”Inför Svenska Juniorcupen” är Baslinjens artikelserie där vi inför slutspelet i Svenska Juniorcupen 27–29 mars möter nyckelspelare från flicklagen. Den här gången går samtalet till Ullevi TK och Alexane Lebelle Häller – en spelare som sprider energi runt sig och som uppskattar allt som har med lagtennis att göra.
Av: Linus Eriksson
När vi hörs en onsdagskväll har Alexane Lebelle Häller precis i något som nästan kan beskrivas som en vilodag. Nästan.
Morgonen innehöll fortfarande ett tennispass – trots studiedag i skolan – men resten av dagen är avsatt för plugg och återhämtning.
– Onsdagar är lite lugnare. Vi hade morgonträning i dag, men annars är det vila och skola.
Att träningen ändå genomfördes var ingen slump. När lagspel närmar sig skiftar fokus en aning.
– Vi körde matchspel och riktiga set i stället för supertiebreaks som det annars lätt blir på träningar. Det blir mer matchlikt och man får lite mer känsla för hur det faktiskt är när det gäller.
Just lagmatcher är något Alexane verkligen uppskattar – trots att hon valt en av idrottsvärldens mest individuella sporter.
– Jag tycker det är helt fantastiskt att spela i lag, vilket är lite ironiskt när man valt tennis, säger hon och skrattar.
Hon funderar en sekund innan hon fortsätter.
– Men det är något man verkligen saknar annars. I tennisen är man ofta ganska ensam. I lag är man där tillsammans hela tiden – på bänken, utanför banan, överallt.
En av de starkaste lagupplevelserna hon haft kom i Sofias Cup.
– Det var en av de roligaste upplevelserna jag haft i sporten faktiskt. Stämningen, lagkompisarna, allt runt omkring. Man pushar varandra hela tiden.
Det märks att lagmiljön ger henne energi.
På bänken är hennes roll ganska självklar.
– Jag är en väldigt peppande person. Jag kommer inte sitta tyst direkt, haha. Jag försöker bidra med energi hela tiden, oavsett om jag spelar eller inte.
Samtidigt betonar hon något som hon tycker är själva kärnan i lagtennis.
– Det ska vara seriöst, absolut. Men vi är där för varandra. Vinner vi så gör vi det tillsammans och förlorar vi så gör vi det också tillsammans.
Just den känslan är något hon tycker präglar Ullevi TK:s lag. Många av spelarna har vuxit upp tillsammans i klubben och relationerna sträcker sig långt tillbaka.
– Vi känner varandra väldigt bra. Många av oss har tränat tillsammans sedan vi var pyttesmå.
Alexane själv har spelat på Ullevi i hela sitt liv.
–Damien Croisat har varit min tränare sedan jag var sju år och nu är jag 18. Lasse Jönsson har också varit här många år nu, även om han kom in lite senare.
Relationen till tränarna är nära och skämtet ligger alltid i luften.
– Både jag och Damien är från Frankrike så vi blir inte trötta på varandra, haha.
Hon beskriver honom som en tränare som vågar vara rak.
– Han är väldigt ärlig och det gillar jag. Det gör att man kan pusha sig själv.
Inför och under seriespel och lagtävlingar händer det också en hel del utanför banan. Middagar, häng och små aktiviteter – sådant som stärker gruppen ytterligare. Men i grunden tror Alexane att gemenskapen kommer från något ännu enklare.
– Vi har bara känt varandra så länge. Det är en skön stämning där man kan vara sig själv.
Den avslappnade miljön har också hjälpt Ullevis unga damlag att prestera bra i Elitseriesammanhang.
– Vi har varit lite underdogs de senaste åren där, men vi kämpar verkligen för varandra för att klara av målet att stanna kvar i högsta serien.
När det gäller slutspelet i Svenska Juniorcupen i Växjö är målsättningen som alltid att alla ska göra sitt bästa.
–Det är alltid målet.
Hon tror att inställningen kan bli avgörande.
– Kan vi bara slappna av och spela vårt spel så tror jag det kan gå hur bra som helst.
Samtidigt är hon väl medveten om att motståndet är starkt.
– KLTK ligger nog bra till. Men i lagtennis kan mycket hända.
För Alexane personligen har det senaste året varit både intensivt och lärorikt. Utesäsongen förra året var en höjdpunkt för henne.
– Jag spelade väldigt bra då. Jag kom tvåa i SM i både singel och dubbel och gjorde en bra tävling i Falkenberg där jag slog några toppseedade spelare trots att jag var lite underdog.
Hon tävlade även i Frankrike och nådde final i en turnering där.
– Jag spelade riktigt bra där också, men tyvärr skadade jag mig i finalen.
Efter det blev resultaten lite mer ojämna. Men utvecklingen, menar hon, har ändå fortsatt.
– Jag tycker inte att jag blivit sämre. Det har mer handlat om att försöka hitta tillbaka.
Det mentala spelet har stundtals satt stopp för henne. Hon la mycket fokus på vad andra tyckte och tänkte. Men en mental förändring i mindsetet har visat sig göra stor, kanske till och med en av görande skillnad, för henne.
– Jag vaknade upp en dag och tänkte: ”vad gör det liksom? Jag spelar ju för att jag älskar det här. Vad spelar det för roll om jag vinner eller förlorar eller vad andra tycker. Jag ska njuta av det här!
När hon började släppa pressen förändrades också resultaten.
– När jag började ha kul igen och tänka att jag gör det här för min egen skull så gjorde det stor skillnad.
Något som verkade ha fungerat bra även i den senaste turneringen, Göteborgsregionens RM, som även kallas ”Bäst i stan”. Alexane vann damsingelklassen efter att ha finalbesegrat klubbkompisen Anna Krljic med 3-6,6-2,10-8.
Till vardags går hon på Aspero Idrottsgymnasium i Göteborg där morgonträningar är en del av schemat.
– Vi börjar 07.30. Är man sen blir det hopprep, haha.
Hon skrattar igen.
– Så det gäller att vara där i tid.
Nästa steg i karriären hoppas hon ska bli collegetennis i USA.
– Jag har börjat prata lite med skolor. Det känns som en väldigt bra väg där man kan kombinera tennis och studier.
Hon har ett enda önskemål vad gäller studieord…
– Jag orkar inte med kylan längre. Det enda kravet jag har är att det ska vara varmt.
På banan beskriver hon sig själv som en offensiv spelare – men inte en ensidig sådan.
– Jag gillar att vara aggressiv, men också att variera mycket. Slice, höga toppar, tempoändringar. Det brukar man inte gilla när tjejer spelar så.
Särskilt på grus kommer den spelstilen till sin rätt.
– Om det blåser eller regnar ser jag det nästan som en fördel.
När hon var liten hade hon en idol. Kanske inte en grusspecialist, men variera spelet kunde han…
– Roger Federer. Jag stod framför tv:n och försökte göra hans teknik i slowmotion.
Senare blev även Serena Williams en inspiration – och på hemmaplan har Ullevifostrade Caijsa Hennemann varit någon att se upp till.
Nu väntar ännu en lagutmaning när slutspelet i Svenska Juniorcupen närmar sig i Växjö.
Och om Alexane själv får välja vad hon tar med sig därifrån handlar det kanske inte bara om resultat.
– Att få spela i lag, känna stämningen och göra det tillsammans… det är något speciellt.
Fotnot: Deltagande lag i slutspelet på flicksidan är Djursholms TK, Fair Play TK, Helsingborgs TK, KLTK, Näsbyparks TK, Påvelunds TBK, Ullevi TK och Växjö TS (arrangör)
