Stockholm Open har fått en ansiktslyftning. Startfältet är förstklassigt, energin i hallen vibrerar och kommunikationen på sociala medier sitter som en forehand på linjen. Men hur är det med maten? Vi bestämde oss för att undersöka saken.

Av: Emmy Lundström, matstylist, skribent och tennisälskare

Ibland snubblar jag över filmer på sociala medier med titeln ”What I eat in a day”. Oftast är de gjorda av snygga tjejer som visar upp fräscha sallader och mellanmål som ser ut att vara gjorda av en dietist. Är filmerna inspiration eller förtäckt skryt avsedda att få tittaren att ångra kanelbullen vid trefikat? Oklart. Denna text är varken eller. Se den som en gastronomisk fältstudie.
Matupplevelsen på Stockholm Open har tagit olika skepnader under åren. De senaste åren har konceptet landat i något som mest liknar en matsal, där ett gäng rätter säljs till saftiga priser, flankerat av småkiosker för den törstige och sötsugne.
Bredvid centercourten tronar Lidingöpappornas favorit: Sturehof, en Stockholmsinstitution för den traditionstyngda delen av tennispubliken.

Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
Dag 1
Jag inleder mitt matäventyr i kafeterian som går under Fazers flagg. En kaffe för 37 kronor, tillsammans med en skumraket. En sockertyngd kombination, perfekt komponerad för att hålla energin uppe när Michelsen och Cerundolo startar sitt andra set. När energin ändå till slut sjunker några timmar senare (det märks genom att min pojkväns helt normala beteende ter sig mer och mer störande) är det dags att dra sig undan till mattemplet, det vill säga food courten. Köttbullar med gräddsås, lingon och pressgurka känns som ett tryggt val. Tyvärr har köttbullarna en lätt bismak av fisk och pressgurkan verkar vara picklad i kranvatten. För 210 kronor hade man kunnat önska mer. Nåväl. Bättre lycka nästa dag.
Dag 2
Nu kör vi. Vi börjar med lunch. Det blir en klassisk föreningskorv. Korven är kokt, skinnet knäpper till, senapen rinner. Magen är mätt, livet är gott.
Några timmar senare har jag stirrat så länge på en gul boll att världen börjar röra sig i slow motion. Det är dags att fylla på energin med kaffe och vaniljbulle. Ordningen återställd och vi hinner se norrmannen Ruud åka ut med buller och bång.
Äntligen dags att äta igen. Idag blir det italiensk kalvragu som serveras med bröd och ”salviafärskost”. Den senare smakar misstänkt likt OLW:s sourcream & onion-dipp. Mystiskt.
Dag 3
Jag sneglar mot Sturehof. Den klassiska Stockholmskrogen, där skaldjursplatåerna har dignat sedan slutet av 1800-talet, har sedan några år tillbaka en filial i Kungliga Tennishallen. Inte så konstigt kanske. Här finns gott om den typ av publik som uppskattar både en välkyld chablis och en vadderad väst.
Men väl inne i hallen känns lokalen mer som ett konferenscenter än en Stockholmskrog. Luften är dessutom mättad av en lätt unken doft av hummerfond.
Jag vandrar vidare, ut från hallen mot Phils Burger som lockar med ett ”tennismål”. Det blir en flottig hamburgare istället.
Men jag har en sista anhalt kvar: Kings Cup. En drink inspirerad av Gustaf V:s vana att dricka kornvatten och te efter en tennismatch. Nu i modern tappning med kornvatten, lemonad, akvavit och cold foam, i samarbete med Oatly. Den är bildskönt komponerad och uppenbart gjord för att hamna i någons Instagramflöde. Jag tar den obligatoriska bilden och funderar samtidigt över vad Stockholm Open egentligen vill vara.
Det märks att Stockholm Open försöker locka en ny, yngre publik. Merchen är hipstrig, drinkarna är Instagramvänliga, DJ:n höjer stämningen och sociala medier levererar. Så varför inte löpa hela linan ut? Låt Lidingöpapporna behålla sitt Sturehof och ge resten av hallen ett matutbud som känns lika samtida som turneringen i övrigt.
Bjud in några av stans mest intressanta kockar och bygg en food court med rätter som lockar på riktigt. Låt Marion Ringborg röra ihop en kul pasta medan Sara Ljungqvist, mer känd som Kött-Sara, serverar entrecôte, pommes och sås. Och gör något roligare av vinbaren, som i dag är inklämd mellan entrén och korvmojen. Skapa en mysig liten vinbar där naturvinerna får flöda.
Stockholm Open har uppenbarligen förstått att tennis är mer än tennis. Nu återstår bara att förstå att mat är mer än köttbullar.
Smakbetyg från läktaren
Bästa tuggan: Föreningskorven.
Största besvikelsen: Köttbullarna.
Mest oväntade smakupplevelsen: Salviafärskosten.
Mest Instagramvänliga: Kings Cup.
Bäst potential: Stockholm Opens framtida food court.


