I helgen hade jag förmånen att få åka till Finland och vara med under det finska slutspelet av deras variant av Elitserien, TEHO Tennisliigan. I jämförelse dem emellan har svenska Elitserien kommit långt. Utan att gå in på detaljer så har finnarna ett upplägg med tre singlar som spelas först följt av två dubblar som enbart spelas ifall det inte står 3-0 efter singlarna. Semifinalerna spelas utspritt på något av lagens hemmaplaner medan herrarnas och damernas finalern samlas på ett och samma ställe, samma dag och samma tid. Då spelas också bronsmatcher på samma anläggning mellan de förlorande semifinallagen samt kvalmatcher mellan bottenlagen i högstaserien och vinnande lag i den lägre serien om upp- och nedflyttning inför nästa år. Det gav givetvis relativt mycket folk i hallen, men inga bollkallar eller linjedomare syntes på banorna och både prisutdelningar och presentationer låg långt efter de svenska motsvarigheterna. Nu vet jag att det är väldigt blandad nivå även bland de svenska klubbarna, men jag tänker mig något genomsnitt.
En rolig twist i den finska serien är att inför semifinalerna får det vinnande laget från en rak grundserie välja sitt semifinallag man vill möta.
I Finland tillåts en utländsk spelare per lag, vilket som vi vet medför en klart lägre nivå på matcherna än vi har i Sverige. Däremot får alla singelspelarna också spela dubbel.
Rykten har gått om att ansvariga för serien i Sverige går i tankar om att göra ett riktigt självmål på sig själva genom att ändra till en utländsk spelare per lagmatch. Allt det positiva som skett med serien de senaste två åren kommer i så fall snabbt dö ut och vi kommer återigen vara tillbaka på ruta ett med en serie utan hype och där knappt ens de deltagande lagen längre bryr sig. Nivån skulle bli så låg att inte ens de mest engagerade personerna skulle orka engagera sig för att hypa upp serien längre. För spelnivån på matcherna spelar en stor roll. Så lämna den bestämmelsen som den är. Det funkar bra som det är nu och faktum är att alla jag har pratat med är nöjda. Tron på att klubbar skulle lägga mer tid och energi på att få fram egna spelare om bara en utländsk spelare tillåts är naiv och verklighetsfrånvänd. Serien är en kul grej en vecka om året – inget som påverkar verksamheten övriga året det minsta. Ambitionen att göra det till ett svenskt mästerskap är redan infriad. Allsvenskan i fotboll korar ett svenskt mästarlag och ingen ifrågasätter den titeln.
Det finns klubbar i landet som är stolta över att bara använda sig av svenska och egna spelare och gör en sak av att gå igenom en serie utan att ha använt någon utifrån. För mig är det märkligt. Det är snarare negativt för svensk tennis att de här klubbarna inte vill bidra till att lyfta intresset för serien och nivån på tennisen i landet. I mina ögon något jag i deras kläder snarare hade velat ligga lite lågt med.
Istället för att göra självmål rekommenderar jag följande ändringar inför hösten:
- Max två eller tre inkorrekta ”challenge” per set med en extra om det blir tiebreak. Som det varit nu med obegränsat antal utmaningar av domslut är märklig. Att Zenniz eller andra tekniska verktyg används är framtiden och både bra och roligt, men givetvis bör det finnas en begränsning av antalet utmaningar, precis som på touren. I Finland använde man tre plus en extra vid tiebreak och det fungerade klockrent. Ingen kan då utmana sönder en match.
- De två lagen som hamnar sist i sina respektive grupper ska spela en första kvalmatch mot varandra, precis som de två lagen i division 1 som vinner sina grupper. Vinnaren i kvalmatchen av div1-lagen går direkt upp och förloraren av lagen från Elitseriegrupperna åker direkt ner. De två andra lagen som vann- respektive förlorade sin första kvalmatch möts i en till avgörande match om att gå upp eller åka ner. Den kvalmatchen spelas i samband med Elitserieslutspelet. Det skapar lite extra energi åt slutspelet, fler lag/människor är på plats under helgen och de två kvalande lagen får en försmak om vad man kan kämpa för att få vara med om framöver. Dessutom slipper vissa sämre lag känna att man ändå är chanslösa i Elitserien under året om man vet att man ändå kan få kvala sig kvar till slut.
- Vid 2-2 i matcher i slutspelet väntar nu ett avgörande matchtiebreak i dubbel där lagen själva får välja spelare. Jag hade hellre sett att man behåller lagens line up. Det högst rankade laget får inför den avgörande matchen plocka bort en av matcherna från den ursprungliga line-upen. Exempelvis, Påvelund väljer att plocka bort förstasingeln. Fair Play får därefter plocka bort en match, de plockar bort andrasingeln. Sen är det Påvelunds tur igen som plockar bort dubbeln. Därmed är det tredjesingeln kvar och det blir den som får spela det avgörande tiebreaket. Det tillförs då en taktisk dimension till, ett mentalt spel och en nerv, spänning samt en rolighetsfaktor som hade varit magisk att få till.
- Ta fram två mäktiga segerpokaler och döp dem till ”Janne Immonens trofé”. Få personer har betytt så mycket och vurmat för den svenska Elitserien som Janne Immonen gjorde. Han gick i bräschen och vägrade vika sig i tron på att det är positivt att vilja vinna Elitserien. En person som Immonen hade behövts mer än någonsin i dagens svenska tennisklimat. Det hade varit fint att hedra honom genom att vinnande lag av serien får sina namn inskrivna i vandringspokaler uppkallade efter Immonen. Janne är väldigt saknad i svensk tennis och jag tror inte någon hade motsatt sig att hedra honom på det här sättet. Det tycker jag hade varit fint av alla oss i svensk tennis att gå samman och göra det här för Janne. Tror ni inte han hade blivit lite stolt och glad över det?
Veckans order of play
Måndag:
Veckobrevet du precis har läst
Tisdag:
Det svenska P14-laget slutade femma i inne-EM och självklart följer vi upp det. Coach Alexander Olsson och spelare Emil Curovic berättar om sina upplevelser och lärdomar från EM-äventyret.
Dessutom vann Nellie Tarab Wallberg sin största titel hittills i karriären i Kairo, Egypten! Nellie berättar vad skillnaden var den här resan jämfört med i Australien i början av året och coach Martin Öhrman följer också upp hur processen gått mellan Australien till den här stora framgången i Egypten.
Onsdag:
2024 års BNP Paribas Nordic Open får ses som en stor succé! Eller vad anser organisationen själva? Vi har pratat med Rasmus Hult, VD för tävlingen, hur han ser tillbaka på eventet både på och utanför banan.
Till dess kan ni höra Rasmus Hult när han gästade podden här.
Torsdag:
För två veckor sedan hade fliken ”Veckans tips & spaningar” premiär. På tisdag är det dags igen. Här hittar ni både de föregående spaningarna och den på torsdag nypublicerade: https://baslinjen.com/veckans/
Fredag:
Podcast på fredag och det är ingen mindre än svensk tennis fantom, tennisfantasten Jonathan Stenberg! Tränare i Tabergsdalen och flitig vinter- och sommartourspelare själv.
Lördag:
På lördag är Aro Schoug gästkrönikör. Aron gästade podden i december i ett avsnitt som blev väldigt omtyckt. Nu skriver han en gästkrönika där han ger verktyg för att stärka personers inre motivation.
Poddavsnittet med Schoug hittar ni här:
Söndag:
Dags att presentera ytterligare en ny föreningspartner. Underbart att fler och fler vill både dra nytta av Baslinjen som anslagstavla men också stötta svensk tennis fortsatta utveckling. Tillsammans är vi starka! Vill er klubb också vara med? Maila mig på linus@baslinjen.com.
SENASTE VECKOBREVEN PÅ BASLINJEN:
- Linus veckobrev 25 april: Förlorare – svensk tennis
- Linus veckobrev 4 april: “En splittrad valberedning föreslår en kandidat – trots att det finns två: vad händer egentligen i svensk tennis?”
- Speak now – or forever hold your peace
- Linus veckobrev 23 februari: Tillbaka till handslaget
- Linus veckobrev, 8 februari: Samarbeten
