KRÖNIKA. En justering i det nya utbildningsmaterialet är på sin plats.
Av Jacob Adaktusson
Tennis är en svår sport att lära sig. Öga/hand och racket/boll, ska samverka för teknisk inlärning. Därtill kommer såklart den fysiska dimensionen; att röra sig till, och ställa in sig till en boll i ständig rörelse.
I storstadsregionerna vet alla tennisintresserade att tillgången till banor är extremt begränsad. Tennisskolorna är följaktligen knökfulla och knattespelarna får oftast finna sig i att en klubb bara erbjuder något enstaka speltillfälle per vecka.
Dyrt är det också. På Lidingö Tennisklubb får man som exempel, under vårterminen 2024, betala 7718 kr för två timmars spel i veckan på orange nivå (7 – 9 år), med sex (!) spelare på banan.
Mot bakgrund av detta är det bekymmersamt att läsa en viktig del av Svenska Tennisförbundets nyligen uppdaterade utbildningsmaterial.
Under rubriken ”INTRODUKTION FÖR BLIVANDE TRÄNARE” får man bland annat ta del av hur förbundet vägleder en tränare att ”genomföra en träning”.
Där får vi lära oss att en rekommenderad tränarledd tennislektion, för kategorin barn 6–8 år (röd nivå), ska till drygt hälften bestå av – tennis.
Ja, du läste rätt.
Resterande delar av en timmes lektion bör nämligen enligt Svenska Tennisförbundet prioriteras enligt följande:
Samling 5 min.
Uppvärmning 10 min.
Avslutning 10 min.
Huvuddelen, spelets kärna, där det tekniska och taktiska färdigheterna ska förkovras, får bara 35 minuter. Förvisso delges möjligheten till ett kort matchspel som en del av avslutningen, men här tillskrivs aktiviteten ”lek” exakt samma fullvärdiga alternativ.
Det är ur flera aspekter ett problematiskt ställningstagande.
Det allvarligaste är naturligtvis att barnen, på de få tillfällen de får, går miste om oerhört värdefull tid som skulle kunnat gå till effektiv inlärning. Utgångspunkten måste alltid vara att barnen faktiskt är där för att de vill lära sig spelet. Det är det som ger den riktiga glädjen och möjliggör att man vill fortsätta.
Respekten för föräldrarnas resurser i form av tid och pengar, går inte heller att bortse ifrån. Tusentals kronor slängs bokstavligen iväg per barn och termin på förströelse som skulle platsat på vilken fritidsgård som helst.
Och det leder oss oundvikligen vidare till den tredje aspekten. Stoltheten för ett i grunden svårt och viktigt yrke. Signalvärdet gentemot de nyexaminerade tränarna i synnerhet, och alla övriga tränare och tennisdelaktiga i allmänhet, blir ofrånkomligen att den specifika tenniskompetensen som tränaren verkligen är där för, försummas.
Mitt förslag är att samlingen får tre minuter och uppvärmningen fem minuter. Avslutningen tas i princip helt bort. Spel fortgår tills cirka två minuter innan klockan ringer. Då samlas bollar upp och tränaren hinner ge en kort konstruktiv respons till gruppen.
Från grön nivå (9 – 10-års åldern), ska krav ställas att spelaren ska göra en individuell uppvärmning före passet, precis som före en match, så att slagträningen kan komma igång omedelbart.
Denna justering i policy skulle vara väldigt enkel för Svenska Tennisförbundet att åtgärda.
TILL SIST…
Till sist vill jag nämna att det var trevligt att läsa Baslinjens intervju med Svenska Tennisförbundets ordförande, Åsa Hedin.
Beträffande åsikten att ta bort en serve, måste jag dock opponera mig rejält. Första och andraserven är en stor del av tennisens DNA och själ. På dagens långsamma underlag med hög studs hade vi utan möjligheten till två servar knappt fått se en enda storväxt spelare. Avvägningen med två servar gör tennisen mer komplex och publiken får möjlighet att bevittna olika spelstilar som mäter krafterna mot varandra.
Bäst illustrerat blev detta i Bogotas ATP 2014, när den 211 cm långe Ivo Karlovic besegrade Dudi Sela, 175cm, i en rysare 7-6 7-6. Sela gratulerade och omfamnade hjärtligt sin överman vid nät – stående på en stol.
Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
