Skulle man göra en topplista över anledningar och orsaker till att Sverige har det tufft med att få fram tennisspelare i världsklass skulle troligtvis att ”vi har det för bra” toppa listan över svar som ges. Att svenska spelare inte är motiverade nog, saknar hungern och är för bekväma i vetskapen att livet kommer ordna sig bra oavsett vad. Utan att gå in på ifall det stämmer eller inte kan man i alla fall konstatera att flera andra länder som är väl utvecklade ändå lyckas producera spelare.
I september 2024 under US Open skrev Andrew Lawrence en mycket läsvärd artikel I The Guardian med rubriken ”Does the US Open’s Billionaire Girls Club show money trumps talent?” och ingressen “Emma Navarro and Jessica Pegula are from hugely wealthy backgrounds. But they have combined work ethic with their undeniable privilege”. Läs hela artikeln här: https://www.theguardian.com/sport/article/2024/sep/06/does-the-us-opens-billionaire-girls-club-show-money-trumps-talent?utm_source=chatgpt.com
Ett väldigt intressant ämne som tar upp den falska uppfattningen att bara personer med sämre ekonomiska förutsättningar kan vara hungriga och ha en stark drivkraft att bli bra på tennis. Emma Navarro, idag rankad 8 i världen, är dotter till Ben Navarro, med en förmögenhet på över 1,5 miljarder dollar. Jessica Pegula, placerad på rankingplatsen sju precis före Navarro, är dotter till Terry Pegula som äger bland annat NHL-klubben Buffalo Sabres och NFL-laget Buffalo Bills. Också han med en förmögenhet på över 7 miljarder dollar.
Både Pegula och Navarro har nått världstoppen ”trots” en ekonomiskt säkrad framtid oavsett hur deras tennis skulle gått. Men, det finns i tennishistorien givetvis exempel på spelare som spelat för en bättre framtid både för sig och för kommande generationer. Artikeln tar upp flera exempel, likt Andre Agassi som är son till en kasinoarbetare i Las Vegas som flydde från Iran under revolutionen. Systrarna Williams bakgrund är välkänd; de växte upp i Compton omringade av fattigdom och våld. Novak Djokovic kommer från krigsdrabbade Belgrad (idag en av mina favoritstäder av de jag själv besökt) med en far som lånade pengar för att finansiera Novaks tennisutveckling. Frances Tiafoe bodde under elva år på tenniscentret där hans far arbetade som vaktmästare.
Och sen finns spelare som kommer från någonting mittemellan, det vill säga en stabil uppväxt men utan någon lyx, som Rafael Nadal och Roger Federer, till exempel.
Sammanfattningsvis – spelare som når långt kommer från alla möjliga samhällsklasser. Att en spelare måste komma från fattigdom och spela för sin egen och framtida generationers överlevnad stämmer helt enkelt inte. Att kämpa för förbättrad ekonomisk situation kan vara en motivation, men motivation kan komma från andra områden än så också. Tennis är svindyrt om man ska nå långt och att ha starka ekonomiska muskler bakom sig är inte heller någon nackdel.
När jag först läste den här artikeln i höstas utan någon tanke då om att skriva ett veckobrev såg jag också två andra citat i anslutning till texten. Jag skrev ner dessa men minns inte vem som sagt dem. Jag antar jag läste dem på Twitter (X), men vet inte vem som ska tillskrivas citaten. De handlade om att ens motivation att kämpa på tennisbanan inte led av att ha pengar på banken.
”My folks have bank – I think I am going to let this ball bounce twice”
“My family is from the top tax bracket, I am going to remain pinned behind the baseline.”
Tyckte det var vettiga citat i förhållande till ämnet, därför jag kände för att ta med dem här.
På tal om motivation gjorde jag och Kristian Persson ett poddavsnitt 2023 i serien ”Vetenskapsrummet” om just motivation. Det avsnittet kan ni höra på här: https://open.spotify.com/episode/1tC23dLLpcL7xry4r9QEif?si=96699ef019834b98
Veckans order of play
Måndag:
Veckobrevet du läser plus ett guldkorn ur arkivet på vårt Instagram!
Tisdag:
I söndags presenterade vi mycket glädjande Visby TK som ny partnerklubb i vårt klubbnätverk. På tisdag kommer klubbreportaget om Visby.
Onsdag:
Under min resa till Seefeldt i december spelade jag in tre videosamtal med tre väldigt intressanta personer och coacher. Det första publiceras på onsdag, Antonio M. Cascales var tränaren som guidade Juan Carlos Ferrero från juniortennis till att vinna Franska Öppna. Idag är Cascales en del av team Alcaraz där Ferrero är huvudtränare. Vi pratade med Cascales om Ferreros och Alcaraz framgångar och hur Cascales har ändrat sitt sätt att coacha på i takt med hur spelet tennis har förändrats.
Torsdag:
Och på torsdag läggs samtal nummer två ut, med Nirupama Sanjeev. Sanjeev var den första indiska kvinnan att vinna en singelmatch i en Grand Slam-tävling och den första att nå topp 200 i världen från Indien. Hon berättar om de kulturella utmaningarna hon behövde kämpa sig igenom när hon som indisk kvinna ville satsa på sin idrott.
Fredag:
Veckans podcast släpps på fredag och gäst är Patrik Larsson, klubbchef i Kungsbacka TK. I avsnittet pratar vi mycket om partnerskap och arbetet med att attrahera men också behålla sponsorer till klubben.
Lördag:
Håkan Dahlbo, nominerad som en av 2024 års fortbildare, är tillbaka som krönikör och levererar på lördag sin första krönika för året! Ni som följt Dahlbos krönikor och sätt att skriva på kommer inte riktigt känna igen er, den här veckan har Dahlbo valt en annan utformning på sin krönika.
Söndag:
Efter lång frånvaro gör serien ”Veckans övning” comeback! Jakob Arvidsson-Ehn presenterar en drill han gillar att köra med spelare när han jobbar med förflyttningar i grundspelet.
SENASTE VECKOBREVEN:
- Linus veckobrev 25 april: Förlorare – svensk tennis
- Linus veckobrev 4 april: “En splittrad valberedning föreslår en kandidat – trots att det finns två: vad händer egentligen i svensk tennis?”
- Speak now – or forever hold your peace
- Linus veckobrev 23 februari: Tillbaka till handslaget
- Linus veckobrev, 8 februari: Samarbeten
