Efter JSM inomhus på GLTK 2015 var Samuel Ekberg, tränare i Helsingborgs TK, besviken. Han och hans tränarkollegor hade hoppats på bättre resultat och tyckte potentialen fanns för det. Förbättringsområdena han såg var många och åtgärderna som krävdes fler än så.
Av: Linus Eriksson
En skriftlig rapport senare kavlades ärmar, som visserligen redan var uppkavlade, upp ännu mer och arbetat både på och utanför banan intensifierades.
2023 vann klubben tio guld, två silver och tre brons på inne-SM på GLTK och man belönades nyligen med Marcus Wallenbergs vandringspris som går till bästa klubben i SM 2023. Inte nog med det, man fick även Mackes Trofé som går till ”en tennisklubb som varit särskilt framgångsrik i sitt ungdomsarbete.”
Hur gick förändringen till?
Som vid alla framgångssagor finns det flera faktorer man kan peka på. Vissa större än andra, men alla viktiga på olika sätt. En stor nyckel har varit organisationen och strukturen som idag lyser igenom hela klubben.
Samuel Ekberg kom till Helsingborgs TK från Marks TK 2008, vilket gör Samuel till den anställda idag som varit klubben längst av alla.
När Ekberg rekryterades gjordes han det till tävlingsdelen där han jobbade ihop med Mattias Arvidsson. Personalstyrkan i klubben då, i form av anställd personal, var inte vad den är idag. Ryktet klubben hade 2008 var att man visserligen hade bra tävlingsspelare, men att man tog spelare från exempelvis IS Göta som fostrade dem innan HTK tog över och tog cred för det.
– Så gick snacket, intygar Samuel Ekberg. Vi hade ingen tydlig struktur. Jag och Arvidsson hade ingen större koll på spelare 10 år och yngre.
Det var när Bengt Helmersson och Marcus Lindberg kom in i klubben man tog ett helhetsgrepp om arbetet med yngre spelare, som sedan har utvecklats vidare med Anna Nyman som ansvarig för Kids Academy i klubben. Bengt Helmersson var klubbchef i HTK 2009-2012, Marcus Lindberg började i klubben 2010 som anställd för tennisskoleverksamheten men tog klivet upp som klubbchef 2013 efter att Helmersson slutade, och Anna Nyman anställdes 2016.
Idag är flera av spelarna i klubben som ligger i Sverigetopp HTK-fostrade från start, som till exempel Linus Andersson, Albert Widell, Victoria Lacki och Linea Bajraliu.
– Tydlighet och struktur har varit viktigt, säger Ekberg. Academy-verksamheten, det vill säga klubbens tävlingsgren, gick vi ner i åldrarna på och började med tidigare. Tävlingstränarna fick då bättre koll på spelarna i ett tidigare skede när vi också satte anställd personal på de yngre tävlingsspelarna och frigjorde resurser i klubben till det.
Så organisation och struktur är en nyckel. Framgångsfaktor nummer två:
– Att vi har utvärderat det vi gör, säger Ekberg.
Samuel minns tillbaka för ett antal år sedan när Marcus Lindberg, klubbchef, frågade honom vad han tyckte om spelarna när de kom upp till hans grupper från Kids-grupperna.
– Jag svarade att de rörde sig för dåligt eftersom de spelat för mycket på halv bana och dessutom servade för svagt.
Även efter det lyckosamma svenska mästerskapen 2023 skedde en utvärdering.
– Efter att vi drog hem alla SM-gulden på GLTK satt vi ner veckan efter och var ganska missnöjda med en hel del saker som vi tyckte vi gjorde för dåligt och behövde bli bättre på. Vilket är en styrka! Vi sa att vi inte skulle vara nöjda nu bara för att spelarna låg bra till nationellt, utan nu skulle vi bli bra internationellt också. Självklart kan vi klappa oss för bröstet ibland men vi ska hela tiden utvärdera det vi gör och hitta små saker vi kan bli bättre på. Det är lätt att somna till.
En stor förändring som skett under Samuels tid i klubben var när klubben valde att flytta spelare som inte är tävlingsspelare till träningstider på helgerna istället. En flytt som innebar att Lindberg fick ta mycket skit som klubbchef eftersom flera valde att sluta och tennisskolan minskade. Men, det ledde till mer ledig bantid på prime-time under vardagarna som istället gick till tävlingsspelare.
Marcus Lindberg minns förändringen:
– Alla som inte ville tävla fick träningstider fredagar, lördagar eller söndagar istället. Cirka 150 juniorer slutade ganska snart, men de som ville tävla gick alla från 1-2 gånger i veckan till 3-4 istället, så det blev inget tapp ekonomiskt sätt.
Hur motiverade du den schemaändringen?
– De som tävlar har matcher på helgerna och kan inte träna då, vilket de som inte tävlar kan.
Marcus ger sig sedan in i en längre beskrivning av hur man gjorde för att skapa ännu mer träningstider år tävlingsspelarna.
– 2016 valde vi att avsätta två banor mellan 15-20 måndag till torsdag åt tävlingsspelare 12 år och yngre. Det här gjorde vi i samma veva som RF blev tydliga med att man inte fick bedriva elitsatsningar för yngre barn. Då valde vi att låta barnen själva välja hur mycket de ville träna, vilket tvingade oss att avsätta bantider. I och med att vi enligt RF inte fick begränsa någon varken uppåt eller nedåt så valde vi att ta bort begränsningen för dem helt och hållet.
Hur menar du?
– De fick själva välja hur mycket de ville träna. Många valde 3-5 träningar i veckan. Det var inte alltid de bästa spelarna som valde fem pass, men alla fick göra sitt eget val. Vi sa att tre gånger i veckan utvecklas man på, spelar du två gånger i veckan går du på tennis men det händer inte så mycket och spelar du en gång i veckan testar du på tennis lite grann men kan inte räkna med någon utveckling överhuvudtaget. Då är det en aktivitet du sysslar med.
Ekonomiskt förlorade klubben ingenting på att ge färre spelare fler träningstider i veckan eftersom man tar betalt per timme. Subventionen är större ju mer du tränar, men man har helt tagit bort betalningssystemet där du betalar samma pris för ”3 timmar i veckan eller mer”. Tränar du sju timmar betalar du mer än om du tränar sex timmar, och så vidare. Varje timme kostar. Förutom i pro-delen, där du har ett paketpris med allt inbakat.
– Faktum är att vi fick bättre ekonomi även om vi blev av med 150-200 spelare i tennisskolan, eftersom tävlingsspelarna blev fler och de är med på fler extrasaker, som träningsläger, tävlingsresor, sommarläger och så vidare. Merförsäljningen, om man får kalla det så, blev större än vad vi fått av 150 tennisskolespelare som inte är med på så många extraaktiviteter.
Samuel Ekberg är idag ansvarig för Teen Academy på 70%, jobbar med tennisgymnasiet 30% och har hand om internutbildningarna i klubben. Han vill slutligen lyfta fram kontinuiteten på tränarsidan som en framgångsfaktor i klubben. Man har testat saker och fått se vad som fungerar och inte fungerar. Flera tränare har varit där i många år så som han själv, Marcus Lindberg, Anna Nyman och även Joel Helmersson fram tills han slutade förra året.
– Ihop med att vi fått in kompetens utifrån, som till exempel i Heikki Raevaara som höjde kravbilden och lyfte upp våra målsättningar.
Marcus Lindberg skruvar sig lite när han hör Ekberg lyfta fram kontinuiteten som en nyckelfaktor. Han vill istället vända på det och säga att man har skapat en tydlig organisation och struktur som gör det lätt att ersätta tränare som lämnar.
– Vi har många tränare som kommit och gått under åren. Anders Pålsson, Calle Bergman, Perra Granath, Ola Mårtensson, Lars Andersson, Adrian Prpic, Fredrik Forsander, Joel Helmersson, Mattias Arvidsson. Vad vi däremot lyckats skapa är en struktur som är hållbar över tid. Det är systemet som ska göra klubben bra.
Lindberg förklarar att på Pro-delen i klubben behöver de ha en tränare som har gjort resan med många internationella spelare. Först hade man Mattias Arvidsson som ansvarig där, sedan kom Heikki Raevaara.
– Som komplement vill vi ha en yngre, hungrig tränare. Först Joel Helmersson, nu Jonatan Lundstedt. Självklart är det viktigt med rätt tränare, men vi ska kunna byta ut en Mattias mot en Heikki utan att det dippar. Eller Anna Nyman mot någon annan i Kids som är lika bra med barn. Men vi behöver vara tydliga med att vill man inte jobba enligt vår modell får man söka sig till något annat.
Hur var det då med förbättringsområdena Samuel Ekberg lyfte fram efter det mörka juniormästerskapet 2015? En av punkterna han skrev ner i sin rapport var att spelarna vek ner sig i tajta matcher.
– Vi behöver fortfarande vara ute mer på tävlingar idag än vad vi är, men jämför man med 2015 har vi de senaste nio åren varit ute mycket mer än vi var då. Vår påverkansgrad har varit mycket större på slutet än vad den var om vi backar tio år. Det är en anledning till att vi stärkt oss i jämna matcher, men också innehållet på tennisträningarna spelar roll. Vi har fått träningarna att bli mer tävlingsinriktade. Det är närapå omöjligt att få till samma tändning och närvaro som på match, men jag tror vi har närmat oss.
En annan punkt var serve- och returspelet där Ekberg upplevde att Helsingborgs spelare både servade och returnerade sämre än många konkurrenter.
– 2015 hade vi börjat jobba strukturerat med våra spelare, men en spelarutveckling sker inte på en dag. Då var våra 03/04:or runt 11 år, men för varje generation som gått igenom vår förbättrade struktur så har våra spelare blivit bättre. Från yngre åldrar har serven varit mer prioriterad.
Den tredje punkten Ekberg får bemöta och förklara från sin något bittra rapport är att han tyckte deras spelare missade för mycket då. En beryktad mening som de flesta tränarna i landet någon gång, nästan garanterat, har utbrist om sina tävlingsspelare.
– Faktum är att de inte missade för mycket, de var bara inte tillräckligt bra. Vi har sedan jag skrev det där 2015 inte lagt något specifikt fokus på slagövningar eller på att missa mindre, däremot har vi blivit bättre i tennis vilket i sig medför mindre enkla misstag.
Nästa steg in i framtidenär att frigöra ytterligare resurser för att resa mer med klubbens spelare på internationella tävlingar. Nyckeln till det? Samarbeten med förbund, region och andra klubbar. Klubbens målsättning är att få fram landslagsspelare i varje ålder och vara bäst i Sverige, på sikt.
För att kunna resa med spelare 12 år och äldre mer på internationella tävlingar så behöver klubben få till större grupper som är på den nivån. Är det ”två spelare som ska hit och två spelare som ska dit” så blir det svårt att få ihop en fungerande kalender.
– Vi kan dessutom inte ha en tränare resandes 40 veckor per år utan behöver hitta samarbeten i regionen så våra spelare kan resa med andra tränare ibland, säger Lindberg. Men i väntan på att det ska bestämmas om det blir regionernas uppdrag att skapa samarbeten eller någon annans så kan vi inte sitta still och vänta på att beslut ska tas.
Precis som Ekberg tidigare berättat är en av styrkorna i klubben att man inte är nöjda. Att få fram svenska mästare är en sak…
– Men att vara bäst i Sverige är inte bra nog, säger Lindberg. Vi har uppnått delmålet att vara en av Sveriges bästa klubbar nationellt, nu vill vi jobba mot nästa delmål.
Lindberg funderar en stund, börjar tala, tvekar, men avslutar sedan med att berätta att han varit med och blivit årets SM-klubb med Lidköpings TK också, både år 2006 och 2007.
– Jag tycker inte det är så svårt att få fram SM-medaljörer. Nästa steg däremot, för att bli internationellt duktig, där krävs det mer kompetens än vad jag har.
Resan har bara börjat för HTK!
Ett axplock av poddavsnitt med koppling till HTK:
