”Det är nu du är kung, du som ännu är ung. Passa på och sjung, innan kronan blir för tung.”
Vi rullar in i Franska Öppnas andra vecka. Casper Ruud åkte ut med dunder och brak tidigt i tävlingen och om det visar på något så är det hur tennisen ständigt går upp och ner på alla nivåer. ”Same shit different level”, är nog det uttryck jag gillar mest av alla. Så jävla sant, när det gäller tennis. Så ofta det du upplever som junior eller elitspelare futurenivå är identiskt med vad som händer i världstoppen. Same shit, different level.
Baslinjens temavecka ”Roland Garros” gick i mål i helgen. Så mycket härligt material och tack för alla feedback! Vi hann med att blicka tillbaka på Mikael Pernfors och Jonas B Svenssons fantastiska prestationer, vi fick höra Ali Ghelem berätta hur Söderling fysiskt byggdes för att slå Nadal, Alex Theodoridis vandrade längs med minnenas allé(z), Christian Lindell berättade om när han tog set på Nadal och hoppades lottas mot Federer och vi fick i början av veckan ta del av panelens tips inför årets upplaga. Och inte vilken panel som helst, det var en ruskigt kompetent sådan med Mårdh, Jonsson, Bergevi, Högstedt och Ronnhagen. Kul! Allt material finns såklart att ta del av på hemsidan, klicka här: https://baslinjen.com/nyhetsarkiv/
Nu blickar vi framåt. Veckan två i en Slam innebär att juniorerna är i farten. När det här skrivs har Nellie Taraba Wallberg vunnit sin första runda medan Lea Nilsson, Linea Bajraliu och William Rejchtman Vinciguerra är utslagna. Ludvig Hede har inte gått in in tävlingen än. . Såklart roligt att fem juniorer är med i år, när vi på seniorsidan bara kunde ståta med en dubbelspelare i André Göransson.
Det viktigaste är kanske egentligen inte heller hur det går/gått för Hede, Rejchtman Vinciguerra, Bajraliu, Taraba Wallberg och Nilsson, utan att de är med är ju det viktigaste. Att de håller en tillräckligt hög nivå för att kunna ta nästa steg. För det steget vet vi inte är ett självklart sådant. Jag själv är oerhört spänd och nyfiken på hur övergången till seniortennisen kommer gå för alla fem. Att prestera bra i en future på hemmaplan någon gång per år är en sak – att göra det 30 veckor per år utomlands givetvis en helt annan.
Alla fem har, så vitt jag vet, haft en rätt schysst set up på senare tid som juniorer. Hede och Taraba Wallberg har haft med sig coach från GTG på de flesta av sina tävlingar, Nilsson har ofta rest med en av sina coacher ur sitt team från SALK, Bajraliu haft bra stöd på resor från RIG Båstad och Rejchtman Vinciguerra har åkt mycket med sin pappa. Hur kommer det se ut när de går över till seniortennisen? Kommer de få samma stöttning med coacher 20-25 veckor per år då också från sina baser? För några år sen gjorde jag en artikelserie som hette ”Vad hände sen?” när jag intervjuade flera svenska spelare som varit väldigt lovande som juniorer eller unga seniorer och som också blev bra, men inte nådde riktigt hela vägen fram. Det kan ha varit några av de mest intressanta intervjuerna jag fått chansen att göra. Alla hade sina unika berättelser och reflektioner, men när jag var klar med de 15 artiklarna (eller vad det till slut landade i för antal) så var det ändå en sak som var tydlig – hur ensamma spelarna känt sig när de gått från att vara juniorer till seniorer. Om ni söker på ”vad hände” i sökfunktionen på startsidan och sedan går bak till de allra sista flikarna så hittar ni flera av de här artiklarna.
Jag tror personligen det är så lätt hänt att spelarna hamnar i en situation där de får resa mycket på egen hand då den svenska kulturen bygger mycket på ”att man måste lära sig ta ansvar själva” eller att det byggs upp samarbeten som slutar med att spelaren under sina 30 veckor har fem olika coacher som alternerar ihop med att hälften av veckorna får bli resandes på egen hand.
Det är inte en slump att många av de svenska spelarna som lyckats bli långvariga på touren eller slagit igenom har en personlig, privat relation till den personen som rest med dem, då heltidsanställda tränare extremt sällan får möjligheten till det antalet veckor som behövs för att verkligen stötta upp spelaren. Extremt få vill ens vara ute så många veckor (cred till ex Tideman som grindar på future än idag – satan vad starkt och häftigt det är!)
Och ja, först och främst handlar det så klart för spelaren om att få ihop sina 25-30 veckor i tävlingsprogrammet. Det har vi pratat om innan här hur extremt få svenska spelare det är som gör dem år ut och år in, utan att kroppen faller sönder.
Med det sagt så finns det säkert jättetydliga planer och strategier i respektive spelares miljö på hur övergången till seniortennisen ska gå till. Låt oss bara hoppas det inte enbart fokuseras på träningsupplägg – det är tävlingsupplägget som är det viktigaste av allt!
Passa på och sjung, innan kronan blir för tung.
Veckans order of play
Måndag:
Linus veckobrev.
Tisdag:
Pressmeddelande från Aim-X.
Onsdag:
Tennismatchen, med Christian Samuelsson! I den första delen av den nystartade serien ”Tennismatchen” önskade Oliver Johansson att få höra Christian Samuelsson berätta mer om den dramatiska Elitseriefinalen mot Fair Play när matchbollar räddades, fötter stukades och dramatiken var osannolik! På onsdag får vi höra Samuelsson berätta allt och lite mer om just det här.
Torsdag:
Ineke Bjørnstad Malteruid och Julie Lorentzon från Norge var på TE i Slovenien nyss. De berättar mer om den tävlingsresan på torsdag, exklusivt publicerat på Baslinjens Instagram! Följ oss där, ”baslinjencom”.
Fredag:
Podcast och det är finbesök på fredag när Torbjörn Dencker, webbredaktör på Svenska Tennisförbundet, gästar oss. Dencker berättar då allt om förbundets sociala medier, tankarna bakom vad som postas och hur man balanserar innehållet som kommuniceras ut.
Lördag:
Håkan Dahlbo är på lördag tillbaka som krönikör och vad han har i bakfickan och vill dela med sig av, det får vi veta först på lördag.
Söndag:
Vilodag!
