Från en sovande klubb med en bana till en växande förening med visioner om expandering. Mycket på grund av stor hjälp från den större grannklubben. Vi träffar Tomelilla och dess eldsjäl Johan Kaldner, ordförande i klubben.
Av: Linus Eriksson
Johan Kaldner är 47 år och är bosatt i Tomelilla sedan 2004. Han har fru och två barn, 18 samt 8 år. Johan spelade fotboll som yngre. Han har alltid älskat bollsporter även om det inte blev någon tennis som ung.
När Johan flyttade till Tomelilla började han spela tennis med svärfar i den lokala tennisklubbens anläggning. Svärfar var engagerad i Tomelilla TK, så när äldste sonen Albin blev tillräckligt gammal var det naturligt att Albin började spela i klubben en dag i veckan. Och som det ofta blir ute i landet så blev även Johan engagerad som suppleant i styrelsen 2013 och 2018 tog han över som ordförande.
Johan själv hade då också börjat spela mer organiserad tennis. Först blygsamt i motionsserien, men idag en del av H45-laget i regionsserien.
– Tennis är fantastiskt, säger han. Fotboll kan du inte hålla på med vid 45 års ålder på samma sätt, men i tennisen kan man anpassa nivån till det man klarar av.
När Tomelilla TK bildades är inte helt solklart.
– Det finns inget tydligt dokumenterat över det, men 1929 är vad som sägs, berättar Kaldner.
Under Sveriges storhetstid på 70- och 80-talet var det hög aktivitet på klubben. Först hade man bara en utomhusbana före det byggdes ett tält över en till bana 1974. Klubblokal byggdes till efteråt ihopslaget med omklädningsrum.
– När jag kom till klubben var det en oljepanna man startade igång när man kom dit för att spela. Den väsnades ordentligt så när det var varmt stängde man av den för att tio minuter senare få sätta på den igen.
När Johan började som ordförande hade klubben träning för ungdomar en dag i veckan, på onsdagar. Fyra grupper fick chansen att lära sig spela tennis med tränare. Man sökte i den vevan bidrag för att lägga om den slitna hardcourtbanan till ett mer modernt Plexipave-golv vilket man med lite bidrag och lite egna pengar lyckades genomföra. Intresset var då på väg uppåt igen efter att ha varit lågt under en period. Idag har klubben träning alla fem vardagkvällar med runt 30 ungdomar och lika många vuxna igång i träningsverksamheten.
– Vi hade gärna haft en bana till, för tränar man en gång i veckan blir utvecklingstakten begränsad. Ska barnen ta steget över till att tävlingsspela behöver man träna lite mer.
Tankar på utbyggnation finns, men anläggningen ligger där ett naturområde angränsar. Frågan blir därmed om man vill flytta sin plats helt.
– Vi har initierat det arbetet för att se över om att ta nästa steg. Vill vi göra mer så behövs det en bana till inomhus. Kanske utomhus också, men framförallt inomhus.
Tomelilla har i flera år haft ett tätt samarbete med Ystad TK som supportat Tomelilla. Ystad hyrde ut en av sina anställda tränare till Tomelilla och har supportat med råd och vägledning.
– Jag har haft många samtal med Lars Ekdahl, klubbchef i Ystad, om vad vi behöver göra som klubb och hur vi ska kunna expandera. Träningsmässigt har jag haft tät dialog med Alexander Olsson, tränare i Ystad.
Lars Ekdahl och Ystads TK drog igång Camp på Österlen och Mer Tennis på Österlen och Kaldner med Tomelilla TK hakade på.
– Lars är en idéspruta utan dess like, säger Kaldner. Han drar igång grejer som ibland känns övermäktiga, men man måste göra saker för att klubben ska växa och gå framåt.
Kaldner berättar hur Ekdahl hela tiden spinner vidare på sina idéer och sin vilja att visa upp Österlen ihop med tennisen. Tennisbanor finns det gott om på Österlen, som till exempel i Simrishamn och Kivik, så Ystad startade upp Österlen Open där man arrangerade tre tävlingar på flera olika anläggningar. Ett sätt att visa upp Österlen på, men också för att hjälpa de mindre klubbarna komma igång med tävlingsarrangemangen och skapa en mindre tröskel in i tävlandet för de här klubbarnas medlemmar. Vilket kanske hjälpt för idag har Tomelilla ett herr-, ett dam- och ett H45-lag anmälda i Tennisligan. Svårigheten, eller nackdelen, med seriematcher hos en klubb som Tomelilla med bara en bana är att varje seriematch blir tidskrävande.
– Vi får lite klagomål från motståndarna på att hela dagen går. Vi har ju bara en bana. Men jag försöker sälja in att det är trevligt att se på alla matcherna.
I år spelades Österlen Open som en enda tävling, men på tre olika platser: Tomelilla, Sankt Olof och Kivik.
När Kaldner började som ordförande hade Tomelilla TK 70 medlemmar totalt. Enligt Kaldner var 30-40 % aktiva medlemmar. Som mest sedan dess har siffran visat 160 medlemmar, idag är den 140 med uppskattningsvis 70-80 % aktiva.
Jag frågar Kaldner hur mycket tid han lägger ner på klubben ideellt. Någon siffra vågar han knappt räkna på, men att det rör sig om närapå en halvtid är inget han hymlar om.
Vad händer om du skulle flytta eller ledsna så småningom?
– Det är en bra fråga. Tittar man tillbaka på 2018 fick jag göra väldigt mycket själv som att dra igång utökad träning, tävlingar, internt seriespel och mycket kring underhåll av anläggningen. Nu har vi fått ihop en arbetande styrelse och försöker knyta även personer utanför styrelsen till olika uppgifter.
Men det är inte lätt. Folk har annat för sig, även äldre personer prioriterar annat än att hjälpa till med sysslor i föreningslivet på sin fritid. Nyckeln tror Kaldner att hitta personer som är intresserade av sporten i sig.
– Jag är nog den perfekta personen på det sättet. Jag älskar tennis och barnen spelar. Man behöver nog hitta personer där hela familjer kan engagera sig. Jag har inget bra svar på hur man ska vända trenden med ideellt engagemang, men kanske man får försöka få med folk på sociala aktiviteter och smyga in någon uppgift och ansvarsområde.
I Tomelillas kommun bor det nästan 14 000 personer, men tennisklubben är än idag relativt anonym för många. Trots sociala medier och att klubben försökt synas och gjort reklam för sig så kan Kaldner fortfarande träffa på folk som inte vet om att det finns en tennisklubb i området.
– Vi har inte folk som står i kö och vill spela, men vi vill ha någon form av kösystem för att vi ska våga expandera. Får vi en bana till, det vill säga ökar vår bantillgång inomhus med 100 %, kommer vi fylla den då?
Många frågor men också många utropstecken. Tomelilla har gått från en mindre klubb utan större träningsverksamhet till att frodas och vilja expandera. Mycket tack vare ett ideellt engagemang byggt på glädje och inspiration och mycket tack vare en större grannklubbs vilja att hjälpa till och dela med sig av sina kunskaper. Tillsammans är vi, onekligen, starka!
