Gabriella Eie är kanske inte den som hörs och syns mest vid sidan av banan, men på tennisbanan talar hennes spel för sig självt. Den 15-åriga norskan har tagit stora kliv den senaste tiden och börjar alltmer framstå som en av Norges mest spännande tennistalanger.
Av: Linus Eriksson
Det har varit några intensiva veckor för Gabriella Eie på ITF-touren för juniorer. Från en kvartsfinal i Liverpool till titlar i både Oslo och Gjøvik, och dessutom en final i ytterligare en turnering i Oslo. Resultaten har talat sitt tydliga språk – och hennes ITF-ranking har skjutit i höjden. Från en plats runt 1400-strecket har hon klivit upp till 433 i världen. Men trots framgångarna behåller Gabriella en eftertänksam inställning med fötterna på jorden.
– Jag trodde aldrig att jag skulle vinna en ITF-titel, det är så många bra spelare med, säger hon när hon ser tillbaka på sin första triumf i Oslo.
– Det är inte så många norska spelare som vunnit en ITF-titel, så det var väldigt överraskande att just jag lyckades. Jag spelade bara på och tänkte att jag skulle göra mitt bästa i varje match.
Det bar henne långt. Hon säger att hon under året blivit mer stabil och nu kan stå emot de bättre spelarna på ett bättre sätt. Hon har lyckats vinna de avgörande poängen och det flitiga matchandet har gjort henne mer trygg och komfortabel i hur hon ska spela.
Men, Gabriella beskriver själv hur hon efter den första turneringssegern, hennes första i karriären på ITF-nivå, började känna en viss press på sig själv. Plötsligt fanns förväntningar.
– Inför veckan i Gjøvik blev jag faktiskt lite stressad – jag ville vinna igen.
Och det gjorde hon. Två veckor i rad stod hon som segrare, men under den tredje turneringen började det tuffa matchandet ta ut sin rätt.
– Jag var ganska trött, både i kroppen och huvudet, och jag kände att jag inte riktigt hade mer att ge i finalen. Det blev för tight mellan andra och tredje veckan med bara en vilodag hemma före den tredje turneringen började.
Gabriellas tennisresa började på Snarøya, där hon växte upp För ett år sedan bytte hon till Stabekk för att kunna spela Norgesmesterskapet för lag och få möta de bästa spelarna i landet. Att hennes internationella ranking nu stigit är inget hon egentligen lägger någon större vikt vid, men…
– Jag är lite sugen på att gå collegevägen, precis som min storebror troligtvis kommer göra, och då kan en hög ITF-ranking vara en bra bonus för att komma in på en bra skola.
Framtiden ja, den är fortfarande ett stort äventyr för Gabriella. Hon ser upp till sin storebror Sebastian som påbörjat sin process för att börja på college. Gabriella själv skulle gärna, om det blir college i framtiden, flytta till ett varmare klimat, som Kalifornien.
– Jag tycker det låter som en jättebra möjlighet. Att få spela mycket, träna hårt men också plugga – det skulle passa mig. Framförallt eftersom jag är lite trött på vädret i Norge…
På frågan vad hon ser upp till hos sin bror så svarar hon att han är dels en duktig tennisspelare men framförallt lyckas kombinera både skola och tennis på ett bra sätt. Deras sätt att vara på matcher skiljer sig dock åt;
– Min brorsa är mer lugn och tänker inte så mycket. Jag stressar lätt upp mig en del när det kommer till min tennis och i matchsituationer för jag vill väldigt gärna vinna. Han kör mer bara på.
Förutom sin äldsta bror inspireras Gabriella av Rafael Nadals kämparanda och Casper Ruuds professionalism. Bland norska spelare ser hon upp till Malene Helgø, en spelare hon tränat vid sidan av och hoppas få träna få chansen att träna med själv i framtiden.
På dagarna tränar hon på Wang, oftast två pass om dagen, med tränare som Pelle Fridell, Luis Silva och sin privattränare Joachim Bjerke.
– De hjälper mig jättemycket. Pelle har så lång erfarenhet, Joachim jobbar mycket med detaljer och Luis är en bra landslagstränare.
Många av träningarna sker tillsammans med sin andra bror, Jonathan, som hon tränar med så gott som varje dag.
Vad är då Gabriellas dröm? Att få spela Grand Slam efter åren på college. Det ligger dock en bit fram i tiden. Här näst ska hon spela en ny ITF-turnering i Hangö, Finland där huvudturneringen börjar 1 april. Med resultaten hon har presterat på slutet kanske hennes egna, eller andras, förväntningar har höjts lite…?
– Jag tar det som det kommer. Jag vet att tennis kan gå upp och ner – jag försöker mest fokusera på att utvecklas. Kanske det finns lite mer press där, men samtidigt är tennis en sport där allt kan ske. Man måste inte vinna bara för att man möter någon som är rankad lägre. Jag tror att jag bara ska fokusera på min egen resa och inte bry mig om vad andra tycker.
Den senaste tidens framgångar visar att Gabriella Eie åtminstone är på rätt spår. Vart den resan tar henne, det får framtiden visa.
SENASTE ARTIKLARNA PÅ BASLINJEN:
- Nattåget till Luleå – och jakten på nästa steg för Jan Simonsson
- Bygger vi spelare från Röd nivå på ett effektivt sätt i Sverige idag?
- ”Vi ska aldrig säga aldrig” – Thea Frodin är svensk medborgare, men USA:s nästa tennisstjärna
- Månadens boktips, med Ida Johansson
- Tennisdoktorns mytklinik: 2. Missuppfattningen om att tyngdöverföring är nyckel till hastighet
