29 februari, 2024

En dag på college med Hampus Johansson, David Flisberg och John Gabelic

Redaktion

Tre svenska spelare på samma collegeskola i USA. Vilka för- respektive nackdelar finns det med att vara en del av en svenskkoloni på internationell mark?

Hampus Johansson, född 2001 och spelandes för Varbergs TK, gick på Riksidrottsgymnasiet i Lidköping. Bland spelarna i årgångarna över honom var det mycket prat om college. Julius Demburg, som var tränare på gymnasiet vid tillfället, var noga med att alla skulle ha tydliga målsättningar. Ettårs mål, treårsmål och femårsmål skulle vara tydligt nedskrivet. För Hampus kändes det givet att college var ett mål att ta sikte mot och började tidigt att ta tag i den processen.

– De spelarna som var ett och två år äldre än mig hade använt sig av Lehnhoff Tennis Internationals hjälp och haft bra erfarenheter, så det var naturligt för mig att också ta kontakt med Jessica Lehnhoff och börja den processen.

En process som är längre och mer komplicerad än man tror. Det är många tester som ska göras, betyg som ska skickas in och givetvis beslut som ska tas om vilken skola man vill satsa på.

– Man skulle göra en video som Jessica sedan skickade runt, ha kontakt med skolor, prata med coacher, göra testerna SAT och TOEFL. Dessutom fick vi åka till Polen för att skaffa visum eftersom ambassaden var stängd i Sverige vid den tidpunkten under coronan. Vi skulle skicka in bevis på vaccinationer, med mera. Det var många saker som skulle göras och där var Jessica en grym resurs att ha. Hon hade stenkoll på vad som gällde och satte hela tiden direkt igång med nästa steg i processen när en del var klar.

Hampus valde till slut University of North Carolina at Greensboro. Ett beslut han sedan dess inte ångrat en sekund.

För David Flisberg, SALK, fanns college också tidigt I bakhuvudet. Som junior deltog han på många läger med EuroElite med coach Dave Bandelin som alltid varit en stor förespråkare för college. David ville inte sluta med tennis efter gymnasiet utan fortsätta spela på en hög nivå, varpå college blev det naturliga steget. Han pratade med fyra olika skolor och valde UNCG (University of North Carolina), mycket på grund av att det var den enda division 1-skolan bland de aktuella samt att de andra skolorna var av den mindre storleken och han hade en tro på att det kunde vara kul att gå på en större skola. Att Hampus vid tillfället redan hade bestämt sig spelade också in i beslutet.

John Gabelic, TK Hobby, är yngre och började på college två år senare än Hampus och David. Han fick kontakt med Jessica Lehnhoff genom en annan spelare som varit nöjd med hennes hjälp. Under processen med att hitta skola så samtalade han mycket med Hampus och David varpå UNCG blev det självklara valet.

Hampus Johansson berättar att det var en trygghet för honom att han och David kom in tillsammans på samma skola. Deras tid i USA började i samma tid som coronan pågick varpå det var mycket oroligheter och frågetecken kring visum och restriktioner.

– Det var en trygghet att vi var två svenskar då, säger Hampus. Visst, man kan prata engelska men den var lite ringrostig i början, då var det skönt att kunna bolla saker på svenska med David.

Hampus, David och John kände inte varandra så väl före tiden i USA, men alla upplever att de har förståelse för varandra och snarlika perspektiv på världen. Det internationella utbytet får de ändå, även om de pratar svenska när de hänger bara de tre.

– Vi har många olika nationaliteter i laget, så vi får det utbytet också, säger David. Vi tre pratar svenska men så fort det kommer in en annan person i rummet byter vi till engelska

För Johns del, som är två år yngre, så har han dessutom umgåtts mycket med de fyra andra spelarna som likt honom är freshmans i laget

John har gått 1,5 år på college nu och säger att det varit roligare än han trott det skulle vara. Skolan hade han en tanke om skulle vara tuffare än den hittills varit, precis som han trodde att det kunde vara problematiskt att plugga på ett annat språk. Men inte heller det har varit något problem.

– Något som överraskat mig är hur många saker vi gör tillsammans i laget. Vi är som en familj. Jag tänkte att det kanske skulle vara lite ensamt emellanåt, men Hampus och David är duktiga på att dra ihop saker tillsammans. Vi åker och badar, äter ihop, ses på helgerna med mera.

Hampus fyller i:

– Det är mycket häng. Ofta samlas alla tillsammans i något av husen vi bor i och hänger. Eller så drar vi och ser på någon match med något av de andra skolidrottslagen.

På UNCG går det runt 20 000 elever varav 5 000 av dem läser online, vilket gör skolan till en medelstor skola med amerikanska mått mätt. UNCG är den enda skolan i delstaten North Carolina i lagets conference vilket gör att det blir en del resor utanför delstaten.

I Greensboro, som är en stad i den amerikanska delstaten North Carolina, bor det runt 260 000 invånare. Mycket tid spenderas givetvis på skolan men på helgerna åker killarna inte sällan in till stan för ett miljöombyte och för att äta middag.

På vardagarna flyter annars tiden på naturligt. Varje dag börjar med fysträning 8-9 på morgonen följt av tennis 9-12. Hela laget tränar på morgnarna. Ibland delas gruppen upp så man tränar 1,5 timme tennis var för att få mer luft på banorna. På eftermiddagarna finns det möjlighet för spelarna att styra upp träningar själva alternativt be om individuella pass med de assisterande tränarna, men som standard är det före lunch de ordinarie träningarna körs.

Laget har tillgång till tolv utomhusbanor precis vid campus. Större delen av året kan man träna utomhus förutom i december, januari och februari då det är inomhustennis som gäller.

John och David som nu är inne på sin sista termin kan se tillbaka på många fina minnen från åren som gått. Båda tycker höjdpunkterna har varit när de mött toppskolorna och fått se de bästa och högst rankade spelarna och skolorna i landet. Deras anläggningar, se hur de bästa spelarna spelar och få känna på vad som skiljer de spelarna mot dem själva.

Vad gäller faciliteterna känner de att deras skola håller väldigt hög klass.

– De är inte alla skolor som har tolv utebanor med belysning på, säger David. Vi har fantastiska resurser med gym och återhämtningssalar.

– Och något jag blev förvånad över när jag kom hit är att de tvättar alla våra idrottskläder, fyller John på.

Som spelare känner David att han under åren utvecklats mycket taktiskt och blivit bättre tränad. Både han och Hampus känner också att de fått en mycket större förståelse för dubbelspelet som det varit mycket fokus på. Även John, som började två år senare, känner att hans formkurva går uppåt.

– Jag tycker definitivt jag är en bättre spelare idag än när jag åkte över.

Hampus:

– Om jag får tycka till så ser jag att du John är mer skärpt i matchsituationerna idag än när du kom hit. Det kan ha att göra med att du inte bara spelar för dig själv nu utan för hela laget. Jag själv har tyvärr haft en del skadebekymmer under mina år här, bland annat en höftskada som jag fått operera, så jag hade hoppats på att utvecklas mer än vad jag faktiskt gjort.

Just faktumet att laget är prioritering nummer ett har John tagit till sig.

– Det är väldigt roligt att spela i lag. Man inser snabbt att det inte spelar någon roll om man själv vinner eller förlorar utan det är laget som är det viktiga.

*Bild på svenskarna samt Jessica Lehnhoffs bror, Alex Lehnjogg,*
*som är den enda tennisspelaren som blivit invald i Hall of Fame på UNCG*

För David var en viktig del i valet av University of North Carolina at Greensboro att det inte var en för liten skola. Killarna håller alla med om att det kan vara bra att inte bara se på tennisen när man väljer skola utan även på saker vid sidan av. Var i USA ligger skolan? Är det en kristen skola? Hur är staden? Spelas tennisen inomhus eller utomhus? Är det bara amerikaner i laget eller mer internationell line up? Hur stor är skolan?

– Nu ser vi nya personer varje dag på campus, vilket i alla fall jag tycker är roligt, säger David. Dessutom kan det vara kul att se på lite andra idrotter också, som basket, fotboll och amerikansk fotboll.

– Stressa inte, vill Hampus ge som råd. Prata med flera skolor och ta inte bara första bästa utan gör din research ordentligt.

John är fortfarande mitt uppe i sitt livs äventyr, men för Hampus och David tar resan slut efter den här terminen. Det är med blandade känslor de ser slutet på resan.

– Man kommer sakna att gå och träna med sina bästa polare varje dag, säger Hampus.

Men nästan en hel säsong återstår. Det är bara att passa på och njuta.

*John Gabelic, David Flisberg och Hampus Johansson*

Nedan får ni följa med Hampus Johansson under en dag på college:

Vaknar upp 07.00 och går upp och gör i ordning frukost till mig själv. Runt 07.30 brukar jag lämna huset för en 2-3 minuters promenad till omklädningsrummet. Där byter jag om och gör mig redo för styrketräning 08.00. Vi har styrketräning tre morgnar i veckan och kondition två morgnar i veckan.
Efter styrketräningen är slut vid 09.00 hämtar jag ”snacks” och en proteinshake vid våran ”fuling station”. Efter det duschar jag och byter om i omklädningsrummet och gör mig redo för dagens första lektion som börjar 09.30. Både jag, David och John läser alla Business Administration – jag och David med en concentration på Management. Dagens första lektion är Decision Making in Organizations.
10.45 är första lektionen slut och vid 11.00 börjar andra som är Management Process Skills. Lektionen är slut vid 12.15, då går jag hem till huset för att käka lunch.
Vid 13.00 går jag ner till omklädningsrummet igen då det är dags för tennisträning. Tennisträningen är mellan 13.30-16.00. Då säsongen drar igång för oss om några dagar har fokus de senaste veckorna varit mycket singel och dubbelspel, samt att hitta rätt dubbelformationer. Efter träningen brukar jag och alla i laget gå till rehab rummet där det finns diverse medel för återhämtning. Isbad, recovery boots, elstötsbehandling eller behandling från någon av fysioterapeuterna. Jag personligen hade en operation på min höft förra året så jag brukar spendera en del tid där inne för att återhämta höften så mycket som det går. Efter vi är färdiga med rehaben och återhämtningen går vi till omklädningsrummet för att duscha och sen hem till huset.
Väl hemma brukar jag först sitta ner och plugga lite för att få gjort all skola som behöver göras. Blir det någon tid över brukar jag umgås med mina rumskamrater eller så kommer hela laget över och vi koller på någon film, sportmatch eller likande. Man är ganska trött på kvällarna då dagarna är fyllda med både träning och skola. Sedan är det dags att sova runt 23-tiden.