“Vem skyddar tränaren?” Jonas Tydén om baksidan av Trygg Tennis

Trygg Tennis är en självklar grundpelare i svensk barn- och ungdomsidrott. Men vad händer när systemen som ska skydda barn upplevs skapa rädsla och osäkerhet bland tränare? Jonas Tydén berättar om en växande frustration – och efterlyser en öppnare diskussion om ansvar, arbetsmiljö och förväntningar. Samtidigt betonar Svenska Tennisförbundets Mikaela Lecomte Seger vikten av stöd till tränarna och att trygg idrott aldrig får bli ensidigt.

Av: Linus Eriksson

Trygg Tennis är och ska vara en grundpelare i svensk tennisverksamhet. En trygg, respektfull och inkluderande miljö för barn och ungdomar är själva förutsättningen för att kunna bygga något långsiktigt. Utan den – har man ingenting. Men det finns också en baksida som många tränare i Sverige idag brottas med, men som sällan lyfts.

– Jag upplever i samhället i stort att vi har mycket fokus på rättigheter, men inte lika mycket på skyldigheter. Det har smugit sig in i vår idrott också. Föräldrar ställer allt större krav på klubbar, tränare och verksamhetsledare. Och i takt med det ökar också risken att verktyg som visselblåsartjänster används som ett sätt att sätta press, snarare än att skydda barn, säger Jonas Tydén.

Mikaela Lecomte Seger, klubb- och medlemsstrateg på Svenska Tennisförbundet och ansvarig för Trygg Tennis, menar att just den balansen mellan rättigheter och skyldigheter är central i arbetet med trygg idrott:

– Trygg Tennis handlar lika mycket om rättigheter som skyldigheter. Det fundamentala är att alla i en tennisklubb ska känna sig trygga och få utvecklas utifrån sina förutsättningar. Men när man börjar prata om barn och ungdomars rättigheter så kommer det tyvärr vara människor som missbrukar eller misstolkar vad dessa innebär. Det gäller både i samhället och inom idrotten.

Hon betonar samtidigt att hon uppfattar att Jonas inte ifrågasätter Trygg Tennis i sig:

– Min uppfattning är att Jonas håller med om allt Trygg Tennis står för – och det är precis det vi behöver prata mer om. Vi har länge bedrivit en idrott som ibland varit otrygg, både för spelare och tränare.

Jonas understryker att det är självklart att en klubb måste agera kraftfullt om en tränare beter sig kränkande eller olämpligt. Men han ser samtidigt hur de system som ska skydda barn också kan skapa en arbetsmiljö där tränare blir oskyldigt ifrågasatta – ibland baserat på vaga eller anonyma anmälningar som är svåra att bemöta.

– Det finns spelare och föräldrar som är missnöjda med sin träningsgrupp. I vissa fall handlar det om att man vill spela mot bättre spelare och tycker att man är “för bra” för gruppen man hamnat i. Men om vi har över 500 barn i vår verksamhet är det omöjligt att alla ska få exakt den grupp de själva vill ha. Det blir en ekvation som inte går ihop, och ibland landar frustrationen i en anmälan.

Mikaela känner igen bilden och säger att det alltid kommer att finnas medlemmar som är missnöjda eller ifrågasätter beslut.

– Ibland är missnöjet befogat, ibland är det precis som Jonas beskriver – föräldrar som är besvikna över att deras barn inte fick den träningsgrupp de önskade. Man kommer aldrig kunna undvika missnöje helt, men man kan arbeta förebyggande. Det är viktigt att tränare känner att det finns ett skyddsnät och att de inte ska behöva hantera dessa frågor ensamma.

I nästan alla klubbar, säger Jonas, är en stor majoritet av medlemmarna fantastiska att jobba med. Men det finns alltid ett fåtal som kräver oproportionerligt mycket energi.

– Har du 1 000 medlemmar i en klubb så är 995 underbara. Men de fem som är kvar kan ta 90 procent av syret. De är energitjuvar – och de kan dränera en hel verksamhet. Det är inte hållbart i längden. Tränare är anställda för att utveckla spelare, inte för att sitta i förhörsliknande samtal med styrelser eller utreda anmälningar.

Mikaela påpekar att ansvaret måste ligga hos styrelse och ledning – inte hos enskilda tränare.

– Det bör finnas minst två personer som ansvarar för Trygg Tennis-frågor i varje klubb. Dessa ska vara fullt insatta, ha handlingsplaner och vara medvetna om möjliga jävsituationer. Oerfarna tränare ska inte behöva bära det ansvaret.

Bevisbördan hamnar dock ofta hamnar helt på tränarna och klubben, menar Jonas. En anmälan ska utredas, möten ska hållas, RF-SISU kopplas in – och det kräver tid, energi och kompetens. Kompetens som inte alltid finns i en ideellt driven styrelse.

– I många fall sitter föräldrar till spelare i tävlingsgruppen i styrelsen, ibland till och med till barn som själva uppträder olämpligt. Och de styrelserna står ofta långt från den dagliga verksamheten. De är inte med på banan med kidsen. Det kan skapa jäviga situationer och en rädsla att fatta obekväma beslut – till exempel att säga upp en tränare eller ta tag i ett problem.

Mikaela instämmer i att det är viktigt att klubbarna har stöd – både internt och externt:

– Vi på Svenska Tennisförbundet, regionerna och RF-SISU finns som ett stöd, och vi gör vad vi kan – men det kan såklart alltid bli bättre. Jag välkomnar verkligen en öppen diskussion om hur vi tillsammans skapar trygga miljöer för alla, inklusive tränarna

Vid flera tillfällen har Jonas själv själv blivit utsatt för hotfulla situationer i sitt yrkesliv – och han vet att han inte är ensam. Många kollegor hör av sig men vågar inte prata öppet, av rädsla för repressalier.

– Jag hoppas inte att det handlar om att de är rädda att bli av med jobbet, men det finns en tystnadskultur. Det är klart att visselblåsartjänster är bra, men det är också uppenbart att det finns en rädsla hos tränare idag. De upplever sig misstänkliggjorda och får lägga energi på att försvara sin yrkesheder snarare än att utveckla spelare.

Hur ofta anmälningar faktiskt kommer in varierar, men Mikaela säger att det är långt ifrån så många som man kan tro.

– Vi får 4–6 anmälningar per år via RF:s visselblåsartjänst eller vår Trygg Tennis-mail. Utöver det kommer samtal och mejl där personer vill ha rådgivning. De flesta fall hanteras på klubbnivå och leder ofta till bättre kommunikation och utveckling.

Jonas nämner exempel där tränare blivit uthängda i media för att ett barn inte fått plats i en tävlingsgrupp.

– Det har gått för långt. Tränaren gör ett schema utifrån verksamhetens bästa och det blir inte alltid helt perfekt, men jag kan lova att det blir mer perfekt än om en förälder gjort det. Det handlar om helhetsansvar, men är inte alltid lätt att kommunicera det. Tittar vi på Stockholmstennisen vet vi att många föräldrar kommer från välbärgade områden med en vana att få sin vilja igenom. Att vara tennistränare står inte alltid jättehögt i kurs – hur svårt är det att lära ut tennis, liksom?

För Jonas är det viktigt att också tränare och klubbar får stöd. Han efterlyser en kultur där respekt, hyfs och ordning gäller åt båda håll – och lyfter Spårvägens badmintonklubb som ett föredöme.

– De har justerat sina grundpelare och infört riktlinjer som “hyfs och fason”. Det handlar om enkla saker: när tränaren pratar lyssnar man, när tränaren instruerar är man med. Grundläggande respekt.

Men när en tränare idag lyfter bort en spelare som förstör för andra, blir det ofta föräldrarnas ilska som får mest genomslag. Särskilt om de har inflytande i styrelsen.

– Tränaren förväntas stå upp för trygg tennis. Men vem står upp för tränaren?

Att barnkonventionen är lag i Sverige är självklart viktigt, men Jonas menar att det ibland tolkas som att barn alltid ska få som de vill. Det skapar en obalans där tränarens roll urholkas.

– Jag ser tränare som brinner för tennis, men som till slut går in i väggen. Det kan räcka med ett eller två tuffa fall för att man inte ska orka mer. Det är inte ovanligt att tränare lämnar yrket på grund av just det här.

Mikaela poängterar dock att det inte är Trygg Tennis i sig som får tränare att tappa lusten – utan miljön i klubben:

– Det är klubbmiljön som avgör. Trygg Tennis ska skapa bättre miljöer för både spelare och tränare. Men det kräver utbildning – av tränare, föräldrar, styrelser och spelare. Och det kanske är just de bitarna som saknas i många klubbar.

Slutligen efterfrågar Jonas en bredare diskussion om ansvar och förväntningar inom svensk tennis.

– Trygg tennis är och ska vara nummer ett. Jag har alltid strävat efter att skapa en fantastisk miljö där barn vill hänga i hallen – ibland till och med mer än de vill spela tennis. Men vi måste våga prata om baksidan också. För det här tar otroligt mycket glöd, energi och passion från våra ledare.

HÖR NÄR JONAS TYDÉN GÄSTADE PODCASTEN: