Svenska Tennisförbundets roll, tydligare utbildningsvägar och ett mer rättvist ekonomiskt system. Marcus Lindberg presenterar sin vision för svensk tennis i dokumentet ”Vägen till Grand Slam”. Målet? Att skapa en hållbar sportslig struktur som ger fler unga talanger möjlighet att nå den internationella eliten.
Av: Linus Eriksson
Marcus Lindberg är och har varit starkt involverad i Svensk Tennis på många sätt i över 30 år. Han är numera klubbchef i Helsingborgs Tennisklubb, han sitter med i styrgruppen för Spelutveckling ROG, är delaktig i att ta fram det nya tävlingssystemet för ROG och är processledare för ROG i Region Syd och Göteborg.
Som ett led i att bidra till att föra svensk tennis framåt har Lindberg på kvällar och lediga stunder filat på ett ramverk, ”Vägen till Grand Slam”, för att tydliggöra hur han tycker den sportsliga strukturen inom svensk tennis skulle kunna se ut framöver för att få ännu bättre spelare i framtiden. Han poängterar en tydligare organisation där fler utbildas och får kunskap, ett större samarbete så fler tränare och spelare ska få större möjligheter samt en tydlig väg framåt för de allra bästa som inte har möjlighet till egna satsningar med sin klubb och tränare.
Bland annat tycker Lindberg att Riksidrottsförbundets riktlinjer för barn och ungdomar genom dokumentet ”Idrottens vision, idrotten vill – idrottsrörelsens idéprogram” blivit missförstådda från många håll utan skall ligga till grund för förbundets, regionernas och klubbarnas satsningar och eventuella uttagningar.
– ”Världens bästa barn- och ungdomsidrott är den som fångar intresset hos varje enskilt barn och lägger grunden för det som ska bli en livslång relation med idrotten” står det att läsa i Idrotten Vill, säger Marcus Lindberg.
–”Vi delar in vår idrott efter ålder och ambitionsnivå” lyderförsta kapitlet, första paragrafen i Idrottens verksamhetsidé.Med det menas att alla klubbar har en skyldighet att ta hand om de barn som också vill träna mycket, men att det sker på barnens villkor och inte föräldrarnas, organisationens inriktning eller tränarens, menar Lindberg. Alla verksamheter behöver lösa den här ekvationen. Alla barn ska få träna så mycket de själva önskar men givetvis inte på bekostnad av något annat barn.
Lindberg fortsätter med att trycka på att alla klubbar behöver förstå att de har en skyldighet att tillgodose vad barnen vill.
– ”Alla barn har samma rättigheter och lika värde”, står det också i riktlinjerna. Det måste vara utgångsläget och ska lösas. Vi måste sluta med att stå och titta på tennisskolan och minitennisen, peka ut spelare och säga ”den spelaren ska vi ha”. Då missar vi tyvärr jättemånga potentiella framtida spelare. Vi får heller inte förmedla att någon ”inte håller måttet”. Detta borde vara självklart men är tyvärr inte det.
Det finns inget inom RF som motsäger att tennisen ska kunna få fram duktiga spelare, tvärtom menar Lindberg.
– RF är en svensk superkraft vi ska ta tillvara på – de värnar om allas rättigheter och det ska förbund, regionerna och klubbarna efterleva. Det gör de tyvärr inte idag utan har gjort alldeles för smala ”satsningar”.
En stor fråga inom svensk tennis är vad Svenska Tennisförbundets sportsliga roll ska vara. Lindberg tänker att förbundets roll bland annat bör vara följande:
- Stärka redan bra miljöer som visat sig vara starka över tid. Det vill säga de klubbar som redan idag gör internationella resultat, kontinuerligt har spelare i landslag och tar medaljer i SM. Det kan vara under fem år i taget.
- Stärka med tillfälliga resurser till klubbar som har spelare på landslagsnivå, om så bara enstaka/tillfälliga spelare. Det kan vara under ett år i taget.
- Se till att region/landslag har klara och tydliga reseprogram för spelare. Landslagskaptener, regionansvariga och klubbar hjälps åt med dessa resor.
Dokumentet ”Vägen till Grand Slam” är därefter uppbyggd på fyra delar; ROG som inte betyder en elitsatsning på något sätt men belyser att det är viktigt att en ung idrottare får en idrottslig bas när de är under tio år. Tennis Europé U14 där satsningen börjar vid 13 års ålder, Grand Slam junior samt starten på seniortouren.
På TE-nivån bygger strukturen på att varje region åker på 6-10 tävlingar medan det på ITF-nivån är uppbyggt kring att landslagsprogrammen integreras med exempelvis RIG Båstad och GTG.
– Både RIG och GTG skulle få extra resurser från SvTF, men då behöver de bästa landslagsspelarna kunna åka med dem på resor, även om de inte har sin dagliga träning hos någon av de här två aktörerna.
Varför Lindberg väljer RIG och GTG är för att de enligt honom är naturliga baser i Sverige med erkänt duktiga tränare, coacher och ledare.
För att den sportsliga sidan ska vara hållbar över tid har han också tydliga tankar:
– Vi behöver troligen effektivisera hela organisationen och styra regionerna centralt för att få en rättvis ekonomi. Med rättvis menar jag inte jämnt fördelat utan efter vilket enskilt behov respektive region behöver. Dels öppna upp för tätare samtal och samarbete mellan klubb, regionansvariga och SvTF. Då blir SvTF ansvariga för de anställda istället för att regionerna anställer egen personal och personalen kan användas effektivare över regiongränserna beroende på spetskompetens.
Lindberg är också en förespråkare för att höja medlemsavgifterna för klubbarna. Men för att kunna göra detta behöver man stärka medlemskapet genom samarbeten med resebolag, hotellkedjor, matkedjor, banker med mera. Det vill säga företag som ger rabatter till Svensk Tennis medlemmar. Då blir vi starka på riktigt, säger Lindberg.
– Klubbarna kan då höja medlemskapet mot sina medlemmar utan problem. Tänk att vi höjer medlemskapet med 100 kr. Då skulle Svensk Tennis få loss ytterligare drygt 10 miljoner årligen som näringslivet sponsrar.
Dessutom tycker han att förbundet ska se över sin egen organisation och fråga sig om den är optimal eller om förändringar behöver ske för att få fram en större elit än idag.
– Anser man att vi för att få fram bättre spelare behöver effektivisera förbundets anställda så att fler jobbar med det sportsliga? Eller fler mot utbildning? Eller andra typer av anställningar. Då behöver man göra detta.
Till sist skickar Lindberg med en passning till tävlingsblocket;
– Se över hur vi kan göra tävlingarna bättre från elva år och uppåt. Idag är det inte hållbart att våra bästa spelare behöver spela internationellt för att få bra matcher. En förändring av nationella tävlingar behöver också göras så att våra spelare återigen får spela jämnare matcher, vanliga tresetsmatcher utan matchtiebreak och på färre dagar i Sverige. Men den lösningen kommer i ett annat reportage om inte tävlingsblocket hinner före.
Dokumentet finns i sin helhet att läsa nedan. Kom gärna med feedback på det. Vad tycker ni är bra? Vad hade ni velat ändra på? Kontakta Baslinjen på redaktion@baslinjen.com för att ge era synpunkter.
