Tre raka SM-guld – sen ras. Enskede LTK:s damlag har dominerat Elitserien, men i december 2024 tog sagan slut. Samtidigt kliver herrlaget upp efter en obesegrad säsong i division 2. Mitt i skiftet står Jasmin Galijasevic – coachen som säger vad han tycker, brinner för svensk tennis, men inte drar sig för att kritisera den.
Av: Linus Eriksson
När Enskedes damer trillade ur Elitserien i vintras var det som att en epok tog slut. Laget som rivstartade 20-talet med tre raka guld – och tände en gnista i hela seriesystemet – fanns plötsligt inte kvar i det högsta skiktet. Men för Enskedes coach Jasmin Galijasevic är inte fallet något att gräva ner sig över.
– För oss är det okej. Vi spelar alltid för att vinna, och det gjorde vi även i år. Tjejerna gjorde sitt bästa. Vi hade otur med skador och var en vinst ifrån att klara oss. Men det är ingen kris. Vi kommer tillbaka. Hade vi haft en bra spelare till – ja, då hade vi vunnit. Ganska enkelt faktiskt, säger han och firar av ett finurligt, varmt leende.
Men sedan blir han mer allvarlig. Det är inte bara skador och tillfälligheter som stör honom. Det är formatet.
– Det här nya upplägget – tre singlar och en dubbel – det är helt fel. Samma spelare får inte spela både singel och dubbel, vilket betyder att varje klubb behöver fem spelare, plus minst en reserv. Jag menar, finns det ens en enda klubb i Sverige som har sex vuxna damer tillgängliga för att spela seriematcher? För det här är inte ett juniormästerskap. Det är SM!
Och där är vi framme vid kärnan i Jasmins frustration. Han älskar serien. Han älskar svensk tennis. Men han tycker inte att det fungerar som det är tänkt – i alla fall inte om man vill att de mindre klubbarna ska ha en chans.
– Ska vi betala någon som bara spelar en singelmatch? Som tar 45 minuter? Det är inte hållbart. Förr kunde man använda samma spelare i både singel och dubbel – då fick man valuta för de spelarna man tog in i laget, för ingen spelare kommer hit och spelar gratis. Nu måste du bygga en trupp på sex personer.
Ändå pratar han hela tiden om framtiden. Om ett nytt lag, en ny satsning, en ny chans.
– Vi kommer vinna igen. Det är jag säker på. Tjejerna och killarna i respektive lag kommer att få bestämma hur vi gör – men jag tror att vi alla vill gå upp igen direkt. Nästa år är vi tillbaka i Elitserien. Med båda lagen.
Att herrarna kliver upp i division 1 efter en klockren säsong i tvåan ger klubben energi. Jasmin är noga med att lyfta spelarnas ansvar och delaktighet i planeringen och målsättningsarbetet– men han själv sitter inte still i båten.
– Tror du jag bara sitter här och väntar? Jag har självklart kollat på spelare. Vill våra nuvarande spelare hålla till i ettan är det okej, men vill de gå upp direkt så förbereder jag för det.
Det som kanske sticker ut allra mest i samtalet är Jasmins blandning av rakhet och humor. Han håller inte tillbaka – men det är aldrig bittert. Frustrerat ibland, men aldrig uppgivet. Och det handlar alltid om något större än Enskede.
– Jag tycker att man försöker försvåra för småklubbar att vinna SM. Reglerna gör det nästan omöjligt att ställa upp med ett slagkraftigt lag om du inte har obegränsade resurser. Det är synd, för det dödar drömmen. Det dödar idén om att man kan bygga något från grunden och slå de stora.
Han menar att Enskedes damlag de senaste åren visat vägen för andra mindre klubbar.
– Utan oss hade Fair Play vunnit fem, sex år i rad. Men vi visade att det gick. Påvelund började satsa. Ullevi dök upp från ingenstans. Det hände något. Andra klubbar började tro på att det gick. Och det är det som serien ska handla om – att inspirera andra.
Samtidigt ser han att kvaliteten har sjunkit, både i serien och svensk tennis generellt.
– Det har gått ner. Spelarna är inte bättre idag än för några år sedan. Det är inte bara deras fel – det är vårt fel som tränare. Vi gör inte jobbet. Det är för få som gör jobbet. Och jag säger det med full respekt: vi måste börja där. Vi tränare måste börja jobba mer.
Jasmin lever som han lär. Han är i hallen varje dag, 09.00 till 20.00. Han är 56 år, men står fortfarande på banan flera timmar om dagen.
– Jag gör det här för svensk tennis. Jag älskar svensk tennis. Men vi måste våga prata om problemen. Och framför allt – vi måste decentralisera. Förbundet ska inte hålla i allt. Pengarna måste ut till klubbarna. Det är där jobbet ska göras.
Han ser det i sin egen klubb. Tre av Enskedes collegespelare har stannat kvar i Sverige och fortsätter tävla.
– Då har vi gjort något rätt. Det är alldeles för få som tävlar efter college. Vi försöker. Vi kämpar. Det är inte bara snack.
Men samtidigt efterlyser han en tydligare struktur och han tycker att Elitserien ska bantas.
– Sex lag, och alla samlas på ett ställe och spelar klart allt på en vecka. Det ger en riktig känsla. Att bo på hotell tillsammans, känna gemenskapen, spela inför publik. Gör det till ett event! Det här är vuxentennis – det ska vara något extra. Självklart ska jätteduktiga juniorer som Bajraliu, Taraba Wallberg och Lea Nilsson vara med, inget snack om det, men utöver det så är det en serie för vuxna och ska vara så. Vi har inte tillräckligt många seniorspelare i Sverige för det nuvarande formatet – fyra singlar och en dubbel hade varit perfekt där spelare får spela både singel och dubbel.
Hans bästa minne? Det första SM-guldet.
– Den var häftig. Vi vann mot Fair Play i Malmö – det var en otrolig match, alltså! De andra gulden var… ja, enklare. Men den första, den glömmer man aldrig.
Och även om han kan uppfattas som kritisk – ibland gnällig, med egna ord – är det alltid med ett mål: att lyfta svensk tennis.
– Vi måste sluta gnälla och börja jobba. Det gäller mig också. Men vi måste våga prata om det som inte fungerar. Jag är inte emot svensk tennis – jag är för. Mer än någon annan. Men vi måste öppna upp för diskussion.
Jasmin Galijasevic kommer inte tystna. Han kommer fortsätta vara i hallen varje dag. Fortsätta säga vad han tycker. Och fortsätta drömma om att Enskede ska lyfta bucklan igen.
– Ge oss ett år. Då är vi tillbaka. Och då spelar vi för att vinna. Alltid.
LYSSNA NÄR JASMIN GALIJASEVIC GÄSTADE PODDEN:
