Nicole Saidizand går in i Båstadtennis Corem Open som en av de stora titelkandidaterna. Och hon gör det med bror Bijan vid sin sida, precis som det alltid har varit.
Familjen Saidizand har växt upp med en tillgänglighet till sporten som är få förunnat. Nicole, född 2010, började spela eftersom hela familjen spelade tennis. Alla hennes äldre bröder spelade tennis och självklart skulle Nicole göra detsamma. Hon tjatade på mamma Jessica i två månader om att få börja spela före hon fick gehör. Då var Nicole tre år.
Familjen bodde i Långtora, en härlig gård med fem tennisbanor på trädgården som pappa Amir låtit bygga upp. Dit åkte, och åker, många tennisklubbar för träningsläger och eller när tävlingar anordnas. På så sätt hade Nicole alltid haft tennis i sin närhet. Fram till 7-8 års ålder spelade hon enbart med pappa Amir.
– Jag började i Upsala Tennisklubb ganska sent, när jag 10 år ungefär, berättar Nicole. Fram till dess spelade jag bara med mina bröder och med pappa.
– Du och jag spelade också en hel del, men det kommer du nog inte ihåg, flikar Bijan in.
– Ja, men jag sa ju med mina bröder och du är också min brorsa, eller?
Jag har tagit mig till RQT Stora Wäsby för att träffa Nicole och Bijan tillsammans. Några år har gått sedan Nicole började sin tennisresa i Långtora. Hon har växt och är nu en av toppspelarna i sin åldersgrupp i Sverige. Junior SM på GLTK i påskas vann hon utan att tappa set och just nu pågår uppladdningen för Båstadtennis Corem Open med start 13:e juni.
Bijan är född 1992 och började spela tennis när han var åtta år då han fick en privatlektion på Upsala Tennisklubb i present. Vid den tiden var han inte särskilt intresserad av idrott. Han gillade att spela tv-spel, men privatlektionen blev ett ”sliding doors”-moment i Bijans liv.
– Det var det roligaste jag någonsin gjort! Det vände upp och ner på hela min ungdom. Tack vare den timmen blev jag idrottsintresserad, till min pappas glädje som hade Agassi som sin stora idol.
Pappa Amir har betytt mycket för alla sina barns tennisspelande. Förutom Bijan och Nicole spelar även Jeiden och Dario mycket tennis. Jeiden, förresten döpt efter Andre Agassis egna son, ”Jaden”.
– Det var tack vare pappa vi började spela, säger Nicole. Så det får man vara glad för.
– Ja, han har verkligen gjort allt för att vi ska få bra förutsättningar för vår tennis, instämmer Bijan. Sen har han inte alltid vetat vad som är rätt, men han har alltid gjort det han trott varit det bästa för oss.
Att ha äldre bröder som spelade tennis var en utmaning för Nicole. Men en positiv sådan. Hon tyckte det var kul att spela med dem och försökte komma upp i deras nivå. I och med att Nicole var yngre så var det aldrig någon konkurrens dem emellan, förutom när det gällde att få pappas uppmärksamhet.
– Ja, vi tävlade sinsemellan om att vara den pappa tog upp som det goda exemplet från dagen.
Bijan säger att han tror det varit positivt för Nicole att kunna få träning i ett högre tempo tidigt samt att kunna se på bra exempel och lära sig av sina bröder.
– Från Jeiden kunde hon till exempel se hur ett slag skulle se ut tekniskt eller hur andra jobbar med sitt fotarbete. De bra rutinerna kunde du suga åt dig ganska snabbt. De dåliga rutinerna däremot hoppas jag inte du tog åt dig av på samma sätt…
– Ja, för sådana fanns det absolut också, säger Nicole och ler.
Hur mycket har det betytt att ha fem tennisbanor på sin trädgård?
– Det är inget jag tänkte på, eftersom det är så jag alltid haft det, säger Nicole. För mig var det normalt att gå och träna på banorna utanför fönstret.
– Banorna fanns inte när jag växte upp, säger Bijan, men jag vet att det har varit fantastiskt för mina syskon. Många tränare har varit där och haft träningar med olika grupper av spelare på olika nivåer där de har fått hoppa in och vara med.
Men, det finns också en annan sida av myntet.
– Man blir lätt bekväm. Banorna finns alltid där och du behöver inte strukturera träningen eller schemalägga något. På gott och ont.
Bijan har bara varit Nicoles ansvariga tränare ett tag när de båda var på Upsala Tennisklubb, annars har han funnits med, men lite vid sidan av. En roll han tagit med flit.
– Jag har alltid velat ha en roll där vi inte bara pratar om tennis. Jag kan följa med på träningar och tävlingar, men det är skönt om någon annan tar ansvaret.
Bijan jobbar på RQT numer, där Nicole har sin träningsbas, men det är Daniel Berta som har huvudansvaret för Nicoles tennis. Bijan ser nästan alla matcher och är med i teamet runt henne, men precis som det var med Jeidens tennis så ser han hellre någon annan vara huvudtränare.
Hur är Bijan som tränare när du har honom?
– Han har alltid varit strängare mot mig än mot de andra spelarna, svarar Nicole.
– Va’? Jag som alltid tänker att jag varit så otroligt snäll mot alla mina syskon… Här står dem på banan och jobbar ingenting alls och jag är ändå helt tyst.
– Du säger att du inte ska bete dig som en brorsa på banan, men ändå står du där och skriker på mig, skrattar Nicole. Men han bryr sig mycket och är engagerad. Ibland säger han för mycket, men det är för att han bryr sig.
Jargongen dem emellan är hjärtlig och respektfull. Idén med att Bijan är med i teamet men inte är den som Nicole i första hand vänder sig till med alla frågor är genomtänkt och väl fungerande.
– Jag upplever själv att jag tar en passivare coachingroll när jag är med Nicole på banan. När jag ser matcher med henne analyserar jag, skriver ner och rapporterar till Berta. Jag kan gå igenom saker med henne också, men på banan låter jag henne göra sitt. Förut var det lite annorlunda.
De båda trivs väldigt bra på RQT. Bijan säger att all personal vill pusha framåt och spelarna är där för att bli bättre. Det är en bra miljö och en miljö där de båda känner mycket folk sedan tidigare.
– Men det är också tuffare här, lägger Nicole till. På andra ställen kan tränarna säga ”gör det” och sen inget mer. Här tjatar dem och ligger på mer tills det blir gjort så bra det bara går.
Hur är det Bijan att ha ansvar för andra spelare än din syrra? Kan det bli att du bryr dig lite mer om Nicole ibland ändå?
– Jag bryr mig om alla här. Vi har tydliga ansvarsområden och spelare vi är ansvariga för. Jag har huvudansvaret för fyra spelare och är assisterande åt Nicole. Så jag fokuserar väldigt mycket på de fyra, så ibland släpper jag Nicole helt.
Nicole:
– Helt ärligt så pratar jag väldigt mycket med Berta. Jag tränar bara med honom när jag är på RQT, förutom ett pass Bijan och Berta har tillsammans. Men jag går till Berta varje gång jag behöver hjälp, för Bijan har inte koll på allt.
– Jag förmedlar alltid vad jag ser till Berta, så vi pratar samma språk, säger Bijan.
Men Nicole, skulle du säga att du litar på Bijan?
– Ja, litar gör jag…
– Men Bertas ord väger sååå mycket tyngre, säger Bijan och visar med händerna att Bertas ord är lag.
Det var en period när deras samarbete inte fungerade. Känslorna blir större när det finns blodsband mellan dem och en period blev Nicole ofta arg på Bijan. Hon insåg ofta att hon agerat fel och sa förlåt efteråt.
– Men det är svårt, det förstår jag, säger Bijan, som såklart också i perioder tränat sina bröder. Jag vill deras bästa så ibland kan det gå överstyr när jag tjatar för mycket.
Rollen han har med Nicole idag är densamma som han under många år haft för Jeiden.
– Ibland försöker jag bara få dem på bättre humör, när de är nere. När jag coachat Jeiden under Elitserien har vi ibland suttit och pratat om helt andra saker än hans tennis. Det tror jag funkar eftersom jag är hans bror.
Målsättningen Nicole har med sin tennis är att bli en toppspelare i världen. De senaste månaderna har hon tränat på spelförståelsen och att ha bättre tålamod i duellerna. Det har gjorts genom att titta mycket på matcher hon har spelat och analysera sekvenser för att se vad hon kunnat göra för andra val på banan. Vänsterhänt som hon är jobbar de nu på gruset med att använda hennes spinn på bollen för att maximera nyttan av att hon är vänsterhänt. Målsättningarna för sommaren är givna;
– Next Generation Cup, Corem och att bli uttagen till EM både i lag och individuellt.
Corem vill du…?
– Vinna, såklart. Det är roligare att vinna än att förlora, men det är också viktigt att gå fram i spelet. Om man ser det som en trappa så är högsta trappsteget att vinna, sen finns det små steg upp dit som gör att du kan vinna.
Hur ser du Bijan på avvägningen mellan att vinna och att utvecklas?
– Det absolut viktigaste är utvecklingen för att bli bättre. Många gånger ger dock resultaten svar på om vi utvecklas. Det betyder inte att vi behöver vinna varje gång, man kan göra resultatmässigt sämre veckor men gå framåt i spelet. Ser vi däremot sämre resultat över lång sikt får vi kolla igenom vad vi gör såklart. Jag vet att vi har höga mål här på RQT, vilket är bra för det räcker inte att vi bara vinner i Sverige, vi vill göra resultat utomlands också.
Hur fungerar er relation efter en tung förlust i en match?
– Då är jag 100 procent brorsa, svarar Bijan snabbt. Jag skickar över en analys till Berta, sen tar jag brorsarollen. Ger en kram och pratar om lite annat för att se till att hon inte är allt för knäckt.
– När man tänker efter är det rätt skönt att han gör så, instämmer Nicole efter en stund.
Precis som spelarna har mål så har även Bijan det med sin tränarkarriär. Först vill han se till att de spelarna han tränar nu når målet om att spela junior Grand Slams.
– Sen, någon gång i karriären, vill jag vara med och och bygga en spelare som spelar riktiga Grand Slams.
På frågan om dem kommer följas åt hela Nicols karriär förvånas Bijan över Nicoles svar.
– Nej, jag tror inte han coachar mig längre fram.
– Vad säger du, varför tror du inte det? svarar Bijan nästan häpet.
– Du kommer säkert vara med ibland, men vi kanske inte kommer bo på samma plats eller ens i samma land. Vi kommer säkert ses och så, men du kommer nog inte träna mig.
– Jag tror det kommer vara ganska likt som nu, säger Bijan. Att jag kommer följa med på tävlingar och delvis träna henne.
– Ja okej då, du kommer kanske vara på mina matcher, men inte som huvudtränare, håller Nicole ändå med om.
– Jag kommer följa hennes tennis så länge hon satsar på den, det är i alla fall jag rätt övertygad om, avslutar Bijan.
De båda nickar mot varandra i samförstånd innan de reser sig upp och tillsammans vandrar ut mot nya äventyr.
Hör Bijan Saidizand i poddavsnittet ”Baslinjeutbildningen del9”: https://open.spotify.com/episode/55S1iTHUAl9bawYro5MnYR?si=0951f15c82014ae7
Hör Bijan Saidizand i poddavsnittet ”Baslinjeutbildningen del11”: https://open.spotify.com/episode/5wH2PROYluRVCHPAWQLP2P?si=46e96f9d155846ae
