Med tågbiljetten i handen, väskan på ryggen och ett orubbligt driv tar sig Jacob Billing, 13, varje vecka från Lund till Ystad och tillbaka för att träna tennis på hög nivå. Bakom en till synes vanlig tonåring döljer sig en självständig och målmedveten spelare som tävlar internationellt, tränat sin lillebror – och som drömmer om ATP-touren.
Av: Linus Eriksson
”Jag vill bli bäst i världen. Och jag vet att det inte kommer gratis.”
Det säger Jacob Billing när vi hörs på telefon vid 11-tiden en sommarsöndag. Han har precis ätit frukost, laddar för eftermiddagsträning med träningskompis Enzo Brito hemma i Lund, och pratar med energi om senaste veckans äventyr: en Tennis Europe-tävling i Paris, där finalen samma dag ska avgöras på självaste Roland Garros.
– Det var sjukt kul att se hur bra och rutinerade spelarna från andra länder var. Jag mötte till exempel en venezuelan som spelade med massa spinn och höjd, som man märkte var van vid grus, och kineser som såg ut att veta exakt vad de gjorde. Det var lärorikt att få se det tempot och nivån, säger han.
Han åkte ut i första omgången av huvudtävlingen mot en duktig och högt rankad fransman, men spelet var jämnare än siffrorna visade. Jacob skrapade ändå ihop fyra singelmatcher tack vare bonuslottning och kvalspel, och erfarenheterna tar han med sig hem: utomlands handlar det om mer tempo och färre misstag – något han jobbar för att bygga in i sitt eget spel.
– När jag var yngre var jag bara defensiv och sprang och kämpade. Nu försöker jag spela mer offensivt och klippa till bollen, säger han och tillägger att det behövs för framtiden.
Historien om Jacob Billing är också historien om någon som tidigt lärt sig att fixa mycket själv. Han började spela tennis när han var 5–6 år – ett halvår efter han började med fotboll, som länge var hans huvudsport.
– Det var svårt att släppa fotbollen när jag var elva, men i tennis kunde man påverka mer själv. I fotboll är det ett lag medan man i tennis kan träna ensam och ansvara för sin egen utveckling.
När han var 12 kom genombrottet – semifinal i Salk Open efter en lång batalj mot Finlands etta. Dessförinnan hade han faktiskt inte vunnit särskilt mycket.
Idag tränar Jacob fortfarande i ATL Lund, sin moderklubb. Miljön där beskriver han som bred snarare än elitsatsande, vilket innebär att han själv får ordna mycket: fråga kompisar om sparring, planera upplägg, boka banor. Sedan ett år åker han dessutom två gånger i veckan till Ystad, där han trivs i en mer professionell miljö med ambitiösa tränare och spelare.
Resorna tar tid: en timme tåg enkel väg, och bussar till och från stationen.
– Det är klart att det känns lite jobbigt ibland, att jag får fixa allt själv. Men man blir van. Jag pluggar på tåget på onsdagarna när jag pendlar till Ystad, för då slutar jag skolan tidigare.
Till hösten börjar han åttan, och nästa år vill han också ta tag i fysträningen på allvar, något han i dagsläget sköter mest på egen hand.
– Det är en sak jag saknar ibland: att ha någon som håller ihop allt och ger ett fysprogram, som man kanske får på en akademi. Men jag försöker så gott jag kan ändå.
Bakom Jacob finns ändå en viktig stöttepelare: mamma. För att ha råd med tennissatsningen sålde familjen bilen, och hon hjälper honom med det mesta kring planering och resor. Lillebror Noah, snart tio, har också en given plats i berättelsen.
– Ett tag tränade jag honom ganska mycket, fem dagar i veckan när han inte hade någon klubb under ett år när han tvingades spela med jämnåriga som inte var i närheten av honom. Det var lärorikt även för mig att hjälpa honom. Han är rätt duktig faktiskt, kom till riksfinal i Next Gen ett år ung och kom trea i Hönökakan två år ung. Men nu är han tillbaka i klubbens verksamhet igen.
Jacob berättar att för att han själv ska ta nästa steg behövs mer tävlande internationellt– och vet att det kräver både sponsorer och kontakter.
– I Sverige möter man samma spelare hela tiden. Det hjälper inte längre. Paris var möjligt tack vare en privat sponsor – jag hoppas få fler sådana möjligheter framöver.
Efter Paris väntar nu träning, JSM-race i Fair Play, förhoppningsvis JSM-slutspelet och RM. Och sedan? En karriär så långt hans driv kan ta honom.
– Målet är att bli så bra som möjligt på ATP-nivå. Bäst i världen. För det behöver jag hitta en mer ambitiös miljö att vistas i… men jag ska göra allt jag kan.
Redan nu vet han hur det känns att dra på sig landslagströjan efter sommarens Summer Cups.
– Det var sjukt coolt att spela för Sverige och känna den lagkänslan. Jag har till och med börjat gilla dubbel mer nu, det är nyttigt att kunna spela det med när jag så småningom ska börja spela ITF-tävlingar och plocka poäng.
En sak är säker: Jacob Billing, som fyller 14 i november, kommer fortsätta kliva på tåget, vecka efter vecka, med väskan på ryggen – och siktet högt.
– Man lär sig bli självständig. Men det är drivet som tar mig framåt.
Fotnot: Baslinjen kommer följa Jacob på hans resa genom kontinuerliga uppdateringar från honom och hans satsning. Följ Baslinjen på bland annat Instagram för att inte missa något.
SENASTE ARTIKLARNA PÅ BASLINJEN:
- Padeln som samlingspunkt – Ystad Padelcenters vill mer än att bara fylla banor
- Månadens boktips, med Sebastian Dorling
- Avslutar 18 år i valberedningen: Petra Tedroff reflekterar över processen bakom årets ordförandeval
- GLTK ny föreningspartner till Baslinjen!
- Szabos spaningar från Tennis Europe-resorna: “Killarna kan inte ha några svagheter längre”
