Efter att ha börjat spela tennis med sin pappa på lokala banor i New Delhi, flyttade Sahaj Kothari till Sverige – och tennislivet tog fart. Nu, som elvaåring i Södertälje TK, radar han upp framgångar och drömmer stort om framtiden.
Av: Linus Eriksson
Det är en ledig dag för Sahaj Kothari – men total avslappning står inte på schemat. Dagen innan har han vunnit ”Rising Star Tours” på Good to Great, och även om kroppen kanske pustar ut en smula, så är han ändå aktiv i knoppen och läser gärna böcker. Den bästa boken av dem alla: The Inner Game of Tennis.
– Det är en amerikansk bok om den mentala sidan av tennis. Den säger att det finns två sidor i dig. Väldigt intressant att läsa, berättar han.
Att Sahaj Kothari är intresserad av tennisspelets djupare lager märks snabbt. Samtidigt är det lätt att glömma att han bara är elva år gammal. Född den 4 januari 2014, spelar han i dag för Södertälje Tennis- och Padelklubb, där han tränas av Yerko Müller och Robin Brage – och trivs otroligt bra.
– Det är jättebra i Södertälje. Tränarna där säger till vad man gör för fel och vad man kan förbättra. Många tränare matar bara bollar. Här får man feedback efter varje boll.
Sahajs tennisresa började i New Delhi, Indien, där han bodde fram till nio års ålder. Det var där, på de lokala tennisbanorna, som hans pappa först satte ett racket i handen på honom när han var fyra år.
– Vi började spela tillsammans, och sen tränade jag lite med coacherna där. Jag började gilla det mer och mer.
Sedan kom pandemin. I ett och ett halvt år låg racketen orörd. Men när tennisen väl drog igång igen, var det på allvar.
– Vid sju års ålder började jag satsa på riktigt.
Pappa hade aldrig spelat tennis själv före han började spela med Sahaj. Men från att Sahajs intresse tog fart så började även pappa spela lite grann själv. Men…
– Han har inte en chans mot mig nu, säger Sahaj.
I Indien var det inte helt lätt att spela tävlingar – det fanns kanske tio om året i staden, vilket gjorde att man var tvungen att resa mycket. Så när familjen flyttade till Sverige var det med glädje Sahaj insåg att han nu kunde spela fler matcher, fler turneringar – och utvecklas snabbare.
Det har han också gjort. Bland meriterna från det senaste året finns bland annat vinst i Elite Hotels Next Gen Cup Sverigefinal i somras – en av Sveriges mest prestigefyllda tävlingar för juniorer. Han var också i final i Båstadtennis Corem Open, där han dock fick se sig besegrad av Carl Bagger med stora siffror.
– Jag spelade bra, men han spelade helt otroligt. Carl köttade vinnare hela tiden. Jag blev ledsen efteråt, men det var bara att acceptera att han förtjänade vinsten.
Han har också varit i semifinal i Åkes Hönökaka Cup (SM för 12-åringar) samt kvartsfinal i Salk Open i början av året – båda tävlingar han spelade ett år ung.
Att han dessutom vann Yerko Müllers Tennisfond Open i gruppspelsformat och nu alltså också tagit hem titeln i Rising Star Tours säger något om stabiliteten.
– Jag är mest nöjd med Next Gen-vinsten. Det var en tuff tävling. Jag spelade däremot ganska dåligt – i finalens första set spelade jag sämre än när jag var tre år, men jag kämpade på, började gneta, sätta bollen i banan och lyckades vända på matchen.
Målsättningen är glasklar – Sahaj drömmer om att vinna alla fyra Grand Slams. Och OS. Och bli världsetta.
– Men det kommer krävas jättemycket. Man får inte vara dålig på något. Det är mentalt, det är fys, det är stretch, det är teknik. Jag måste bli bättre på allt. Men jag ska försöka.
Förebilderna är de självklara: Djokovic, Nadal, Alcaraz och Sinner.
– De har så bra fotarbete. De är bra på de viktiga bollarna. De slår hårt, men missar inte så mycket.
Sahaj beskriver sig själv som en allround-spelare med aggressivt spel och mycket spinn. Han gillar grus bäst, är trygg vid baslinjen och jobbar på att förbättra sin förmåga att ta sig fram till nätet.
– Jag har min svaghet i att springa fram på korta bollar – jag tränar mer och mer på det, att röra mig framåt, men jag är fortfarande bäst vid baslinjen.
Serve och retur är områden han också gärna vill bli bättre på – särskilt i matcher mot äldre spelare.
– De slår hårt och avslutar bollen snabbt. Då är det svårare. Mot yngre killar blir det längre dueller och mer spel, vilket gynnar mig.
Dubbel då? Nej tack.
– Jag har bara spelat fyra dubbelmatcher i mitt liv. Det är helt annorlunda. Jag gillar inte volley. Jag vet inte varför… jag bara gillar singel mer. Jag gillar också singel för det är individuellt. Det var en anledning till att jag aldrig föll för cricket i Indien.
När Sahaj inte spelar tennis eller läser mentala träningsböcker, spelar han lite mobilspel, vilar, eller umgås med sin lillasyster – som och så testat tennis men nu är mer inne på gymnastik. Han gillar att äta hamburgare och spelar ibland lite fotboll i skolan.
Och även om han lämnat cricket bakom sig, så finns kopplingen till Indien kvar. I oktober åker familjen tillbaka på besök, precis som i november förra året.
Han må vara ung, men i varje mening, i varje resonemang, märks det: Sahaj Kothari menar allvar. Han har en dröm, och han vet att det är långt dit. Men han är redo att jobba hårt.
– Tennis är roligt. Man är aldrig ute, vilket jag gillar. Man har alltid en chans att vända – alltid en chans att förbättra sig.
SENASTE ARTIKLARNA PÅ BASLINJEN:
- Padeln som samlingspunkt – Ystad Padelcenters vill mer än att bara fylla banor
- Månadens boktips, med Sebastian Dorling
- Avslutar 18 år i valberedningen: Petra Tedroff reflekterar över processen bakom årets ordförandeval
- GLTK ny föreningspartner till Baslinjen!
- Szabos spaningar från Tennis Europe-resorna: “Killarna kan inte ha några svagheter längre”
