KRÖNIKA. Kan en coach vara både artig och ärlig samtidigt?!?
Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
I dagens krönika går ”psykoanalytiker” Hultkrantz in på djupet för att hjälpa och inte stjälpa sina spelare.
I min förra krönika som kom ut i början av september behandlade jag att de flesta av oss inte har gummiarm när vi tävlar utan det är betydligt vanligare med ”gipsarm” som vi säger i Finland eller ”järnhand” som man säger på tyska. På engelska finns inte dessa utryck vilket egentligen är ganska konstigt eftersom de beskriver ju på ett mycket konkret sätt själva problematiken; https://baslinjen.com/2024/09/07/begreppsforvirring-gallande-gummiarm-choka-samt-vad-ar-egentligen-gipsarm/
Först och främst; målgruppen för denna krönika är 99 procent av alla coacher och tennisspelare, dock inte denna lilla klick som bedriver en professionell satsning eller elitspelare. I denna krönika kommer jag ta upp om en tenniscoach alltid måste vara lika trevlig, glad och social, precis som en flygvärdinna. Både en tenniscoach och flygvärdinna förväntas ju vara stiliga, glada, välklädda, hjälpa till med att ge dig service på direkten och så vidare. Jag börjar bli alltmer av den uppfattningen att de flesta tenniscoacher är alltför snälla, diplomatiska, oärliga och fega gentemot sina spelare, de vågar inte vara uppriktiga och säga som det är eftersom man är rädd för att ta konflikter och man är rädd för att sina spelare skall tala negativt om sin som coach. Arbetar man som egen företagare kanske man är rädd för att det framtida kassaflödet skall bli lidande. Kan det vara precis tvärtom att om man säger precis som det är och man är helt uppriktig och ärlig även om spelarna inte vill höra sanningen precis just nu att man gör spelarna bättre, spelarna stannar längre, spelarna vill spela mer, man kan höja på sina priser, man får flera spelare och det är färre som slutar?
Låt oss gå rakt på sak! De flesta av spelarna blandar ihop person och prestation. Ger man negativ feedback på en prestation tar de kritiken personligen, en spelare går in på banan som en spelare och inte i första hand som en person, man måste med andra ord särskilja dessa två begrepp till att börja med. Även om man tydliggör detta ”ett par hundra gånger” så blir det nog ändå så att de flesta blir ledsna eller arga när man tar upp tuffa svåra saker, syftet är ju att göra spelaren bättre. I många fall är det inte tekniken som är problemet utan andra djupare saker som gör att tekniken blir sämre eller inte är funktionell i vissa situationer. Ett stort problem är ju rädsla, ångest, dåligt självförtroende som de flesta coacher inte diskuterar med sina spelare. Däremot om någon har varit förkyld, ont i ett knä eller i ryggen så kan man tala i timmar om detta. Ett annat problem som många spelare har är ilska, att man blir jävligt förbannad helt enkelt.
Tittar vi på psykoanalysens fyra grundkänslor så har vi
1) Glädje (tex. när man vinner en match)
2) Sorg (tex. när man förlorar en match eller skadar sig)
3) Rädsla (tex. att man inte vågar spela sitt spel)
4) Ilska/aggressivitet (tex. man kan inte hantera sina känslor)
Hur många tennisspelare är redo att diskutera dessa saker med sin tenniscoach på banan när det finns andra spelare bredvid, när coachen kostar pengar och banan kostar pengar? Det krävs helt enkelt mera aktiviteter som kan beskrivas som ”off court” att man träffas en halvtimme före man går in på banan eller man tar en diskussion efteråt. Tyvärr så går det oftast inte eftersom spelarna kommer vanligtvis in i sista sekund och sticker direkt, ett annat problem är ju det att coachen har kanske timmar före din timme och efter din timme. Jag anser det skulle vara jätteviktigt att man diskuterar dessa frågor med sina spelare, tror att det blir väldigt svårt att nå nästa nivå annars.
De flesta coacher har fokus på din teknik, inte mycket annat. Kan det vara så att pengarna coachen får från sina spelare (elever) begränsar spelarnas utveckling? Borde du som spelare kräva att din coach gräver djupare in i dig både som spelare och person? Jag tror att de flesta coacher är rädda för konflikter och att han/hon önskar ha ett lätt jobb och inte ta konflikter med spelarna/kassaflödet. Kan det vara så att desto mera man kräver och desto tuffare man är desto bättre resultat når man tillsammans med sina spelare?
Såhär beskriver chatboten Microsoft Copilot en bra tenniscoach:
”En bra tenniscoach hjälper spelare att förbättra sina färdigheter, utveckla strategier och bygga mental tuffhet. De ger personlig feedback, motiverar sina spelare och skapar en stödjande miljö för tillväxt. I huvudsak vägleder de spelare att nå sin fulla potential både på och utanför planen. Även om en tenniscoach inte alltid behöver vara trevlig och snäll, är det i allmänhet fördelaktigt för dem att vara stödjande och uppmuntrande. En positiv relation kan hjälpa till att bygga upp förtroende och motivera spelaren. Men en bra coach vet också när han ska vara bestämd och ge konstruktiv kritik för att hjälpa spelaren att förbättra sig”.
I min nästa krönika som kommer ut i november kommer jag att behandla ämnet låg tävlingsprestation; varför en tennisspelare vanligtvis inte når samma nivå på match som på träning samt att det faktiskt finns spelare som spelare bättre på match än träning.
SENASTE KRÖNIKORNA PÅ BASLINJEN:
