Hur är det att vara tolv år, ha vunnit alla de stora tävlingarna som går det senaste halvåret, ha ett efternamn som är vida känt i tenniskretsar och vara favorit till slutsegern i årets Corem Båstadtennis Open? Ganska roligt, enligt Vega Bontin själv.
Av: Linus Eriksson
Vega var fyra år första gången hon spelade tennis. Eller det är i alla fall vad hon tror – det är inte helt lätt att minnas exakt hur och när allting hände när man var fyra, men hon hade i alla fall en utomhusbana tillgänglig några minuter från hemmet i Saltsjö Boo dit Vega brukade gå med pappa Petter och storasyster Judith för att spela.
Den första ordentligt organiserade verksamheten Vega började i blev Saltsjö-Duvnäs TK och akademin Edge Tennis. Det var för fyra år sedan, när Vega var åtta.
– Jag höll på med flera idrotter och satsade först på fotbollen, men märkte att jag tyckte tennis var roligast och började skippa lite fotbollsträningar ibland för att spela tennis istället.
Vega Bontin bor numer i Båstad och får anses vara Sveriges bästa spelare född det 2012. I år har hon vunnit både singel och dubbel i det inofficiella Svenska mästerskapen inomhus och SALK Open I fjol vann hon dessutom Next Generation-slutspelet i Båstad. På frågan vad hon själv rankar som sin största framgång svarar hon däremot något helt annat.
– Det är såklart att ha kommit så här långt på bara några år. Jag började spela tennis ordentligt för bara fyra år sedan – de flesta börjar spela tidigare än jag gjorde, så att ha kommit i kapp många på bara några år är jag nöjd med.
Vad gäller tävlingar minns hon med glädje sin första titel någonsin, 12C i Halmstad.
– Det var början på hela resan, så den kommer jag ihåg. Next Generation Cup var helt fantastiskt att vinna, SM är alltid en ära och sen såklart SALK. Jag har också vunnit en tävling i Frankrike som var rolig.
De första gångerna Vega tävlade utanför Sverige var lite pirrigt, men nu har hon vant sig. Och tennis, det är fortfarande lika kul som när hon började spela.
– Verkligen, annars hade jag inte hållit på. Det är resan som är målet.
Säger du det för att du vet att det är ”så man förväntas säga”?
– Nej, det är så! Det är tufft ibland, men det är roligt att spela och träna även då.
Vad är det tråkigaste med tennis då?
– Hm…tråkigast…? Det är såklart tråkigt att förlora även om man utvecklas av det med. Jag vill alltid vinna eftersom jag är tävlingsinriktad. Oftast när jag förlorar tar jag med mig saker som jag behöver träna på, så jag skulle nog faktiskt säga att egentligen lär mig lite mer av att förlora, för då kan jag och pappa träna på det jag behöver utveckla sen.
Om bara några dagar börjar en av sommarens större tävlingar, Båstadtennis Corem Open. Tävlingen går på Vegas hemmaklubb, hon deltar i både 12- och 14-årsklassen och målet är att gå så långt som möjligt i sin egen ålder – gärna till final.
– Jag vill gärna vara nöjd med mitt spel och känna att jag spelat ut ordentligt.
Till vardags tränarVega både i Båstad Tennissällskap och i Helsingborg, där hon har ett tätt samarbete med Heikki Raevaara. Under alla år har däremot en stor del av träningen varit ihop med pappa Petter och med träningsredskapen som hennes föräldrars företag House of Bontin tillhandahåller. Något som enligt Vega är en stor nyckel till hennes utveckling.
– Många tränar hårt, men träningsredskapen som jag använt sedan starten har hjälpt mig mycket. Och jag lovar, det säger jag inte för att mamma och pappa sagt åt mig att säga det, haha!
Vilka redskap har du använt mest?
– I början när företaget var nytt var några av de första redskapen ServeMaster och Topspin Pro, så det är dem jag använt mest. På senare tid ha Eye Coach kommit och det verktyget är också väldigt bra, den har hjälpt mig till att få renare träff.
Namnet Bontin är ju väldigt förknippat med just House of Bontin. Hur känns det att folk vet att din familj är House of Bontin, så att säga?
– Det känns bra. Man får frågor ibland om det, som till exempel idag när en vän frågade om det var något särskilt verktyg jag skulle rekommendera. Det är bara roligt, men inget jag tänker särskilt mycket på. Det är inte direkt så att jag går runt och pratar om det, men jag är såklart medveten om att alla vet om det. På tävlingar och läger så är priserna ibland saker från House of Bontin, då får jag ge bort dem till någon annan där, haha.
När Vega började spelai Stockholm hade hon Joakim Alvetoft som tränare. Han la grunden för Vega, en grund som Heikki Raevaara sedan arbetat vidare med. Både Alvetoft och Raevaara är skolade genom Estess och Håkan Dahlbo, så när flyttlasset gick ner till Skåne var det naturligt att Vega började köra med Heikki i Helsingborg. På klubbträningarna i Båstad är det mestadels Daniel Hammar som tränar Vega. Den som däremot kanske stått allra flest timmar med Vega är däremot pappa Petter.
– Ja, vi har kört jättemycket. Ibland står vi och slår och ibland kör vi särskilda övningar där han inte behöver röra sig så mycket.
Petter har ingen tennisbakgrund själv utan kommer från en idrottskarriär som hockeyspelare. Intresset för tennisen är dock stor och hans inverkan på Vegas utveckling ska inte underskattas.
– Pappa har haft lite svårt för att se tekniska detaljer och självklart kan det ibland bli lite bråk mellan oss på banan. Men han har börjat träna tennis själv nu och faktiskt utvecklats som spelare, vilket är bra för mig med.
Skulle du säga att han har varit din tränare?
– En av dem, helt klart. Och är det fortfarande. Det är väldigt bra att vi har kunnat träna så mycket ihop. Han är jättebra!
Syster Judith tävlar inte längre men spelar någon gång i veckan för skojs skull. Något som är synd eftersom det hade kunnat vara en bra träningspartner att ha nära till hands. Men Judith är i alla fall en stöttande supporter och bråken som kunde uppstå på träningsbanan slipper både dem och föräldrarna att handskas med längre.
– Vi båda är tävlingsinriktade, så ibland hände det att pappa fick köra olika pass med oss för att undvika bråk.
Just nu fokuseras mycket av Vegas träning på att bli säkrare och dra ner på misstagen. Något som hon i längden hoppas ska leda till många titlar och så småningom till att bli bäst i världen. Eller?
– Mitt mål är såklart att bli så bra som möjligt. Bli mitt bästa jag. Att kunna se tillbaka och säga att jag inte kunnat göra något annat för att bli bättre. Jag vill bli så bra som möjligt. För att nå dit kommer det krävas hård träning och att vara noggrann med allt utanför banan. Äta rätt, sova rätt och ha mentaliteten att fortsätta köra på även när det är tufft.
Vad gör du när du inte spelar tennis?
– Hänger med kompisar när jag har tid. Men jag tittar såklart mycket på tennis också. Och målar, jag tycker det är kul att måla!
Att bo i Båstad innebär oundvikligen mycket tennis. På somrarna ges möjligheten att se många bra spelare på nära håll och på vintrarna stannar hon ibland till för att se Riksidrottsgymnasiets spelare träna. Någon risk att det blir för mycket tennis finns det däremot inte.
– Nej, jag älskar det, ärligt talat!
Saknar du Stockholm något?
– Egentligen inte. Men min favoritmat är sushi och i Stockholm fanns det ett Sushiställe nära oss som vi åt på varje fredag. I Båstad finns ingen bra sushi, vilket är synd. Däremot finns mycket tennis här, och tennis älskar jag!
