Två personer som går andra året på gymnasiet. Två nyblivna svenska mästare som sistaårsjuniorer. Är det givet att man som svensk mästare 2025 har siktet inställt på proffskarriär? Hur tänker de här två inför sina fortsatta tennissatsningar? Helt, helt olika visar det sig.
Av: Linus Eriksson
Junior SM – något av det största och finaste man kan vinna inom idrott, oavsett vilken sport du håller på med. Eller? SM för tolvåringar heter inte längre SM utan Åkes Äkta Hönökaka Cup och 21-årsklassen har inte haft de bästa spelarna i lottningen sedan jag själv var bollkalle som junior. Men hur är det med 18-åringarna? Om man blir svensk mästare som sistaårsjunior, är man bäst i landet då och har siktet 100% inställt på en proffskarriär? Vi ringde upp de nybakta svenska mästarna Fredrika Runström och Kelvin Walltin för att höra hur deras framtid förhoppningsvis kommer se ut.
Jag når Kelvin Walltin på telefon torsdagen den 1 maj, av alla dagarna. Precis som arbetande vuxna är 1 maj en röd dag även för Kelvin. Vila står på schemat. Klämdagen fredag ser också ut att bli en dag för återhämtning.
Kelvin spelar för Varbergs Tennisklubb, går på Riksidrottsgymnasiet i Båstad men är från Vänersborg från början. Det var också där han slog sina första svingar under coach Tobias Nilssons ledning. Helger och ledig tid spenderas för det mesta just i Vänersborg i föräldrahemmet. Att han representerar Varberg är för att han ville ha en klubb att spela seriespel för som gärna fick ligga hyfsat nära Båstad.
Att han skulle bli svensk mästare i april var inget han hade räknat med. Att chansen fanns visste han, men inget som var ”planerat”, för att använda hans egna ord.
– När jag gick in i tävlingen hade jag bara tanken att göra mitt bästa och inte ge upp även om jag låg under. Jag visste att jag var i bra form och spelade också bra i alla matcherna. Missade inte mycket och kunde även avgöra en del bollar själv.
Kelvin tappade inte ett set på hela tävlingen. Den tuffaste matchen, både siffermässigt och enligt honom själv, var i semifinalen mot RIG-kollegan Fabian Engkvist. De hade mötts i ITF-finalen i Övik tidigare i år – då vann Fabian med 7-5 i skilje, precis som han också gjort gången innan det i Lidköpings Vintertour.
– Jag vet att hans backhand är sjukt bra, så planen var att gå med det mesta mot hans forehandsida.
Det fungerade den här gången. 7-6,6-3 skrev siffrorna till och finalen mot Love Nyqvist slutade 7-5,6-2.
Kelvin har aldrig blivit uttagen till någon aktivitet förbundet anordnat. Han säger att han hade önskat det någon gång och att det hade varit roligt. Att vinna SM rankar han som en av de topp tre största framgångarna för honom hittills.
– Kanske högre än så. Det är någon ITF jag spelat bra i också, men annars är det här nog det största hittills.
Hur känns det att vara bäst i Sverige bland 18-åringarna?
– Ytterst tveksamt om jag är det. Det finns några som inte var med, men det behöver vi inte gå in på, haha.
Vinnaren på flicksidan i 18-årsklassen, Fredrika Runström, pratar jag med två dagar senare när hon har sin vilodag planerad. Det är lördag 3 maj vid lunch när vi når varandra på telefon. Dagen efter har hon fysträning planerad.
SM inomhus var hennes sista tävling inomhus och efter helgen börjar utomhusträningen och uppladdning för årets grussäsong.
– Vi har redan börjat tänka grustennis på träningarna inomhus genom att höja upp nätet, berättar hon.
Fredrika har ett tufft år bakom sig med en överbelastad rygg och mycket frånvaro från tennisbanan. Under Elitserien 2023 och två intensiva veckor med mycket matcher började hon få känningar i ryggen i serven. Hon var glad och såg det som en ära att få spela nästan varje lagmatch och fortsatte spela trots känningarna. Efter serien fick hon dessvärre betala priset för det och blev rejält skadad.
– Det var en överbelastning i ryggen. Jag trodde att det kunde vara en stressfraktur, men det var det inte. Det är faktiskt fortfarande lite oklart vad exakt problemet var, men jag har kämpat för att kunna börja spela igen. Ibland har jag varit lite för på och fått ta ett kliv tillbaka igen när känningarna återkommit.
Under skadeåret har hon lärt sig hur viktigt det är med återhämtning och att fokusera mer på kvalitet än kvantitet.
– Nästan så man ska träna så lite som möjligt men att all träning sker på rätt sätt och med kvalitet.
Att SM blev en sådan framgång säger hon beror på suget efter att spela och tävla igen.
– Jag var så laddad! I och med att jag varit borta så länge så hade jag inga förväntningar. Det var andra tävlingen jag spelade, så det handlade mest om att ha kul. Att det slutade så bra var ett plus i kanten.
Även Fredrika säger att guldet hamnar topp 3 på hennes lista över största framgångar. Att vinna SM har alltid varit ett mål, men allra högst värderar hon ett annat SM-guld, Elitseriesegern 2023 med sin klubb Fair Play TK.
– Det var så sjukt kul att åka runt med klubben och tränarna. Vi hade så roligt både på och utanför banan.
Hur känns det att vara bäst i Sverige bland 18-åringarna nu?
– Jag är inte bäst, men jag känner att jag hänger med. Det var många bra spelare som inte deltog.
Även Fredrika vann singelklassen i överlägsen stil utan att tappa set. Hennes tuffaste match var kvartsfinalen mot Josefine Härdelin som slutade 6-1,7-6.
– De jag mötte är superbra spelare så det gällde att fokusera på varje boll och tänka en boll i taget.
Nycklarna till veckan som helhet? Återhämtningen.
– Även om det blev en hel del sena matcher så fick jag ändå tillräckligt med sömn, vilket jag tror blev en viktig faktor i slutändan.
Kevin Walltin skruvar lite på sig och funderar när jag frågar vad hans tankar är inför framtiden. Ett mål han har är att plocka fler ITF-poäng och förbättra den rankingen under sitt sista år som junior. Därefter är han osäker. ”Jag vet inte om jag är så sugen på college”, säger han. ”Egentligen borde jag testa, men jag gillar att vara hemma. Det är skönt att vara hemma och jag vet inte om jag vill bo i USA själv. Min engelska är så dålig också, haha.”
Han har såklart pratat lite med sina föräldrar om valet han står inför när han gått ut gymnasiet om lite drygt ett år, men inte särskilt mycket med sina tennistränare.
Har han nivån kommer han testa lite internationella seniortävlingar, men för att göra det känner han att han behöver bli jämnare i sina prestationer. Som under SM – då höll han en bra och jämn kurva hela veckan.
– Att någon gång i livet vinna en ATP-poäng vore jättekul. Ett mindre mål jag har är att först och främst spela en M15-huvudtävling.
Fredrika är tvärtemot Kelvin helt säker på vad hennes kommande år kommer innebära.
– Jag ska till college, det är min högsta prioritet. Jag är mitt uppe i rekryteringsprocessen och har samtal lite hela tiden med skolor. Det är superkul!
Precis som Kelvin går hon andra året på gymnasiet och har ett år kvar. Att hon blivit sugen på college har mycket med Elitserien att göra. Att spela i lag, få ha tränare på banan, spela tillsammans och heja på sina lagkamrater har hon känt varit en känslomässigt rolig upplevelse och gjort henne säker på att college är rätt väg att gå. Att hon har Jonas Wallgård, före detta collegetränare själv och boendes i USA i 35 års tid, har säkert bidragit lite också.
– Jag kan inte tänka mig en bättre huvudtränare än Wallgård. Han såg efter mig under året jag var skadad och hjälpte mig hålla uppe motivationen med goda råd både på och utanför banan.
Just relationen med tränaren är det hon lägger störst vikt vid när hon ska välja vilken amerikansk skola hon vill flytta till.
– Jag ber alla coacherna jag pratar med att beskriva sig själva som tränare och beskriva laget. Då märker jag ifall de bara pratar gott och positivt om allt eller om de också är ärliga med vissa problem. För alla lag och skolor och har såklart vissa sämre sidor också, så är de inte öppna med det kanske coachen inte är så ärlig trots allt.
Geografiskt var hon hamnar spelar inte så stor roll, det viktigaste är lagkänslan och tränaren.
– Jag vet inte om jag kan spela i 30 grader och strålande sol utan trivs rätt bra med årstiderna.
I sommar kommer Fredrika föröka spela någon ITF, men främst sommar- och vintertourer i syfte att höja sin UTR den vägen, eftersom det är den ratingen skolorna tittar på.
– Jag skulle ha spelat W15-tävlingen i Kalmar, men hade nationella prov den veckan så det gick inte på grund av det.
Det flesta beslut hon har just nu har med college att göra. Även när jag frågar vad hon jobbar med specifikt på banan just nu.
– Att följa upp mer på nät och utveckla nätspelet. Det känns som det gynnar en både i singel och dubbel och gör mig till en mer komplett tennisspelare. På college är dubbelmatcherna väldigt viktiga, så jag tänker att det är bra att utveckla det spelet.
När du åker över till USA sen, hur viktig kommer tennisen vara för dig då? Kommer målet vara att därefter bli proffs eller vad tänker du?
– Först får jag ta college och sen får jag se hur jag ligger till. Såklart om chanserna finns för mig så vore det jättekul att testa som proffs. Men vi får se när det blir dags.
Två svenska mästare. Två potentiellt olika riktningar. Det är lätt att tro att en titel definierar framtiden – men i tennis, liksom i livet, är vägen sällan spikrak. Det som ser ut som slutmålet för någon, kan vara en mellanlandning för någon annan eller kanske en helt ny dörr som plötsligt öppnas. Och kanske är det just det som gör juniortennis så fängslande: att allt fortfarande är möjligt, att ingen vet och att vägen mot drömmen inte alltid behöver gå rakt fram för att vara rätt.
