Peter Jetzel har precis skrivit in sig i historieböckerna igen. På Veteran-SM i GLTK visade han varför han tillhör den absoluta toppen av veterantennisen genom att storma igenom turneringen och släppa blott två game på fyra matcher. Men bakom denna dominans finns en lång, färgstark och äventyrlig resa som format honom både som spelare och person.
Av: Linus Eriksson
Att kalla Peter Jetzel världsvan är en underdrift. Född 1960 i Uppsala, uppvuxen i Järfälla och med en bakgrund som sträcker sig över USA, Asien och nuvarande hemmet i Oslo, har han samlat på sig erfarenheter från alla hörn av världen.
– Jag bor på min 35:e adress, skrattar han.
Trots att han formellt utvandrat har han kvar sitt hjärta i Sverige, med ett fritidshus i Strömstad som fungerar som en fast punkt i tillvaron där han och familjen älskar att spendera tid.
– Vi är i Strömstad så ofta vi kan, det är min familjs himmelrike på jorden. Där finns både goda vänner, tennisklubben och golfbanor nära till hands. Nu när tennisklubben lyckligtvis kunnat öppna sin hall igen kan jag även spela tennis när vi är där på vintern vilket är perfekt.
Men Jetzel var inte alltid en tennisspelare. Han startade sin idrottsliga bana på isen, som hockeyspelare i IK Bele, (numera Järfälla HC). Inspirerad av en bok om hur man tränade i Sovjet tog han efter den Sovjetiska träningsfilosofin och sprang som 12-åring även han i snö med gummistövlar och malde trappor, fast besluten att ta sig till toppen.
– Det var hockey som gällde, säger han.
Men, i mitten av tonåren var det några schyssta själar i Järfälla Tennisklubb introducerade honom till sporten som skulle komma att forma hans liv.
Tennisen tog fart under gymnasieåren i Kristianstad och vidare under ett utbytesår i Virginia, USA.
– Vi hade en baskettränare som coachade tennislagen och vi var överlag ett ganska dåligt lag. Det blev mycket serve och volley men jag kom aldrig upp i någon speciellt bra nivå, minns han.
Han åkte hem, gjorde färdigt gymnasiet och gjorde lumpen utan att spela speciellt mycket tennis. Efter lumpen var planen att studera kemiteknik i Lund när en lokal frisör fick honom på andra tankar.
– Han sa; ”Peter, nu är du dum i huvudet. Du har suttit i min frisörstol i många år nu och sagt att du har lust att spela mer tennis, men att du ville bli klar med gymnasiet och lumpen först. Nu har du gjort det! Varför ska du ha så bråttom och börja plugga redan nu? Ta ett sabbatsår och spela lite tennis istället.”
Sagt och gjort, Jetzel tänkte om och fick ett samtal från ordföranden på Fair Play och ett erbjudanden om att flytta till Malmö och träna med flera bra spelare under ledning av den renommerade tränaren Urban Ek.
– För att vara helt ärlig, han behövde en slagpåse och sparringpartner till sina riktigt bra spelare nere i Malmö.
De ”riktigt bra” spelarna Jetzel syftar på var Catharina Lindqvist, Catrin Jexell, Annelen Gavin, Thomas Högstedt, Stefan Svensson och Lars Malmgren.
Men han tränade på, kvalade in i någon challenger och fick några ATP-påoäng. Efter ett år var det slut på pengar.
– Jag pratade med Lars Roos på KTLK under SM i Hultsffred och sa som det var, att det var kul med tennis men jag har inga pengar längre att resa för. Han gav mig tre telefonnummer till tränare borta i USA och tre veckor senare var jag på ett universitet där.
Fyra år av college-tennis på Northeast Louisiana University (University of Louisiana at Monroe), 1,5 års heltidssatsning och en tid som Head Pro på en exklusiv country club i USA följde innan han bestämde sig för att flytta hem. Han hamnade i Älmhult och fick jobb på IKEA, samtidigt som han spelade serietennis för klubben i staden.
Nästa flytt, till Oslo, innebar en ny start, och det var i den fina tennishallen i Asker Tennisklubb han spelade sin första veterantävling – och fick blodad tand. Dock så började han jobba för Google i den här vevan vilket innebar mycket resor med jobbet och tennisen fick stå tillbaka.
Men karriären tog fart på riktigt först efter 2016, när han representerade Sverige i sitt första lag-VM.
– Jag kunde ha spelat för Norge, men norrmännen ville inte resa och tävla, så valet blev enkelt, säger han med ett leende.
Han fortsatte kombinera jobb på Google med ett något begränsat tävlingsspel, men det var under pandemin som han bestämde sig för att ta sin satsning till en ny nivå.
– Under Covid fick man inte komma in i hallarna i Norge, då bestämde jag mig för att när pandemin var över ska jag spela mer tennis än jag gjort innan. Jag såg att några jag kände spelade ITF-turneringar och tänkte: ’Kan de, kan jag’. Jag lade upp ett träningsschema och började träna smartare, hårdare och gjorde även om min kosthållning en del. Ska jag pusha den här gamla kroppen måste jag vara uppmärksam på vad jag stoppar i mig för att orka.
Jetzel blev även inspierad av Joakim Berner ifrån Frinland som låg topp 50 i världen. Berner hade vunnit Veteran-VM ihop med Mikael Pernfors. Jetzel tänkte att det vore kul att vinna en VM-medalj någon gång och satte upp som mål att bli som bäst när han kom upp till 70-årsklassen.
2022 spelade han VM i Florida. I den individuella klassen förlorade han i andra matchen men upplevde det som att han inte var så långt borta.
– Men det var tråkigt att spela mot de bästa så tidigt i turneringen. Då insåg jag att jag måste hem och träna, bli bättre och göra fler resultat så jag kan bli seedad i nästa stora tävling och slippa möta de bästa direkt.
Resultaten lät inte vänta på sig. ITF-segrar och bra resultat i Lettland, Italien och Polen placerade honom topp 35 i världen och gav honom en seedning i VM 2023. Där gick han hela vägen till final efter att ha slagit ut bland annat Englands etta i semifinalen.
– Just den matchen var jag extra nöjd med hur jag justerade taktiken från när jag förlorade i en tuff tresetare några dagar tidigare i lagtvälingen. Den här gången vann jag med 6-3, 6-2. Då kom glädjetårarna.
Men för Peter är det inte bara resultaten som räknas.
– Jag har lärt mig att om man ska orka träna hårt, måste man ha tydliga mål. Det är ju inte säkert att jag når dem, men jag kommer garanterat längre om jag sätter mål och gör en plan än om jag bara spelat på utan någon tanke om vart jag vill.
För varje träningspass har han minst två uppgifter att fokusera på – och han njuter alltid av de små framstegen och glädjen av att kunna träna och spela. Nyligen höll han ett föredrag för eleverna på idrottsskolan WANG i Norge om just den mentala biten i tennis och men även hur han haft nytta av samma tankesätt i sitt arbetsliv.
– Så ja, jag tar min tennis väldigt seriöst trots min ålder, men det gör hela resan mycket roligare.
När Veteran-SM i Sverige avgjordes på GLTK i Göteborg nyligen blev Jetzel svensk mästare i överlägsen stil. Han släppte två game på fyra matcher och visade på ett imponerande sätt var skåpet ska stå. Han menar dock att matcherna var jämnare än siffrorna visar.
– Jag har stor respekt för att det inte ska till mer än några bollar för att momentumet i en match ska svänga. Därför försöker jag alltid vinna varje boll, inte ge bort något gratis till motståndaren och vara trofast mitt spel. Jag tror inte att jag nödvändigtvis är bättre tennismässigt än de flesta jag vinner mot, men jag tror att jag vinner mycket tack vare det mentala och strategiska.
Vad är då Jetzels målsättningar framöver?
– Jag vill bli världsmästare i singel och dubbel före jag slutar. Jag är väldigt tacksam för att jag redan har vunnit silver och brons i VM och klarade att bli rankad som etta på världsrankingen under 2024, men VM-guld hade smakat gott. I tillägg vill jag gärna kunna säga att jag varit rankad etta i världen vid årsslutet. Inte för att det är viktigt, men det vore en kul grej att berätta en gång långt in i framtiden på ålderdomshemmet. Och jag sa ju tidigt att jag ska vara som bäst när jag kommer upp i 70-årsklassen…


SENASTE REPORTAGEN PÅ BASLINJEN:
- När allt förändras: Bella och collegelivet som långtidsskadad
- Ny tävlingsreform skakar om svensk tennis – en förändring som tvingar fram frågan: vilka ska få plats i hallarna?
- Månadens Juniorreportage, på Tullen: De har byggt varandra starkare – men nästa steg tar de var för sig
- ”Det räcker med en smula” – när maten blir ett hinder för att prestera
- Månadens Juniorreportage, på Tullen: De delar pokaler – men inte alltid bilen hem


