Han är en av Sveriges bästa i sin åldersklass, men ser sig själv mest som en kille som bara vill bli bättre varje dag. Med en offensiv spelstil och en mogen inställning till både förluster och framgångar försöker Christian Görgin, född 2010, ta sig igenom en tuffare period – och samtidigt visa vad som krävs för att nå långt. I Baslinjens nya serie lär vi känna honom på djupet, månad för månad.
Av: Linus Eriksson
”Man måste bara acceptera att man förlorar nästan varje vecka.
Det viktiga är att bli bättre.”
Av alla unga spelare som just nu jagar drömmen om att bli bäst i svensk tennis är Christian Görgin, född 2010 och hemmahörande på RQT, en av dem som sticker ut. Under kommande månader kommer vi följa honom på nära håll – för att visa vem han är, hur han tränar, hur han tänker och varför han blivit en av landets bästa i sin åldersklass.
Vi börjar serien mitt i sommaren och en tid som på flera sätt är mer utmanande än vanligt, eftersom resultaten den sista tiden inte varit vad Christian hoppats på. När vi ringer upp honom sitter Christian i Jönköping hos några släktingar och laddar upp inför nästa tävlingsstopp.
– Just nu gör jag faktiskt ingenting, skrattar han. Jag är i Jönköping, men åker till Oskarshamn imorgon. Det blir min fjärde Sommartourtävling. Sen väntar två ITF-tävlingar i Finland och kanske en vecka ledigt efter det. Det kan bli en resa med familjen till Grekland då, eventuellt.
Christian började spela tennis när han var fem, i Mälarhöjdens IK. Det var ingen självklar bana från start – som för många andra testade han lite av varje.
– Föräldrarna satte in mig i olika aktiviteter – fotboll och tennis bland annat. Jag fastnade för tennis för att det var kul att känna att man blev bättre hela tiden. Då ville man bli ännu bättre. I början var det mycket lek. Jag försökte bara ta in så mycket som möjligt.
Fotbollen hängde med ända tills han var 11–12 innan han bestämde sig för att satsa helhjärtat på tennisen.
– Jag var alltid okej, men inget speciellt då. Först när jag var 13–14 började det lossna. Spelet klickade, jag började få mer självförtroende och vinna större matcher. Jag har alltid spelat aggressivt men missade mycket innan – i den här åldern började det sitta mer och jag fick mer pondus som gjorde att jag kunde vinna fler matcher.
När han var 13 år bytte han klubb från Mälarhöjden till RQT. Christian betonar att han alltid trivs bra i Mälarhöjden, men att RQT var annorlunda. Satsningen blev ett snäpp mer seriös.
Ett särskilt ögonblick minns han tydligt – efter en förlust i Göteborg där han själv tyckte att han hade varit för ”mesig”.
– Då skärpte jag till mig. Min tränare Bijan Saidizand sa till mig på skarpen, och då ändrade jag attityd. Många tränare hade påtalat samma sak tidigare, men där och då behövde jag höra det ordentligt.
Sommaren hittills har inte varit någon spikrak kurva uppåt – snarare tvärtom. Christian berättar öppet att det varit tufft.
– Det har varit tungt ett tag, men det hjälper inte att tycka synd om sig själv. Jag försöker träna på och hitta saker att fokusera på, så att det inte bara handlar om att ”jaga känslan”. Men det klart, man är bara människa och det har varit tufft i perioder.
Han drabbades av en ljumskskada tidigare i år men bet ihop, och tränarna på RQT har hjälpt honom att hitta rätt balans.
– Julius Demburg, Marcus Bolin och Daniel Berta är tuffa men också förstående. De frågar hur jag känner och låter mig vara med och bestämma om jag ska vila eller köra. När jag väl kliver in på banan kör jag fullt.
Han beskriver också hur han vill utveckla sitt spel.
– Det offensiva är framtiden. Spela mer vuxet, komma fram på nät, kunna slå undan bollar och diktera spelet. Rörelsen har blivit bättre de senaste åren, men målet är att spela med högre tempo än motståndaren.
Bijan, som varit med honom längst, får ett extra omnämnande trots att de inte setts så mycket just i sommar.
– Det bästa med Bijan är hur han planerar min utveckling. Så att jag varje dag lär mig något nytt och blir bättre. Vi har utvecklingssamtal en eller två gånger per termin där vi går igenom allt, förutom att vi inför varje träning går igenom vad vi ska träna på och lära oss just idag.
Christian har redan hunnit representera Sverige i både lag- och individuella EM-sammanhang, detta delvis till en följd av hans titel i SALK Open PS14 och semifinalplatsen i år i JSM inomhus i PS16.
– Det är sjukt roligt. Man känner sig kanske lite speciell – att man är en av de bättre och får chansen.
Konkurrensen i den svenska 2010-kullen är hård, men det ser han bara som något positivt.
– Alla jagar varandra. Ena månaden jagar jag någon, nästa månad är det någon som jagar mig. Det sporrar oss alla.
Han är också noga med att påminna sig själv om att det inte handlar om att vara bäst just nu – utan om att bli bäst på sikt.
– Jag har blivit bättre på att ta förluster. Det är klart att det är tungt efteråt, men jag släpper det snabbare nu. Man måste acceptera att man förlorar nästan varje vecka – det viktiga är att bli bättre.
Och målet?
– Om allt går riktigt bra direkt kanske jag hoppar över college och kör proffs direkt. Annars blir det college och sen tre år på touren och se hur det går.
Trots tennislivet försöker Christian också hinna med ett ”vanligt” liv.
– Jag gillar inte skolan direkt, men det går bra. Bäst är jag nog på SO. Jag börjar nian nu och sen blir det förmodligen distansskola när jag ska välja gymnasium.
Han hänger gärna med vänner eller kusinen när det finns tid över, spelar fotboll ibland eller bara badar.
Familjen betyder och så mycket för honom.
– Utan mina föräldrar hade inget av det här funkat. De offrar mycket för att jag ska kunna hålla på med tennis. Jag är otroligt tacksam. Och så har jag en lillasyster som också spelar i Mälarhöjden, men mest för att det är kul. Hon håller på med lite allt möjligt.
I slutet av sommaren väntar flera chanser att vända på trenden. Då ska han spela två ITF-turneringar i Finland och sedan JSM Race-slutspelet, som han kvalificerat sig till efter titeln i Långtora Open – JSM Race i juni. Efter den titeln har det som bäst blivit en kvartsfinal, i YSB Open – JSM Race i Ystad.
– Jag tror alltid att jag kan vinna när jag spelar. Man måste tro det. Även om man inte vinner allt, så måste man gå in med den tron.
Och vi kommer fortsätta följa Christian här på Baslinjen varje månad framöver, genom både med- och motgångar, för att ge en unik inblick i hur en av Sveriges mest lovande unga spelare lever och tränar.
Håll utkik och häng med på resan – det här vill du inte missa!
Fotnot: I Oskarshamn Sommartour vann Christian en första matchen i kvalet men förlorade kvalfinalen.
- Padeln som samlingspunkt – Ystad Padelcenters vill mer än att bara fylla banor
- Månadens boktips, med Sebastian Dorling
- Avslutar 18 år i valberedningen: Petra Tedroff reflekterar över processen bakom årets ordförandeval
- GLTK ny föreningspartner till Baslinjen!
- Szabos spaningar från Tennis Europe-resorna: “Killarna kan inte ha några svagheter längre”
