20 november, 2026

Resan mot en ny hall

Redaktion

Efter 25 års drömmande, två årsmöten, spikad projektbudget och färdiga ritningar är Mälarhöjden Tennis redo att bygga sin nya hall.

Endast en “liten” detalj återstår: Arvsfondens beslut om 10 miljoner kronor.

Av: Christofer Fager

Trädkronorna sprakar i gult och rött, men det mest pålitliga hösttecknet på Mälarhöjdens IP är något helt annat: Utebanorna. I oktober är allt undanplockat. Ingen syns till. Bara ljudet från E4:an som dånar i bakgrunden.

Srdan ”Sigge” Mladenovic beskådar platsen. Han har sett den varje dag i större delen av sitt liv. Först som junior, sedan som tränare och till sist under många år som sportchef på Mälarhöjdens IK Tennis, som klubben i södra Stockholm formellt heter.

Men när han blundar ser han något annat än asfalt och grus. Han ser en ny tennishall, byggd i mattsvart stål med fasadbelysning. Ovanför ingången en stilren skylt med versaler: ”Mälarhöjdens Tennishall”. Så ser arkitektritningen ut.

– Egentligen skulle den redan varit på plats. När Baslinjen var här förra gången lovade jag invigning vid lucia 2025. Det innebär att vi har en liten försening, säger Sigge och skrattar.

Mötet han refererar till finns bevarat i form av en video på Baslinjen.com där Sigge karskt lovade att hallen snart skulle stå klar. I filmen får man bland annat se när han träffar en leverantör av Plexipave-banor som ska räkna på projektet.

Men historien går tillbaka längre än så. Redan 1997 ansökte och fick klubben bygglov för ny hall. Den skulle ligga på en grusplan bakom nuvarande byggnaden, mer åt bostadsområdena i Fruängen. Men projektet blev aldrig av. Klubben var då för liten för att orka med åtagandet.

Ritning för nya hallen som placeras på samma plats som dagens grusbanor och mitt emot den nuvarande byggnaden.

– För ungefär 10 år sedan startade diskussionen igen, då funderade vi på att bygga in utebanorna. Vi fick bygglov för ett tält men inget slutgiltigt tillstånd från fastighetsägaren. Vi gjorde saker i fel ordning då, berättar Sigge.

Det blev alltså inget den gången heller. Samtidigt har MIK Tennis blivit något av ett epicentrum för banbristen i södra Stockholm. Bara antalet vuxna som står i kö för att spela tennis uppgår till 400. Därtill 600 barn.

Orsaken är MIK:s karaktär som en klubb för alla, både bredd och spets. På morgonen tränar äldre juniorer och vuxna, på förmiddagen pensionärer och en del seniora tävlingsspelare. Lunch – sign-in för vuxna. Redan kl 14 drar tennisskolan och träningen för tävlingsjuniorerna igång. Den slutar först vid 18-19-tiden, då de vuxna kliver på igen med ett 12 divisioner stort mixat gruppspel (stege) samt damgruppspel. Serielag i alla åldrar behöver banor för matcher och givetvis måste man kunna boka en strötid då och då (vilket man sällan kan).

– Det finns helt enkelt inte tillräckligt många banor för att göra alla nöjda, säger Sigge.

Och så kunde det fortsatt. Men sommaren 2025 hände något oväntat som ändrade ekvationen. Och det hände inte på Mälarhöjdens IP, utan några kilometer bort vid Långsjön i Älvsjö. Där hade en liten utomhusklubb levt ett stillsamt liv på en alltmer gropig bana. Nu ville kommunen rusta upp platsen och aviserade höjt arrende.

Eldsjälarna i Herrängens tennisklubb vände sig till Mälarhöjden Tennis: ”Vi klarar inte det här, vill ni ta över ytan?”. Detta blev startskottet på en febril aktivitet på Sigges kontor i MIK-hallen. 

Tillsammans med Thomas Lindegård, ansvarig för administration och projekt, började en plan ta form. 

Skiss över de nya grusbanorna vid Herrängens idrottsplats invid Långsjön.

Med bara några dagar kvar till årsmötet i oktober 2025 lades ett nytt förslag från styrelsen fram:

• MIK tar över anläggningen vid Långsjön och bygger 2 nya grusbanor

• Befintliga 3 grusbanor på Mälarhöjdens IP ersätts av en ny hall

• Prislapp för hela kalaset: Oklar

De som bevistade årsmötet den gången minns en ganska stillsam stämma, trots de dramatiska förslagen. Det pratades om investeringar norr om 20 miljoner kronor, det vill säga nästan två hela årsomsättningar för klubben. Detta på tom kassa.

Det var dock som att åren av diskussioner och drömmar hade rustat medlemmarna mentalt. Styrelsen fick stämmans enhälliga stöd att fortsätta utforska saken.

Men det var inte mötets enda stora beslut. Klubben passade också på att byta ordförande. In klev Fredrik Gemzell, hängiven gruppspelare i division 3-4 och tennisfantast av stora mått. Fredrik, till vardags ansvarig för IT-inköp på Electrolux, anslöt till duon Lindegård/Mladenovic och bildade en trojka som ursinnigt förde frågan framåt.

Trojkan Srdan ”Sigge” Mladenovic, Fredrik Gemzell och Thomas Lindegård.

– Det har varit många timmar per vecka jag tänkt på hallen och projektet. Väldigt många, säger Fredrik som också är på plats denna höstdag.

– Men det är ju inte bara för att vi vill ha en ny hall i sig, förtydligar han, utan i grunden vill vi lösa ett problem för klubben. Allt är kopplat till banbristen Vi behöver växla upp som klubb, vi är många som känner det.

Denna torsdag har Fredrik startat morgonen med ett tennispass och därefter suttit hukad framför dokumenten inne på Sigges rum. Det är mycket som står på spel dessa veckor. Ansökan om stöd från Allmänna Arvsfonden är inlämnad och nu pågår kompletteringar.

– Det här är en jättemöjlighet. Vi har ett bra case, vi är nära, säger han på sitt stillsamma sätt med en varm glimt i ögat.

Klubben har tilldelats en handläggare på fonden som ställt fördjupande frågor. Förhoppningarna är stora eftersom Allmänna Arvsfonden prioriterat tennisen i flera aktuella ärenden. Spårvägen, Tullinge och Brottkärr är exempel på klubbar som mottagit miljonstöd senaste året.

En viktig parameter för fonden är dock att ny verksamhet – som inte funnits möjlighet till tidigare – startas. Det har också varit avsikten hela tiden, berättar Sigge:

– Vi har redan dragit igång en utökad pensionärssatsning med skumbollar – ”tennis på studs” – samt arbetat med att få hit ungdomar för att spela tennis på loven. Men allt sådant blir mycket enklare att skala upp om vi får fler banor.

Beskedet från fonden väntas tidigast på ett möte under december, kanske blir det senare. Av projektets totalbudget på 22 miljoner kronor är förhoppningen att fonden skapar ryggraden med ett anslag om 10 miljoner.

– Det är max vad de kan ge och det är dit vi siktar. Spårvägen fick lika mycket och vårt projekt och samhällsnytta är minst av samma kaliber, säger Sigge.

Resterande 12 miljoner kronor beräknas bli en mix av medlemslån, banklån, stöd från Riksidrottsförbundet, RF SISU, stiftelsedonationer och sponsring. Men fonden blir helt avgörande.

Det innebär också att hela hallprojektet kommer att avgöras av en grupp jurister och administratörer på Slottsbacken i centrala Stockholm.

– Just nu tittar alla på fonden. Banken, RF, alla väntar på att någon annan ska ta steget innan de själva agerar.

På tal om banken. Handelsbanken i Hägersten är sponsor till Mälarhöjden Tennis sedan några tillbaka. En sektor i näringslivet som är känd för att ösa in pengar i sporten. Allt från BPN Paribas och deras stora internationella tävlingar, till Nordea i Båstad och Good to Great som döpte sin hall till Norion Bank Arena. Varför erbjuder då inte Handelsbanken mer än ett blancolån till en ränta om kanske 6-7 procent?

Sigge och Fredrik tar banken i försvar.

– Man ska ha klart för sig att de sträcker ut en hand. Vi äger inte ens vår egen mark där hallen står, vi har som förening inget stort eget kapital. Ett företag med de förutsättningarna skulle ha svårt att få ett sådant stort lån, men Handelsbanken känner till vår långsiktighet och vet att vi har klarat av stora investeringar tidigare, som exempelvis ett värmeprojekt med solceller.

Sedan återstår frågan om totalbudgeten: hade den behövt bli 22 miljoner kronor? Det fanns andra alternativ på bordet – främst olika lösningar för tälthall – men till slut fastnade projekttrojkan för premiumvalet. En permanent stålkonstruktion, en riktig hall.

– Det som till slut fällde avgörandet var 1,5 meter. Så mycket skulle en tälthall överskrida de 36 meter vi har till förfogande. Och eftersom kommunens gränser var absoluta fick vi välja stålhallen, då den kan avsluta med en rak och hög väggkonstruktion, inte bågformad som tälthallen, vilket ger tillräcklig höjd för spelet på tre banor, berättar Sigge.

Fredrik fyller i:

– Fördelen med en stålhall är också att vi gör det ordentligt, en gång för alla. Ett tält ger bara temporärt bygglov. En hall permanent. Och frågan är vilken legacy vi vill lämna till framtida styrelser. Tälten kräver mycket mer underhåll med tiden.

Även om projektet på Mälarhöjdens IP står still i väntan på arvsfonden händer det saker nere vid Långsjön, där MIK tänker sig bygga nya utebanor.

– Plötsligt hörde kommunen av sig och sa: nu kör vi. De ska anlägga en fotbollsplan bredvid våra nya banor och ville ställa några praktiska frågor. Så vi behöver också sätta igång en del arbeten.

När staden vill bygga idrottsanläggningar finns resurser. Sigge och hans tenniskompisar sitter i kansliet – på sin arrenderade mark – och vänder på varje krona. Men bara några meter från dem har nya hallar för andra idrotter växt upp som svampar ur jorden: Nya omklädningsrum för hockeyn, en helt ny ishall och en helt ny gymnastikhall.

Totalt har Fastighetsnämnden i Stockholm en investeringsbudet på 2,2 miljarder kronor för 2026, en ökning med 420 miljoner kronor. En stor kostnadsdrivare är hallar åt olika idrotter. Jag hör av mig till kommunen för att förstå varför tennisen hela tiden måste bekosta sina egna anläggningar. 

Jenny Tirén Berg, kommunikationsansvarig på Idrottsförvaltningen, svarar:

– Det hänger främst samman med respektive idrotts organisatoriska och strukturella framväxt historiskt, där tennisen önskat samt haft möjlighet att äga och driva sina egna anläggningar. En orsak till det är att tennisanläggningarna ofta har en verksamhet som är till delar föreningsbaserad och till delar kommersiellt uppbyggd, det vill säga driftsmodellen bygger på att kunna sälja/upplåta tider, något som inte är möjligt på en kommunalt driven anläggning. Sedan finns det i Stockholm flera exempel på tennisföreningar som har erbjudits möjlighet att arrendera mark samt uppföra och driva anläggningar.   

Inom tennisen är frågan om banbrist i Stockholm ett stort samtalsämne. Är det en brist som ni i staden observerat och hur jobbar ni i så fall för att avhjälpa problemet?

– Idrottsförvaltningen har i dialog med Stockholms Tennisförbund noterat att förbundet uttrycker behov av fler banor och anläggningar, bland annat baserat på de köer som föreningarna anger. Staden genom idrottsförvaltningen stöttar tennisklubbar genom medlemsaktivitetsstöd samt i vissa fall hyresstöd för föreningens egna lokaler. Därtill stödjer staden tennisföreningar genom att upplåta eller anvisa mark för att tennisklubbarna som önskar bygga nya/utveckla befintliga anläggningar.

Jenny Tirén Berg nämner också att Idrottsförvaltningen träffat Tennisförbundet för att prata om en ny anläggningsstrategi.

Även Sigge har märkt att förståelsen från kommunen ökat och dialogen förbättrats. Från en njuggare inställning för några år sedan, med svårigheter att över huvud taget få beslut kring arrenden, har nu Mälarhöjden Tennis erbjudits 15-åriga avtal.

– Det är inte standard. Ofta handlar det om kortare perioder. Och det är vi tacksamma för, annars hade våra finansiärer över huvud taget inte gått in.

Hela planen, med 22 miljoner kronor i totalbudget, har sedan augusti presenterats två gånger för medlemmarna. Först på ett säljmöte för nya medlemslån och sedan på ordinarie årsmöte. Återigen var tillställningarna stillsamma, med få kritiska röster. Redan har medlemmar uttryckt ett intresse att låna ut pengar för cirka 3,5 miljoner kronor, vilket innebär att den budgetpotten snart är uppfylld.

På kaffestunden vid årsmötet hördes dock en del muttrande om varför man krånglar till det. Kan man inte bara be om ett engångsbidrag om 3 000 kronor från varje medlem, sedan är mycket löst, tyckte någon. Sigge nickar när han hör åsikten men säger sedan: 

– En person kanske vill betala 3 000 kronor, men vill alla det? Tennis är inte samma sak för mig, som för dig. Vissa är här i hallen varje dag, andra någon gång då och då. Vi måste behandla medlemmarna likvärdigt. Men jag lovar dig, det kommer finnas möjligheter att skänka pengar längre fram.

En annan kritisk fundering som luftats bland medlemmarna handlar om intäktssidan. Bara för att 1 000 personer står i kö rent formellt, innebär det inte att 1 000 personer kommer att teckna medlemskap och börja spela i den nya hallen dag 1. Sigge förstår frågan och tillstår att man redan nu börjat planera för användningen av hallen, trots att finansieringen inte är på plats.

– Om vi ska börja spela i den nya hallen nästa höst, måste vi redan nu fundera på verksamheten. Hur många nya tränare behöver vi, vilka grupper ska använda dessa banor och under vilka tider. Det kan låta märkligt, men vi har redan startat den delen av planeringen, säger Sigge.

Han är dock inte ett dugg orolig för tomma banor.

– Näsbypark som vi ofta jämförs med har gjort en liknande resa. Deras gamla hall brann ner, sedan byggde de en tillfällig hall och till slut en permanent hall. Nu har de totalt 10 banor med full verksamhet som blomstrar.

På västkusten finns ett annat exempel på att nya hallar i storstäder uppfyller efterfrågan. Ullevi TK står också med dubbla hallar, efter en nybyggnad, och fulla banor.

Fredrik instämmer.

– Jag kan inte se varför vi inte skulle lyckas. Alla vill det här. Vi har en budget. Vi har givare. Vi måste bara komma i mål.

Senaste artiklarna

Lämna en kommentar