när han tittar på andra spelare mest njuter. I US Open i fjol var han på plats och fick se en del av Dominic Thiems sista match i karriären och fascinerades av österrikarens kickserve.
– Den studsade helt sjukt högt! Det var riktigt häftigt att se live.
Trots hård träning och höga ambitioner betonar Maximus hur viktigt det är att ha roligt längs vägen. Han utvecklar resonemanget när vi lämnat lunchrestaurangen bakom oss och promenerar bort mot hotellet igen.
– Mellan passen på RQT spelar vi minitennis, padel och snackar mycket. Det gör att man orkar och ser fram emot varje dag.
Maximus fyllde 15 år i augusti och har inför den här skolterminen bytt till en distansskola. Matte är roligast i skolan och har sin taktik klar vad gäller plugget i höst.
– Vi får våra uppgifter för kommande två veckor i förväg, så jag tänker att om jag gör klart saker tidigt kommer jag ligga före i varje ämne och få en del ledig tid över.
För att nå sina mål och drömmar ute på tennisbanan kommer det krävas mycket träning och repetition. Fokus just nu ligger på acceleration i slagen, fokus och mentaliteten ute på banan.
– Man måste träna hårt och ha ett starkt huvud för att bli bra på tennis. Det krävs. Men jag tycker det är väldigt kul att träna och spela tennis – då blir det enklare att göra jobbet.
RQT står för ”Respect Quality Together”, något som tränarna regelbundet också pratar med spelarna om, vilket Maximus intygar.
– De pratar ofta om hur viktigt det är att vi respekterar varandra och tränar bra ihop.
Med den inställningen, miljön på RQT och stödet från både tränare, familj och förebilder lär vi höra mycket mer om Maximus Demburg de kommande åren. Nästa tävling är JSM Race-slutspelet som spelas till helgen. Målet där är att fortsätta utvecklas och att komma till A-slutspelet. Därefter börjar höstsäsongen på riktigt, med nya tävlingar och nya utmaningar. Resan har bara börjat.
Fotnot: Dubbelkvartsfialen gick bra, det slutade med vinst för Demburg/William Silvstedt Warholm med 1-6,6-4,11-9 mot Nikolaos Papavasiliu/Charlie Ruffel. I semifinalen tog det däremot stopp. Den här gången.
SENASTE ARTIKLARNA PÅ BASLINJEN:
- Padeln som samlingspunkt – Ystad Padelcenters vill mer än att bara fylla banor
- Månadens boktips, med Sebastian Dorling
- Avslutar 18 år i valberedningen: Petra Tedroff reflekterar över processen bakom årets ordförandeval
- GLTK ny föreningspartner till Baslinjen!
- Szabos spaningar från Tennis Europe-resorna: “Killarna kan inte ha några svagheter längre”
