16 juli, 2025

”Jag vill njuta av resan – och bli bättre än topp 20”

Redaktion

Mimmie Büchler är Sveriges nästa stora hopp på flicksidan. I sommar spelar hon sina sista Tennis Europé-turneringar, lär sig nya saker i varje match och funderar högt kring hur man blir bättre. För Baslinjens läsare bjuder hon på både inspiration, ärliga insikter – och några oväntade hemligheter.

Av: Linus Eriksson

Jag når Mimmie Büchler på telefon precis före inbollningen till hennes match i Koblenz Tennis Europé-tävling.
Vi skulle egentligen ha pratat kvällen före, men hennes dubbelmatch blev försenad och avslutades först runt 22-tiden. Fast det gjorde inte så mycket, för matchen slutade positivt med Mimmies ögon sett. Rösten i andra änden är pigg och energisk, fast ändå lugn. Hon låter som någon som redan har hunnit reflektera ett varv innan hon öppnar munnen.

— Det var kul att vinna, men jag försöker mest tänka på hur jag kan utvecklas i varje match, säger hon.

Hon säger att hon lärt sig den hårda vägen att man bara ska spela dubbel med någon som känns rätt för en – som man klickar med och som har en bra attityd på banan. Det känner hon att hennes japanska partner Ayaka Iwasa har den här veckan.

– Jag försöker prata ganska mycket på banan med min partner. Se till att vi löser problem tillsammans och jobbar med tydlig kommunikation mellan varandra. Det var kul igår under första matchen för Ayaka hade bra attiyd och var seriös.

Mimmie är i Koblenz tillsammans med mamma och pappa. Efter den här veckan väntar Kufstein i Österrike där hon får sällskap av sin tränare Heikki Raevaara från Helsingborgs TK, sedan vidare till Annecy i Frankrike och kanske Düren i Tyskland. Fyra tävlingar på rad – fyra nya erfarenheter.

— Jag har hört att Kufstein ska vara jättefint, med berg och alper och natur. Annecy verkar också lite exotiskt. Jag gillar att få se nya platser och lära känna nya människor, berättar hon.

För en spelare som bara är 13 år gammal (född 2011) låter det redan som att hon hittat ett sätt att göra den internationella tillvaron både motiverande och lustfylld.

— Jag tänker att det viktigaste är att hela tiden bli bättre. Det är klart man vill vinna matcher, men man kan inte bara tänka på resultat. Det är jobbet varje dag som gör skillnaden. Och man måste ha kul, för när jag har kul spelar jag som bäst.

Tennisresan började när hon var fyra och ett halvt. På initiativ av mamma testade hon flera sporter – men bara en fastnade.

— Tennis slog ut alla andra direkt. Det var svinroligt. Att bara få slå på en boll och hålla i ett rack var jättestimulande.

Första klubben blev Påvelunds TBK i Göteborg, där hon fick sin grund: teknik, tålamod och vänner. Hon beskriver det som en trygg miljö där hon lärde sig ”hålla i bollen” och växte med spelet. Men till slut blev det dags för nästa steg, och valet föll på Helsingborgs TK och tränaren Heikki Raevaara.

— Jag behövde något nytt, och vi testade några helger i Helsingborg först. Det blev mycket bättre sparring, bra träning och Heikki och jag klickade direkt. Först hyrde min familj en lägenhet ett år för att testa hur det funkade, och nu har vi köpt en och trivs jättebra här.

Om Heikki har hon bara gott att säga – även när han är tuff.

— Det är en komplimang när han blir lite sur, för då vet han att man kan bättre. Han är disciplinerad och tekniskt väldigt bra. Han får mig att vilja mer.

Mimmie pratar flera gånger om hur mycket hon lär sig av andra. Både av tränare, kompisar och motståndare.

— Det är jättebra stämning mellan oss som tränar i klubben. Vi hejar på varandra även om vi är motståndare på match. Om någon får en framgång vill man själv också lyckas – det pushar oss till högre nivåer.

När hon var yngre kunde hon bli väldigt frustrerad efter en förlust. Hon minns särskilt en match mot Tilde Kjellberg som liten där hon, för att använda hennes egna ord, ”blev okontrollerbar”. Där och då började hon, tillsammans med mamma och pappa, fundera på alltifrån matvanor till mentala förberedelser.

— Jag märkte att jag åt för lite innan matcherna, och att jag behövde prata mer med tränarna om hur jag skulle tänka. Det har hjälpt jättemycket.

Idag handlar hennes fokus lika mycket om att kontrollera det hon själv kan påverka som att slå vinnare. Hon jobbar med att bli offensivare i spelet, hålla sin position i banan, variera tempot och mentalt med att inte fastna i tankar på sådant hon inte kan styra.

— Man får använda förluster som hjälpmedel. Bara fortsätta träna, så blir det bättre.

Mimmies största framgångar hittills har kommit i SALK Open (final i singel, seger i dubbel) och i årets Corem Open i Båstad (final efter tre set mot Emina Honic). Och hon sätter inga låga mål för framtiden.

— Jag vill spela junior-Grand Slam snart och sen in på WTA-touren. Där vill jag bli bättre än topp 20 – topp 15 är målet. Men jag vet att det krävs hårt arbete varje dag för att komma dit. Och att jag måste njuta av resan.

Just den där kombinationen – stora mål och glädje på vägen – återkommer hela tiden när hon pratar.

— Det är en ära att få gå ut på banan och göra det här. Vissa träningar kan man vara jättetrött eller om resultaten gått emot en på slutet, men då påminner jag mig om hur kul det här faktiskt är.

Trots en intensiv tennisvardag finns det andra sidor av Mimmie också. Hon älskar att rita och måla, gärna färgglada motiv inspirerade av Stockholms gatumode, människor, mönster och frukter. Hon umgås gärna med kompisar, badar (”men inte i havet, för där finns sjögräs”) och kan tänka sig att titta på en bra film eller serie – gärna i sällskap.

— Jag har faktiskt sett tredje säsongen av Squid Game… fast inte ettan och tvåan än. Vågar inte se dem själv, skrattar hon.

I sommar spelar hon sina sista Tennis Europé-turneringar. Det är ett avslut på ett kapitel och början på ett nytt, mot ITF-turneringar för 18-åringar och större utmaningar. Och hon har redan börjat reflektera över vad hon tar med sig.

— Jag vill njuta av varje stund nu. Göra förberedelserna ordentligt, ta hand om mig själv och träna på det jag ska jobba med.

I Kufstein nästa vecka (samma vecka den här artikeln publiceras, red. anm) får hon spela dubbel med Vega – något hon ser fram emot.

— Vi passar bra ihop, det ska bli väldigt kul att spela tillsammans.

Mimmie Büchler är bara 13 år, men hon pratar som någon som redan förstått mycket av det som krävs. Hon tänker efter, formulerar sig tydligt och ger intryck av att alltid vilja veta lite mer.

— Man lär sig av de andra hela tiden. Hur de är på tävlingar, hur de tränar, hur de förbereder sig. Det försöker jag ta med mig, som till exempel från Victoria Lacki som jag lärt mig att man behöver bli självständig av. Och så vill jag gärna att andra lär sig något av mig också. Att man alltid kan bli bättre, men att man ska ha kul under tiden.

Det är dags att lägga på – inbollningen inför matchen väntar. Just den här dagen gick singelmatchen inte vägen . australiensiskan Ana Maric blev för tuff den här gången. I dubbelklassen gick det däremot bättre…..

Och vi på Baslinjen kommer få chansen att lära känna Mimmie ännu mer under året, månad för månad. Hennes resa har bara börjat – och den är väl värd att följa. I Koblenz slutade den med en dubbeltitel ihop med Ayaka – nu går resan vidare.